Malmö. I nästan två års tid har ett trettiotal medlemmar dokumenterat
förhållandena på ett hundratal gårdar. Man valde grisarna för att de lever i
en undanskymd tillvaro och sällan syns utanför stallarna. Allt arbete
gjordes ideellt.
– Jag trodde att vi skulle hitta grisar i tristess. Men jag räknade inte med
döda och skadade djur som lever under hemska förhållanden, säger Linnea
Kjellsson.
Aktivisterna, iklädda skyddskläder, gick endast in i olåsta gårdar. Med sig
hade de stillbilds- och videokameror och anteckningsblock. Undersökningen
resulterade i en dvd-skiva och en tidning i färg som skickades till landets
redaktioner.
Reaktionerna lät inte vänta på sig. Nyheten dominerade under torsdagen alla
medier, ordföranden i Swedish Meats tog en time-out och jordbruksminister
Eskil Erlandsson var upprörd och ledsen.
Även om huvudmålet – att få folk att sluta äta kött – kanske inte blir
uppfyllt kan Djurrättsalliansen räkna med fler nya medlemmar. I alla fall
att döma av alla telefonsamtal.
– Några hos oss trodde på att uppmärksamheten skulle bli så här stor. Men inte
jag, berättar en överväldigad Linnea Kjellsson.
Enligt pr-konsulten Paul Ronge har Djurrättsalliansen gjort det mesta rätt i
medieväg.
– De ska ha heder för att inte ha skadat någon. Det här ger mycket bättre
publicitet än när man släpper ut minkar som snabbt dör i det fria, säger han.
Om aktivisterna hade bett en pr-byrå om hjälp skulle notan ha landat på cirka
en halv miljon för själva kampanjupplägget, tror Ronge.
– Men man behöver inte pr-konsulter när man har ett bra material att erbjuda
landets redaktioner.
Han fascineras över att fler och fler ideella organisationer förstår hur media
fungerar.
– De verkar veta vad en nyhet är och de har förstått bildbevisets värde. Jag
är inte ett dugg förvånad över uppmärksamheten, säger Paul Ronge.