NÄSUM. De här ålarna hade tur att det var i just vackert forsande Holjeå de
blivit vuxna och mogna för utvandring. Oftast finns ingen annan väg mot
havet än genom turbinerna i landets otaliga små och större vattenkraftverk.
Dödligheten är därför mycket hög hos blankålen i vattendragen, konstaterar
Fiskeriverket i en promemoria från i vintras. Sammantaget kan det handla om
100 ton som aldrig ges en chans att ta sig till lekområdet i Sargassohavet.
– Läget för vår landskapsfisk är så akut att vi måste chansa med alla
åtgärder för att den inte skall utrotas, säger Johan Vagnström.
Kraftverket i Näsum är än så länge det enda i Skåne som försetts med en
smitväg för utvandrande ål. Staten och EU gemensamt har satsat 150 000
kronor på att göra vägen upp i vattensystemet möjlig och vägen ut så säker
som möjligt.
Johan Vagnström säger att Rönneå förhoppningsvis står på tur. I Klippan
ligger tre kraftverk med korta avstånd emellan och bäst vore en enda passage
förbi alla tre dödsfarorna.
Hur intresserade är kraftverksägarna att hjälpa ålen överleva?
– Kommunalägda Olofströms kraft har varit tillmötesgående här i Näsum. De
accepterar att släppa fem procent av vattnet till ålens rörledning.
– Men de stora bolagen är tuffare, fortsätter Johan Vagnström. De vill inte
göra några försök utan vill först ha en färdig lösning på problemet.
Länsstyrelsens fiskeridirektör anser att kraftbolagen skulle ha mycken
goodwill att hämta genom att hjälpa ålen och ålbeståndet.
– Grön el handlar inte bara om att den är förnyelsebar. Den skall också ta
hänsyn till andra värden, säger han.
På Eon vattenkraft, södra Sveriges dominerande ägare av kraftverk, säger
miljöchefen Johan Tielman att bolaget jobbar mycket med frågan. Nationella
och internationella experter drogs samman i våras och i Ätran i Halland
skall ålens beteende undersökas genom att radiosändare monteras på dem.
Men bara på en plats, i Mörrumsån, hjälps utvandrande ål förbi de dödliga
turbinerna genom att de samlas in och lyfts över.
I Lagan, nära sjön Bolmen finns också en spärr för ålen så att de kan samlas
ihop. Men vattendomen säger att fångsten skall tillfalla fiskevårdsområdet
nedströms vilket också sker. Ålen ges dock inte lejd ut till havet utan går
till konsumtion, den äts upp.
Har ni begärt omprövning av vattendomen?
– Nej, säger Johan Tielman på Eon.
Rörledningen i kraftverket i Holjeå vid Näsum har varit på plats under några
år. Hur effektiv den är vet Johan Vagnström inte med säkerhet. Någon
vetenskaplig undersökning har inte gjorts och den slanka fisken ger inte
utslag i den automatiska fiskräknaren.
Senaste månaden har han därför försett rörmynningen med en strut för att
manuellt kunna räkna och mäta. Det har inte blivit så många. Sannolikt
skedde den stora utvandringen under ett kraftigt flöde i ån redan i juli.
Men det har heller inte, som innan installationen, hittats död ål i massorna
som gallret framför turbinen rensas ifrån.
– Det handlar om att snabbt hitta på åtgärder för att rädda en akut
utrotningshotad art. Det vore verkligen ett fattigdomsbevis om den försvann,
säger Johan Vagnström, fiskeridirektör vid länsstyrelsen i Skåne.