Då pressade Säpo och Utrikesdepartementet, UD, webbhotellet Levonline att
släcka ner SD:s webbtidning, som publicerat en Muhammedkarikatyr.
Utrikesminister Laila Freivalds (S) lämnade sin post efter att det uppdagats
att hon känt till UD:s påtryckningar.
Men frågan är om inte SD:s verkliga genombrott i medierna kom ett år senare, i
april 2007. Då tackade plötsligt S-ledaren Mona Sahlin ja till att debattera
mot Jimmie Åkesson, i direktsändning i TV4. SD:s presschef trodde knappt
sina öron. Vilken present.
Jag var på plats i TV4-studion, och ska sent glömma hur Mona Sahlins ansikte
såg ut när studioljusets lampor släckts. Sahlin var ledsen och upprörd på
riktigt, på ett sätt som toppolitiker sällan är (hur ofta de än talar om att
de ”känner upprördhet”).
Dagen efter syntes Jimmie Åkessons ansikte i alla tidningar. Hans mobil ringde
oavbrutet. Medan han hyllades som en hjälte i de egna leden, fick Sahlin
hård intern kritik. Ilmar Reepalu (S) kallade debatten ”väldigt dålig” och
protesterade i partistyrelsen. Mona Sahlin meddelade att det var
slutdebatterat mot Jimmie Åkesson.
Att debattera mot SD är en mardröm för politiker från de etablerade partierna.
Eftersom SD står i tydlig opposition mot samtliga sju riksdagspartier blir
partiets debattmotståndare inte i första hand företrädare för sina egna
partier. Istället ses de som representanter för ett politiskt etablissemang.
Det innebär att en politiker som går upp mot en SD-företrädare i princip måste
övertyga 95 procent av publiken. Annars tjänar SD på debatten, eftersom
partiet fått mer stöd än tidigare.
Å andra sidan är det en svår strategi att inte debattera med SD alls. Då
riskerar de etablerade politikerna att framstå som fega och odemokratiska.
Sverigedemokraterna får hjälp med att måla bilden av sig själva som farliga
sanningssägare. Debattvägran kan ge SD en makt partiet inte har idag.
Ikväll, i Kristianstad, är det MP:s regionråd Anders Åkessons tur att möta SD.
Hans motståndare är Björn Söder, SD:s partisekreterare.
Tonläget i deras respektive bloggar inför mötet är talande. Medan Anders
Åkesson sammanbitet försvarar sitt beslut att alls debattera, gnuggar Björn
Söder händerna och ”ser verkligen fram emot debatten”.
En sak är säker: den som vill lära sig något om vad SD som parti står för bör
lyssna ikväll. Björn Söder är en av partiets mest tydliga och kompromisslösa
retoriker. I Region Skåne vill han styra hur skåningarna ska tala:
”ovälkomna avarter av skånskan i form av brytning på arabiska och
serbokroatiska bör aktivt motverkas”.
Många svenskar blev arga när Björn Söder i höstas antydde att Astrid Lindgren
haft ett SD-synsätt om hon levt idag. SD:arna själva var nöjda. För dem
spelar det liten roll om de retar upp nio av tio väljare.
De är ute efter den tionde.