Och redan på måndag och tisdag kommer fler signaler om viljan hos världens
ledare att nå det avtal som ska begränsa temperaturhöjningen till två
grader.
På ett förmöte till klimattoppmötet Cop 15 – som även det sker i Köpenhamn –
ska ministrar från ett fyrtiotal länder och alla världsdelar försöka hitta
en avtalsform som både industriländer och utvecklingsländer kan acceptera.
Men då måste mer substans upp på bordet, substans i form av pengar och siffror
på utsläppsminskningar och utsläppsinbromsningar.
Förväntningarna inför klimattoppmötet har de senaste veckorna tonats ner allt
mer och av allt fler. EU-ordföranden statsminister Fredrik Reinfeldt (M)
uttryckte nyligen besvikelse både efter sitt möte med USA:s president och
det med Indiens premiärminister.
FN:s klimatchef Yvo de Boer kände detsamma när den sista formella
förhandlingsrundan avslutades i Barcelona tidigare i månaden.
– Jag tror inte det blir ett bindande avtal, sa de Boer och spådde ytterligare
något års manglande av en avtalstext.
Ett annat tecken på att tiden kan ha runnit ifrån Köpenhamn är det pågående
Apec-mötet i Singapore. Apec representerar ungefär halva världsekonomin och
består av länder i Asien och Stillahavsområdet.
När mötet öppnades andades inte ett ord om vare sig klimat eller Köpenhamn.
Enligt nyhetsbyrån Reuters har frågan hamnat i baksätet hos deltagarna som
hellre pratar om hur den globala ekonomin ska ta fart än om initiativ som
kan ge klimatförhandlingarna en knuff framåt.
Knäckfrågan är framför allt klyftan mellan industrivärlden och
utvecklingsländerna.
Utvecklingsländerna vill se en fortsättning på Kyotoprotokollet som inte
förpliktigar dem själva till någonting utan ställer kraven på den rika
världen. Det kravet underströks än hårdare i Barcelona i början av månaden.
Samtidigt backar som exempel EU inte en tum från att alla ska vara med i ett
bindande avtal.
Men trots en lång lista av hinder och motsättningar säger Sveriges
klimatambassadör Staffan Tillander att det kan bli ett avtal i Köpenhamn som
inte bara blir en sorts politiskt ramverk.
– Det är skillnad på hur förhandlingarna förs på tjänstemannanivå – som i
Barcelona senast – och på politisk nivå, säger han.
– Politikerna är mer konstruktiva och det har sedan i somras växt fram en
samsyn kring målet att jordens klimat inte ska bli mer än två grader
varmare.
Enligt Staffan Tillander finns det också öppningar som talar för att
utvecklingsländerna kan leverera bindande åtaganden i ett nytt avtal.
Ledande länder som Kina och Indien har presenterat nationella planer för
klimatarbetet som de kan lyfta in i ett globalt avtal där alla tar sin del.
Att bara kräva en fortsättning på Kyotoprotokollet ser han som uteslutet.
Eftersom USA vägrar en sådan ordning skulle även länder som Japan och Kanada
ställa sig vid sidan av.
– Arbetet med att nå ett nytt avtal intensifieras och det finns möjligheter
till ett bra resultat, säger Staffan Tillander. Det är också många som är
angelägna om att arbetet lyckas.