Alexander Bard vill bli fp-topp

STOCKHOLM. Hans egna ambitioner inom politiken är grandiosa som en Army of Lovers-dänga: Att bli folkpartiets chefsideolog och på sikt fusionera fp med centerpartiet och miljöpartiet.

Det slumpar sig så att flera sällskap anländer samtidigt, från olika håll. En klunga av unga män bildas på trottoaren. De är tydligt förtjusta över att för en stund vara i samma sällskap som den kände skäggige man som står längst fram. Han som hojtar i porttelefonen:

- Ja, det ska vara glögg här!

Det ska det, och Alexander Bard och de unga männen blir insläppta.

Tidskriften Neo står som värd, i den borgerliga tankesmedjan Timbros lokaler. Hemgjord blåbärsglögg med riktiga bär som flyter i muggarna. Bland gästerna dominerar mörka, sobra kläder.

En klarröd skjorta sticker ut.

- Rött? Har du blivit sosse eller? bullrar en farbror.

- Nej. Jag klär bara i rött, svarar rödskjortan stillsamt.

Skjortan sitter på Oscar Swartz, internetpionjär, IT-debattör och gammal kompis till Alexander Bard. Fast just nu har de blivit lite osams.

Oscar Swartz stöder Piratpartiet. Alexander Bard är nybliven folkpartist. De gnabbas över glöggen.

- Enfrågepartier har ingen framtid, fnyser Bard.

- Jo, de andra partierna måste svara på frågorna som Piratpartiet ställer, säger Swartz.

- Det är bättre att sitta inne i smeten och påverka, kontrar folkpartisten Bard.

Alexander Bard har lovat några vänner att visa sig på Neos glöggparty, säger han, och har inte för avsikt att stanna länge. Men väl på plats, mitt i minglet, så verkar han trivas. Rummet är fullt av just den typ av högoktaniga, framgångsrika storstadsmänniskor som Alexander Bard går igång på.

Finansmannen Mats Qviberg är här, en av Sveriges rikaste män. Qviberg har en slipsnål med fyra spelkort - ess - och ett vinnande leende när han trycker Alexander Bards hand. Hans hälsningsfras:

- Såg ni euron idag? Den står i elva kronor!

Bard, i skogshuggarrutig skjorta och gubbkeps, replikerar genast:

- Jaså? Jag trodde den var tio och åttiotre.

Snart är Bard, Swartz och Qviberg inbegripna i ett samtal om valutakursernas koppling till de pågående kravallerna i Grekland. Och fildelning.

- Mina ungar fildelar hela jävla tiden! säger Qviberg och ser lycklig ut.

Popstjärnan, författaren och travhästuppfödaren Alexander Bard verkar närmast besatt av intelligens, att röra sig bland smarta människor. I tidningsarkiven vimlar det av Bard-citat som "de som är tillräckligt intelligenta för att vara intressanta för mig vet hur de ska få kontakt med mig".

I somras startade Alexander Bard organisationen Liberati, tillsammans med riksdagsledamoten Camilla Lindberg (fp). Lindberg gick från doldis till kändis på en dag när hon som enda folkpartist röstade mot FRA-lagen i riksdagen. Samtidigt blev Bard betalande medlem i folkpartiets lokalavdelning på Södermalm i Stockholm, där han bor med sin medieskygge sambo.

Det ena målet med Liberati är att påverka folkpartiets politik, så att tonvikten på personlig frihet blir starkare. Liberati vill avskaffa förbudet mot sexköp och tillåta aktiv dödshjälp. Bards parhäst Camilla Lindberg väckte nyligen uppståndelse när hon ville slopa rökförbudet på krogen - ett förslag i Liberatis anda.

Det andra målet för Liberati är att uppdatera folkpartiet genom att utbilda medlemmarna i hur det nya nätverkssamhället fungerar. För åtta år sedan skrev Alexander Bard tillsammans med kulturjournalisten Jan Söderqvist boken "Nätokraterna". Den handlar om det nya klassamhälle som växer fram när informationstekniken förändrar världen. Alexander Bard är uppenbart stolt över boken, som översatts till femton språk.

- Vi förutsåg fenomen som Facebook. Vi förutsåg hur Internet kommer att skapa sin egen interna maktstruktur, vilket är uppenbart att det gör idag.

