På tavlan ringar tjugoåriga Victoria Waniewicz in namnen Isaak och Rozalia med
en svart tuschpenna. Det är hennes farfar och farmor. Hon drar pilarna till
bokstäverna S, P, M som hon kryssar över. De står för syskon, pappa, mamma.
– De flesta i min familj blev mördade i Förintelsen, säger hon till eleverna
från Polhemskolans idrottsklass 3B, som denna dag kommit till Kulturen i
Lund.
Den här artikeln handlar egentligen om antisemitism i dagens Skåne. Om
skändningar av synagogor och begravningsplatser. Och om påståenden från
flera judiska företrädare om att en del av den arabiskmuslimska befolkningen
i Sverige ligger bakom attackerna.
Men för att förstå rädslan judarna i Sverige känner i dag måste man gå
tillbaka i tiden. Till tusentals år av förföljelser som kulminerade med
Förintelsen.
Därför ägnar Victoria Waniewicz sin fritid åt att gratis föreläsa för
skolelever i Lund.
– Jag har fått stafettpinne från min familj. Jag ska föra det vidare för att
historien inte ska upprepas, säger hon till Sydsvenskan när vi träffas på
Akademiska föreningen i Lund.
– Men jag lovar att folk som läser det här kommer att säga ”ni har redan glömt
det, för titta vad Israel gör”, lägger hon till.
I samband med Israels krig i Gaza i början av året skändades gravar och
synagogor och pro-israeliska demonstrationer attackerades.
På en sådan, i början av februari, stod Victoria Waniewicz på en parkbänk på
Stortorget insvept i en israelisk flagga.
– Jag vill visa att jag är judinna och att jag har rätt att uttrycka mitt stöd
för Israel utan att känna mig hotad, sa hon.
Victoria är inte alls religiös. Hon talar perfekt svenska eftersom hon är född
i en by utanför Lund. Men hon vågar inte alltid öppet visa att hon är
judinna.
Precis som många skånska judar som intervjuas i tidskriften Judisk Krönika.
Där säger en ung kvinna apropå situationen i Malmö:
”Men det som gör mig mest upprörd och frustrerad är att det hela tiden är vi
som ska fly, det är vi som ska gömma oss bakom galler och skottsäkra dörrar.
Vi vågar inte gå med kippa på huvudet eller ha en synlig davidsstjärna runt
halsen. De [araberna] får göra vad de vill. De äger den här staden.”
Även om Victoria Waniewicz bor i Lund har hon också råkat illa ut på grund av
sin davidsstjärna. Hon har ofta den om halsen när hon är ute och klubbar,
men folk kommer fram och ger henne blickar, berättar hon.
En sen kväll var hon på väg hem och mittemot henne i bussen satt två killar
som pratade arabiska.
– Jag hörde på deras tonläge att de blev upprörda. De pekade på mig och
började skrika.
– I dag kommer hoten från vänster och höger och från många araber. Men man kan
inte dra alla över en kam. Det var inte alla som sköt raketer mot oss under
demonstrationerna i vintras, säger Victoria Waniewicz.
Den ökade rädslan syns inte i polisens statistik – förklaringen är att folk
helt enkelt inte anmäler, enligt flera företrädare för judiska
organisationer som Sydsvenskan talat med.
– Det märkligaste var på en fest med unga judar i Göteborg. Alla tog
automatiskt av sig sina davidsstjärnor och stoppade dem i fickan när vi
skulle ut på stan. För att inte provocera. Shit, det här är fel, tänkte jag.
Hennes killkompisar har hamnat i bråk som ibland har lett till knuffar och
slagsmål. Själv har hon aldrig varit med om att någon har gett sig på henne
fysiskt.
– Den dagen det händer flyttar jag från Sverige.
Enligt henne bidrar den snedvridna rapporteringen om konflikten i medierna,
där Israel ofta får merparten av skulden, till att hatet mot judarna ökar
även i Sverige.
Alldeles för ofta blandas judar och israeler ihop, anser hon.
– Även om många stödjer Israel betyder det inte att alla gör det. Föräldrarnas
bekanta fick genast frågan ”hur kunde ni” när de berättade att de semestrat
i Israel. Att jag åker till Turkiet betyder inte att jag stödjer regimen
där, säger hon.
Mellanösternkonflikten präglar i högsta grad relationerna mellan människorna
även i Sverige.
Victoria Waniewicz säger med eftertryck att hon respekterar alla dödsoffer och
förstår att palestinier blir upprörda. Men att det inte rättfärdigar
antisemitiska påhopp, attacker mot judarna eller skändningar av
församlingslokaler och begravningskapell.
– Vi måste ha säkerhet. Man går inte och bränner kyrkor och moskéer på samma
sätt.
Hur ska problemen lösas?
– Grundbulten är att vi bor i Sverige. Alla har vi kommit av en anledning
och vi bör respektera varandra. Vi bor inte i Israel, Iran eller på Balkan,
säger Victoria Waniewicz.