I västvärlden har vart sjätte par i fertil ålder svårt att få barn. Det kan betraktas som en folksjukdom, enligt Aleksander Giwercman, chef för Reproduktionsmedicinskt Centrum i Malmö.
I Sverige saknas det nationella riktlinjer för vilken behandling sjukvården bör ge. Istället är det upp till politikerna i landstingen att sätta regelverket. Det innebär att barnlängtande par får helt olika möjligheter beroende på var de bor.
Den som lever i norra Sverige får till exempel bara ett fullständigt provrörsförsök genom sjukvården. Kvinnan får inte vara äldre än 37 år eller klassas som fet. Landstingen har satt landets strängaste krav för de barnlösa.
På andra håll erbjuder sjukhusen två eller tre provrörsbehandlingar och generösare regler för ålder och övervikt.
– Det är djupt orättvist att reglerna är så olika i landstingen. Det här är den mest politiskt styrda vård som finns, säger Cornelia Armano.
Hon bor i Lomma med maken Måns Boll och är styrelsemedlem i föreningen Barnlängtan. Det är en ideell förening som kämpar för bättre villkor åt ofrivilligt barnlösa. Cornelia Armano jämför med Finland, Norge och Island som har nationella regler för fertilitetsbehandlingar. Det har även Danmark, men där ändrades regelverket vid årsskiftet och en provrörsbehandling som utförs på sjukhus kostar numera 5 000 danska kronor.
Allra helst skulle föreningen Barnlängtan se att läkarna fick göra individuella bedömningar.
– Ofrivillig barnlöshet klassas som en sjukdom av WHO och då borde vi få vård på medicinska grunder. Nu blir det istället en oerhörd press. Har man bara två tre behandlingar på sig måste man ju bli gravid. Möjligheten att få barn ska inte bara vara en grej för bättre bemedlade, säger Cornelia Armano.
När försöken är slut inom sjukvården återstår nämligen enbart privata alternativ. Då får paren stå för notan själva. Ett provrörsbesök kostar mellan 25 000 och 30 000 kronor i Sverige.
Och det är många som i sin längtan efter barn väljer att fortsätta försöka, med egna eller lånade pengar. Drygt hälften av alla assisterade befruktningar i Sverige sker på privata kliniker. Dessutom söker sig en del par och ensamstående utomlands för behandlingar.
– Det finns många fertilitetsflyktingar på grund av köer och lagstiftning i Sverige. Ska det verkligen vara så? undrar Cornelia Armano.
Tillsammans med maken Måns Boll har hon tio assisterade befruktningar bakom sig. I flera år har de besökt en privat klinik i Malmö för utredning och behandling. De har lagt ut närmare hundratusen kronor, men ännu hörs inte de efterlängtade små barnstegen i radhuset i Lomma.
Nu funderar de på adoption vilket kostar ytterligare cirka tvåhundratusen kronor.
– Mig veterligt finns det ingen annan sjukdom där man tvingas skuldsätta sig på det här viset. Ändå ses ofrivillig barnlöshet som ett lyxproblem. Jag tror det beror på okunskap. Vi mår lika dåligt som många andra sjuka där vården är självklar, säger Cornelia Armano.