En uppföljare till Nätokraterna - "Kroppsmaskinerna" - kommer i vår. Under tiden åker Alexander Bard runt till folkpartiavdelningar i landet och missionerar om att Internet är det nya maktinstrumentet.

- Jag berättar för dem om det nya samhället, om hur internet kommer att förändra politiken. Det är ett enormt intresse. Jag drar mer folk än vad Jan Björklund gör. Just nu gör jag faktiskt det.

Vad vill folkpartisterna ha från dig?

- De frågar mig vad de ska göra. Jag kan inte garantera några lysande resultat bara för att man tar upp en kamera och börjar lägga ut filmer på YouTube. Men det är en början. Man kan inte bara ha politiska möten en gång i månaden på det lokala biblioteket dit det kommer fyra personer. Den modellen är ju uppenbarligen körd.

Liberati är en elit-organisation. Vem som helst får bli stödmedlem, men bara några utvalda släpps in för att bestämma vad Liberati ska tycka.

- Annars får vi ingenting gjort. Man kan inte släppa in vilka tokar som helst, för då tar tokarna över och alla vettiga människor drar därifrån.

Östgötskan från hans uppväxt slår igenom ganska starkt när Alexander Bard svarar på frågan om varför han vid 47 års ålder väljer att kasta sig in i politiken.

- Jag har alltid varit intresserad av politik. Och jag behövde en ny spännande utmaning, nånting å hålla på mä mellan jag är femtio och sextiofem. Jag vill syssla med politik på heltid.

Man får en känsla av att du ser det som väldigt radikalt att gå med i ett vanligt parti. Är det så?

- Jag tillhör den här lite lata generationen som trodde att man kunde bedriva politik i enfrågeform. Att man kunde engagera sig i en fråga man brann för och hålla på med den på fritiden på något sätt, och så skulle man kunna kliva av. Men jag har insett att ska man bedriva politik så måste man engagera sig på minst heltid och framför allt i partiform för det är enda sättet att bedriva politik på riktigt.

Hur ser du på de svenska partierna idag?

- Det är otroligt illa ställt. De bygger fortfarande sina organisationer på att man ska ha ett ungdomsförbund, och där ska man hitta de nya talangerna och där ska de skolas till att bli politiker, och sedan ska man förtjäna en valbar plats genom att jobba i valstugor, dela ut valsedlar och koka kaffe i femton-tjugo år av sitt liv. Sedan ska man belönas en vacker dag med att få sitta i riksdagen.

Hur ska det funka då?

- Idag funkar det inte alls! Folkpartiets ungdomsförbund Luf till exempel är en fullständig katastrof. Jag kan inte för mitt liv tänka mig att framtidens politiker kommer från Luf-leden. Det är helt förlegat. Väljarna vill inte ha det så. Partierna måste öppna upp sig mot omvärlden och hitta folk med omfattande yrkeserfarenhet från alltifrån vården till näringslivet till utlandsjobb till vilken typ av expertis man nu letar efter.

Vad är folkpartiet idag?

- Jag funderar inte så mycket på vad folkpartiet är idag, utan på vad folkpartiet skulle vara. Det kallas ju folkpartiet liberalerna idag, och jag tar det namnet på allvar. Jag kräver av folkpartiet att de ska vara ett liberalt parti, bete sig liberalt, tänka liberalt, driva liberala frågor. När de inte gör det opponerar jag mig mot partiet. Jag vill rensa folkpartiet från icke-liberalt, grundlöst tyckande.

- Sedan tycker jag att folkpartiet är spännande därför att det är en väldigt mager valmaskin redan idag. De lokala avdelningarna är i princip redan omgjorda till valmaskiner. Man sätter igång att arbeta i stort sett inför ett val, tar fram kandidater till de valbara platserna och så försöker de att backa varandra. Sedan har man inte mycket annat folk kvar i partiet längre. Det finns en ren struktur kvar.

Vad vill du fylla den med?

- Liberati har redan fått väldigt stor plats i folkpartiet. Det hade aldrig gått så fort i något annat parti. Jag pratar om att socialdemokraterna inte har några talanger, men det är tunt även i folkpartiet. Bakom Jan Björklund finns inte så mycket om jag ska vara ärlig.

