Den stora skrällen är naturligtvis Carl Bildt som utrikesminister.
När Bildt var statsminister 1991-94 hamnade Reinfeldt i kylan sedan han
dristat sig till att kritisera ledaren. Nu visar han storsinthet, men också
självkännedom, genom att göra Bildt till chef för UD.
Utrikespolitiken är Fredrik Reinfeldts akilleshäl. Carl Bildt är däremot vid
sidan av avgående Jan Eliasson Sveriges mest lysande politiska stjärna
utomlands.
Bakom utnämningen ligger sannolikt en uppgörelse om att den förre
partiledaren ska hålla tassarna borta från inrikespolitiken för att inte
skada Reinfeldts auktoritet.
Minst lika viktig för det moderata järngreppet är att Anders Borg blir
finansminister. Borg, som följt Reinfeldt sedan ungdomsförbundet, är hjärnan
bakom alliansens Bankerydsuppgörelse. En grå eminens som aldrig sökt
väljarnas förtroende och som på grund av sina hårda nypor inte heller är
jättepoppis i de tre andra allianspartierna.
I den nya regeringen blir han garanten för att det blir De nya moderaternas
ekonomiska politik som gäller.
Justitieministerposten räknas också traditionellt som tung. Den tar nu
moderata veteranen Beatrice Ask, en gång skolminister i Bildtregeringen.
Hårdare straff och tuffare tag mot brottslingar står på programmet, precis
som när Gun Hellsvik från Lund skötte departementet i början av nittiotalet.
En överraskning är att Cecilia Stegö Chiló blir kulturminister. Hon har lett
den högerinriktade tankesmedjan Timbro och är en varm anhängare av
marknadslösningar.
Landets kulturelit lär knappast jubla. Och på statliga Sveriges television
kanske en och annan börjar oroa sig för framtiden.