Kris- och konsultteamet på Universitetssjukhuset i Lund rycker ut när en familjemedlem, förälder eller barn, blir svårt sjuk och dör.
Det hjälper också familjer som förlorat en eller flera anhöriga vid svåra trafikolyckor, familjer där en sjuk pappa mördat mamma och familjer som drabbas av självmord och andra tragedier.
- Vi har inga köer. Vi kan inte ha väntetider när barn råkar ut för en bilolycka eller ett barn behöver prata för att mamma eller pappa blivit svårt sjuk, säger Kati Falk i kris- och konsultteamet som funnits i tjugo år och som består av två psykologer, en socionom, en halv psykiatertjänst och en sekreterare.
Ungefär 180 familjer tas om hand årligen.
- Alla barn som mister en förälder behöver hjälp, även de som inte visar symtom. Att förlora ett syskon eller en förälder är en riskfaktor för att utveckla allvarlig psykisk sjukdom om man inte får hjälp. Konsekvenserna för barnen kan bli stora, ändå krävs det ofta väldigt lite för att hjälpa dem. De flesta får en kort insats och klarar sig med det, säger hon.
Inom sjukvården och på de flesta akutkliniker saknas idag rutiner för att ta hand om barn till döende.
- Det gör stor skillnad om de får en chans att förbereda sig på att en anhörig ska dö, om det så bara rör sig om en halvtimme. Sorgen blir inte mindre, men risken för komplicerade sorgereaktioner minskar. När det allra svåraste inträffar kan ett barn bli apatiskt. Forskning visar att små barn kan få förändringar i hjärnan som är svåra att reparera.
- Vanliga reaktioner hos tonåringar är ilska och uppror eller tystnad och förnekelse eller en flykt in i droger, berättar hon.
Teamet samarbetar med klinikerna på sjukhuset.
- Vem som helst kan eller vill inte prata om döden. För personalen som tar hand om den kroppsliga vården kan det vara skönt att vi på kris- och konsultteamet tar över.
Beslutet att lägga ned teamet har väckt en våg av oro bland drabbade familjer och ilska hos andra sjukhus som börjat tillämpa teamets metoder.
Kati Falk ifrågasätter också om det verkligen blir en besparing.
- Det är "kostnadseffektivt" att upptäcka dem som behöver hjälp. De flesta får en kort insats och klarar sig med det. Vi kommer att lämna efter oss en stor grupp barn som nu får ställa sig sist i kön till öppenvården. Det här innebär ett stort lidande för många och stora svårigheter för den somatiska vården, säger hon
nnn