Du förhandlade du med flera partier innan du valde fp, har du sagt. Hur gick det till?

- Jag hörde mig för bland folk jag kände. Folkpartiet och centern har idag samma ideologi, de borde slås ihop. Det är ju dumt att inte göra det. Men det finns två intressesfärer här, två kulturarv, två ursprung. Om fp och c skulle gå ihop skulle man vara tvungen att sparka en partiledare, sparka en partisekreterare och varje lokalavdelning skulle behöva sparka en ordförande. Och det är det här självintresset från politiker som egentligen hindrar folkpartiet och centern från att gå ihop. Väljarna skulle vilja ha ett parti, ett stort liberalt mittenparti så vi fick ett tredje regeringsalternativ.

Kommer du att jobba för det?

- Ja, Liberati har redan sagt att vi ska verka för att folkpartiet, centern och miljöpartiet ska bli ett parti. Vi vill ha ett starkt liberalt mittenparti i svensk politik.

Miljöpartiet, hur tänker du då? Det skiljer sig ändå ideologiskt från...

- Nej det gör det inte. Inte alls! Miljöpartiet har bara lagt prefixet "eko-" framför allt annat, i övrigt tycker mp liberalt i nästan alla frågor. De har ett spretigt tyckande, för någon grön ideologi finns inte egentligen. Vi i Liberati har inte gått in i politiken för att splittra svensk politik och skapa ett fjärde liberalt parti. Vi har gjort det för att hela svensk politik och få färre partier som är mer koncentrerade på sin uppgift.

Varför valde du fp och inte centern?

- Fp är mer tydligt med sin liberala ideologi. Centern har svängt mot det liberala de senaste åren men det känns fortfarande väldigt osäkert. Ute i landet finns fortfarande en stark nostalgisk koppling till bonderörelsen.

"Ute i landet" och "nostalgi". Två begrepp som inte går så bra ihop med Alexander Bard. Inte så att han skyr landsbygden, tvärtom. Som popstjärna i BWO älskar han att åka till någon stadsfestival i Avesta eller Svedala och höra tonåringarna vråla med i hans låtar. Men när han uttalar sig om landsbygden och människorna som bor där uppfattas det ibland som nedlåtande.

Den riktiga underklassen i Sverige idag hittar du i Hällefors kommun, sade Alexander Bard till tidskriften Rodeo i somras:

"Det är män - överviktiga, arbetslösa, medelålders - som lever på socialbidrag eller a-kassa, äter potatischips och kollar på tv. Internet vet de inte vad det är över huvud taget, och vet de vad det är så är det för att de porrsurfar."

Bards otåliga storstadsperspektiv blir tydligt även under intervjun med Sydsvenskan.

- Nästan alla människor kommer att vilja bo i storstaden i framtiden, på ett eller annat sätt. För de sociala kontakternas skull, men också för att det är nödvändigt för karriären. Vi har ju i Sverige idag redan idén om våningen i stan och sommarstugan på landet, och så blir ännu mer i framtiden. Folk vinterbonar sommarstugan och kopplar upp sig med sin laptop. Vi får ett pendelboende i Sverige. Man har råd med en större boyta i Nybro i Småland, och så har man en liten lägenhet i Göteborg eller Stockholm.

När jag försöker få en diskussion om de omfattande industrivarslen i orter som Olofström, Åstorp och Motala ser Bard ännu mer otålig ut. Jag berättar för honom om ett ungt par i Motala - Bards uppväxtkommun - som jag träffade för ett par veckor sedan. De jobbade på en kylskåpsfabrik och räknade med att bli arbetslösa under nästa år.

De hade jobbat på fabriken i stort sett sedan de slutade på gymnasiet, de hade två barn, de var väldigt mentalt rotade i Motala, i småstaden. Du säger att alla vill bo i storstaden i framtiden, men jag tror det finns många sådana här par.

- Vi får sparka dem i arslet i så fall! Vi har inte råd att ha människor boende på orter i Sverige där alla försörjs av bidrag. Systemet kommer att braka ihop. Vi kommer att ha så många gamla och sjuka människor i framtiden. Vi kan inte hjälpa friska människor i trettioårsåldern med bidragssystem för att de ska bo kvar där de är födda. Vi får sparka dem i arslet och få dem att fatta att nu är det allvar.

