99 av 100 anmälda poliser åtalas inte

SKÅNE. Hot, trakasserier och övervåld. Det är några av de anklagelser som allmänheten riktat mot Skånepolisen under åren 2006–2008. När poliser åtalas och döms är det nästan uteslutande för sådant som hänt privat.

Av de totalt femton fall som leder till fällande dom gäller sex rattfylleri, på fritiden – med ett bevisläge som inte går att ifrågasätta.

Endast i tre av de 1 955 fall som Sydsvenskan granskat har poliser fällts för brott i tjänsten – den ene för ringa misshandel för att han bussade sin polishund på en man som var handfängslad, de två andra för tjänstefel.

Det finns flera anledningar till att inte fler poliser åtalas. En är att ord ofta står mot ord och att ordningsmaktens ord väger tungt mot den enskildes. Ett tillstånd som förstärks av att den som anmäler en polis ofta själv blir anmäld för våldsamt motstånd.

En annan möjlig anledning är att många som blir utsatta för ett ingripande känner sig kränkta och anmäler polisen trots att allt gått rätt till. Allmänheten har helt enkelt för dålig kunskap om polisens våldsmonopol, enligt Alf Lindstedt, kriminalkommissarie med uppgift att bereda beslut till polisens chefsjurist.
– Det är mänskligt att bli kränkt om man blir avlägsnad, omhändertagen eller inlåst. Men vi har rätt till det. Däremot måste vi bli bättre på att förklara varför vi använder sådana metoder, säger han.

Sydsvenskans granskning visar också att Internutredningsgruppen (IUG) i flera utredningar inte pratat med viktiga vittnen, eller hört den polis som blivit anmäld.

Ett sådant exempel är hämtat från Ystad strax efter jul 2007 då en polis­ blir invinkad i en nykterhetskontroll. Istället för att stanna vevar han ner rutan och skriker till sina kollegor att han inte har tid. Sen kör han vidare.

Där hade historien kunnat ta slut. Om det inte vore för polismannens särbo, en kvinna som själv varit polisanställd och som tröttnat på att poliser håller varann om ryggen. Det var hennes bil polismannen körde. Och hon satt själv bredvid.
– Jag ringde till hans chef och berättade vad som hänt. Chefen lovade att ta tag i det. När han inte gjorde det skrev jag ett brev till internutredningen. Det är ju inte klokt, hade jag gjort som han hade de hoppat in i bilarna och kört efter med blåljusen på, säger kvinnan som fortfarande är särbo med polisen.

Hennes förstahandsuppgifter hjälpte föga. Varken de ifrånkörda kollegorna, polismannen eller hans särbo hördes av IUG. Ingen förundersökning inleddes. Något arbetsrättsligt efterspel från myndigheten blev det inte heller.

Polisanställda som uppträder olämpligt men inte brottsligt kan utredas av personalansvarsnämnden (PAN). Varning, löneavdrag eller i allvarliga fall avsked, väntar den som fälls.

Ändå är det vanligt att poliser som uppträtt uppenbart olämpligt aldrig utreds. Anledningen är en krock mellan lagstiftningar. I runt 20 procent av fallen lägger åklagaren ner med motiveringen att det inte går att bevisa brott. I samma stund blir det olagligt för en statlig arbetsgivare att göra en arbetsrättslig utredning och skicka ärendet vidare till PAN. Den anställde kommer då vanligtvis undan med ett så kallat korrektionssamtal och kan också få delvis nya arbetsuppgifter.
– Det är väldigt besvärligt för oss. Vi kan ha poliser som i princip kan ha medgett de faktiska omständigheterna men ändå kan vi inte gå vidare, säger Mårten Unbeck, chefsjurist på Skånepolisen.

Polisen har nu skärpt sina rutiner. I år har 52 arbetsrättsliga utredningar startats – lika många som under 2006, 2007 och 2008 tillsammans.

Sydsvenskans granskning visar att några polisanställda återkommer i IUG:s utredningar, med nya anmälningar om övervåld, hot eller olämpligt uppträdande. Ett exempel är den Trelleborgspolis som nyligen utretts internt sedan det blivit känt att han rört sig i Mc-kretsar kring Bandidos. Polismannen har anmälts elva gånger de senaste åren, bland annat för att han gått för hårt åt mopedister. En av gångerna, en händelse utanför tjänsten, dömdes han för ofredande till dagsböter. Något annat disciplinärt förfarande blev det inte den gången.

En annan polisanställd som kallats till IUG i flera olika sammanhang är den vaktkonstapel som i torsdags dömdes för misshandel och olaga hot.

Båda har nyligen fått nya arbetsuppgifter men jobbar fortfarande kvar inom polismyndigheten.

Alf Lindstedt tycker att dessa två polisanställda är bra exempel på att systemet fungerar.
– Förr eller senare kommer ett felaktigt beteende upp till arbetsledningen och internutredning. Det är synd om det tar lång tid men vårt garn fungerar. Man kan ha synpunkter på maskornas storlek men jag tycker att det fungerar.
– Detta ska sättas i relation till att vi gör 170 000 ingripanden med målade polisbilar per år. Och vid de ingripandena griper man eller omhändertar 20 000 personer.