Hur gör man det politiskt?

- Man gör det bara! Man drar in bidragen. Då blir de tvungna att tänka nytt. Det låter grymt men är nödvändigt.

Vad kan du erbjuda folkpartiet?

- Jag är inte intresserad av de valbara platserna, och det är en väldigt positiv grej. Det skakar om alla människor, för de undrar: vad är han då med för? Folk har inte större fantasi än att tro att om man går med i ett politiskt parti så gör man det för egen vinnings skull. Jag har gått med av den klassiska anledningen: jag vill förändra världen. Vet du vilket folkpartiets största problem idag är? Käckheten.

Käckheten?

- Ja, käckheten. Allt ska vara så glättigt och trevligt. Problem tas inte på allvar, de viftas bort i en käck hejaklacksanda i partiarbetet. Det besvärar mig. Det skrämmer bort väljare, det får partiet att se osexigt och ointressant ut. Naivitet är avtändande.

Men hur vill du konkret förändra fp:s politik, i sakfrågorna?

- Vi i Liberati driver nu frågan om aktiv dödshjälp. Det är en typisk liberal fråga. Att människor får bestämma om slutet på sitt eget liv. Bakom den finns så många andra frågor om människans rätt att bestämma över sitt eget liv.

"Människans rätt att bestämma över sitt eget liv". Alexander Bard uttalar frasen med eftertryck. I orden tycks kärnan i hans politiska engagemang finnas. Han hatar pekpinnar, särskilt om de har en moralisk touch. Det är ingen slump att det var Alexander Bard som startade Facebook-gruppen "Vi som bojkottar hotell som bojkottar porr!!!". Valet att konsumera porr eller ej måste få göras av kunden själv, menar Bard.

Du tror inte att människan har en själ. Du är nihilist, du tror att livet saknar högre mening.

- Ja.

Vad får det för konsekvenser för ditt politiska arbete?

- Att jag blir tagen på allvar av folk. Att de litar på mig för att de vet var de har mig. Jag håller inte på med något religiöst pladder.

Men vad får det för konsekvenser för dina åsikter?

- Att jag blir en liberal ideolog.

Du tror inte att det finns några värden, någon mening?

- Nej, några objektiva värden vinns inte, för då måste du ha Gud med i leken. Men det finns värden och värderingar, och de är subjektiva. Vi människor konstruerar våra egna värden. Vi bestämmer själva vad vi tycker. Då tycker jag att en bra utgångspunkt är att människor ska få fatta egna beslut i så stor utsträckning som möjligt. Det kallas för liberalism.

Du är ekonomiskt oberoende. Vad innebär det för dina möjligheter inom politiken?

- Det betyder att folk aldrig behöver misstänka mig för att kandidera till valbar plats för att få ihop en månadslön. Vilket tyvärr de flesta riksdagsmännen gör idag. Det är beklämmande. De tystar ner sig själva. De faller in i gruppbeteenden och vill inte säga obekväma sanningar. De hoppas bli omvalda hela tiden för de har inga andra karriärer. Det gäller inte minst de broilers som kommer från ungdomsförbunden - de har inga andra karriärvägar och det är direkt livsfarligt.

Gillar folkpartisterna dig?

Alexander Bard ler bakom mustaschen.

- Med skräckblandad förtjusning. Jag tror de börjar fatta nu att jag inte är Maria Carlshamre. De har ju haft lite dåliga erfarenheter av nya medlemmar som kommit utifrån tidigare. Däremot har de ju sett hur Camilla Lindberg, som kom in i politiken bara för fyra år sedan, har varit en stor tillgång för partiet. Camilla är ju min förebild på det sättet: kommit in i partiet vid vuxen ålder, med en karriär bakom sig och gjort en raketkarriär inom folkpartiet.

Är det hon som fått dig att bli folkpartist?

- Delvis, ja.

Hon röstade emot partilinjen i FRA-frågan. Vad kan man lära av det?

- Att hon vågade och kunde det för att hon inte hade hängt upp sin karriär på att sitta i riksdagen. Även de som var emot lagförslaget röstade ju för, eftersom de var så rädda att förlora jobbet. Det skapar politiker förakt.

Man pratar ibland om partiledare som flöten eller sänken - om de är populärare eller sämre omtyckta än sina respektive partier. Vad tror du om dig själv - är du ett flöte eller sänke för fp?

- Om jag skrämmer bort vissa väljare - de gamla inskränkta kristna moralväljarna, dem som folkpartiet har litat på i många generationer tidigare - så har jag inget emot det. De ska inte rösta på folkpartiet, det är bättre att de röstar på kristdemokraterna eller moderaterna där de hör hemma. Men jag tror att jag kan locka andra väljare, yngre väljare som annars inte skulle rösta på folkpartiet.

Varför tycker du så illa om kristendom?

- Kristendomen är en dum religion. Den tror på sagor. Jag tror inte på Adam och Eva, jag tror inte att Jesus uppstod från de döda, jag tror det är lögn! Bygger man en religion på lögner får man väl förstå att man får ta skit från människor som ifrågasätter lögnerna. Kristendomen har för stor roll i samhället fortfarande. Folk får springa i kyrkan så mycket de vill, men det har inget i lagstiftningen att göra. Och de religiösa friskolorna ska stängas. Vi ska inte ha propaganda till barn.

Många tycks tro att du har någon sorts övermänniskoideal. Vad beror det på?

- Jag tror det beror på framgångar. Jag har en god självbild, men den är ju balanserad och nyanserad. Jag tror inte att jag är bättre än andra människor.

Det kan ju komma från dina spetsiga uttalanden, som "Facebook är ett underklassfenomen".

- Ja. Men det är ju sant! Man ska inte tro att medlemskap i Facebook innebär att man tillhör någon överklass. Tvärtom. Alla kan ju gå med i Facebook. Det är snarare strukturerna på Facebook som avslöjar klasstrukturerna. Som allt annat på Internet.

Vad betyder begreppet klass, är det politiskt användbart?

- Absolut. Ett specifikt samhälle gynnar vissa talanger. I en nomadstam som går omkring på savannen gynnas den som är fysiskt stark, för den orkar jaga och samla mer än andra. Den fysiskt starke gynnas och blir privilegierad. Idag lever vi i ett teknologiskt storstadssamhälle där Internet är drivande för allting, egentligen. De som är bra på att hantera det nya mediet kommer att skapa en överklass. De som saknar de här talangerna kommer att få bilda en ny underklass.

Du nämner inte pengar när du talar om klass.

- Inte nu längre. Det är inte primärt. Det är ingen längre som läser taxeringskalendern för att avgöra om de är bättre än grannen, det skiter folk i. Det är andra faktorer som avgör social status. Men pengarna följer med. De som lyckas på nätet får även pengarna till slut.

Kommer du ha nytta av ditt kändisskap i ditt politiska värv?

- Nej. Begränsat.

Hur tänker du då?

- Bert Karlsson! Han gjorde inte så mycket som var trovärdigt och så röstade ingen på honom längre. Du kan få en viss uppmärksamhet i början, men sedan måste du börja leverera.

Du och Liberati hatar kravliberalismen, säger du. Hur uppfattar du kravliberalismen?

- Som ett populistiskt försök att plocka upp väljare genom tomma slagord. Det är väl bra att ställa krav på medborgarna, men ibland går det överstyr och har inget med liberal ideologi att göra. Som när fp-politiker i Landskrona vill införa påtvingade drogtester för högstadieungdomar. Det är för oss i Liberati en absurd idé. Hur ska en fjortonåring som tvingas göra drogtester i plugget någonsin lita på vuxna igen? Sådana folkpartister har inte i partiet att göra.

- En direkt effekt Liberati haft på folkpartiet är att vi just har ställt oss upp mot kravliberalismen, som ansetts framgångsrik och därför inte ifrågasatts internt i partiet. Nu har vi folkpartister som ringer oss förtvivlat och berättar: "Ja, nu har jag varit på svenska fängelser och sett hur det är där. Det är ju tusen gånger värre än vad jag trodde!". När man hör det blir man helt... Herregud, har du suttit i femton-tjugo år och varit politiker och fattat beslut om svenska fängelser och aldrig ens varit där! Man får åtminstone välkomna att de åker ut nu på anstalterna.

Vad vill ni i Liberati ha för kriminalvård?

- Vi vill att de som sitter i fängelserna ska bli respekterade som vanliga samhällsmedborgare när de kommer ut. Alltså ska livet i fängelset så mycket som möjligt spegla samhället utanför. Därför är vi i Liberati aggressiva motståndare mot det här med porrförbud på anstalterna. Det är groteskt. Om du får kolla på porr hemma bäst du vill, då ska fanimig de som sitter i fängelse få göra det också. De ska ju förberedas för ett liv utanför fängelset. Då ska inte livet i fängelset vara annorlunda. Att ha specialregler i fängelset skapar bara ännu grövre kriminalitet.

Hur ställer du dig till en avkriminalisering av cannabis?

- Det är en fråga vi i Liberati kommer diskutera senare, längre fram.

Vad tycker du personligen?

- Jag säger bara så här: vi behöver en ny drogpolitik i Sverige. En skademinimeringspolitik av typen man har i Holland, i Tyskland, i Danmark. Sprutbyten fungerar. Man måste se pragmatiskt på drogpolitiken - inte moraliserande. När du får missbruksproblem ska din första reaktion vara att du vill ha kontakt med myndigheter för att söka hjälp. Inte att man ska vara rädd för att bli arresterad.

Och förbud?

- Jag tycker det är naturligt med ett förbud mot många droger. Det finns droger som heroin och crystal meth som skapar livslånga beroenden och förstör människor. Däremot finns det andra droger idag som man belägger med mångåriga fängelsestraff bara för innehav, vilket är bisarrt. Det privata innehavet behöver man inte kriminalisera över huvud taget.

Du vill avkriminalisera narkotika för privat bruk?

- Jag tycker att det är rimligt, ja. För att få kontaktytorna. De flesta människor som tar droger är brukare. Missbrukare är en mindre del. Men i samma ögonblick som människor går över och blir missbrukare, att de börjar få problem, då måste de kunna tala och få hjälp av myndigheterna för att få hjälp att ta sig ur sitt missbruk.

Du har sagt att du tänker dig en roll som folkpartiets chefsideolog. Är det så?

- Ja. Det finns ingen riktig ideolog i folkpartiet idag. Jag var uppe och gick i riksdagskorridorerna och fick frågan: "Jaha Alexander, du har tänkt dig att bli chefsideolog i folkpartiet?". "Ja", svarade jag, "ser du en annan kandidat?". Det finns ingen. Jag skriver böcker, jag är en djupt ideologisk människa. Jag skulle passa.

"Jan Björklund älskar oss och vi gillar honom", har du sagt om Liberatis förhållande till din partiledare.

- Jag har en stor pluspoäng hos Jan Björklund. Långt innan Lars Leijonborg avgick gick jag ut i Liberal Debatt och krävde att han skulle ersättas av Jan Björklund. Jag är glad att jag fick rätt. Björklund är en mycket bättre partiledare än Leijonborg. Han får gärna sitta kvar i många år - vi har ingen seriös motkandidat.

På Neos glöggskiva har sorlet stigit i styrka ytterligare några snäpp. Någon berättar för alla som vill lyssna att "målet är att jag ska läsa min master vid Harvard".

Alexander Bard fortsätter sitt minglande. Flera i rummet är anhängare av Liberati. Där står Fredrik Westerlund, känd bloggare under namnet Dyslesbisk. Han krävde nyligen i Expressen avskaffandet av religiösa helgdagar, tillsammans med Alexander Bard och andra Liberatimedlemmar.

Och där, vid dörren, står Håkan Tribell, tidigare ledarskribent på Upsala Nya Tidning med bra koll på folkpartiet. Numera är han redaktör för tidskriften Neo och rektor för Timbros utbildningsverksamhet Stureakademin. Tribell har varit på ett av Liberatis möten och Facebookat en del med Alexander Bard.

- Hos flera som är med i Liberati klappar hjärtat lite extra för frågor som sex- och drogliberalism. Det är knappast stora vinnarfrågor. Var är de viktiga framtidsfrågorna?

Samtidigt anser Håkan Tribell att folkpartiet behöver vitaliseras. Och han har respekt för Alexander Bard.

- Han är den som står för ideologisk sammanhållning inom Liberati. Helt klart tänker han satsa på politiken, och göra det på ett seriöst sätt.