– Det är väldigt blandat hur vi som överlevde mår nu. De som undvek
psykologisk hjälp efteråt är ofta i sämre skick, säger Parash Lama.
Klockan 23.43 den 29 oktober 1998 kom det första larmet om brand i Makedoniska
föreningens lokal vid Backaplan i Göteborg.
Ett par timmar senare var Sveriges största brandkatastrof ett faktum.
Av de uppåt 400 som var på diskokvällen dog 63. Över 200 skadades.
Ingen dog av brännskador. Samtliga omkom av brandröken i lokalerna när det
började brinna bland bråtet i trappan till nödutgången och trängseln vid den
ordinarie utgången proppade igen möjligheterna att fly.
Några skadades svårt när de kastade sig ut genom fönstren och föll fem meter
ner på asfaltplanen.
Fyra ungdomar fälldes till slut för att ha anlagt branden. Orsaken var banal.
De hade inte fått komma in gratis på diskot.
I stället lyckades de öppna dörren till nödutgången. Tillsammans satte de eld
på en massa stolar som stod i trappan.
När röken till slut trängde in i lokalen öppnade någon dörren. Elden fick
syre, röken vällde in och panik uppstod.
Först efter drygt ett år greps de fyra. Rättegångarna i både tingsrätt och
hovrätt blev välbesökta.
Lättnaden bland många berörda var stor när det stod klart att det faktiskt
fanns fyra skyldiga. De fick sammanlagt tjugofem års fängelse, och är sedan
flera år frigivna. Två av dem har dock fällts för nya brott, främst
narkotikarelaterade, efter det.
Parash Lama blev medvetslös i trängseln, men räddades ut. Efter en lång väg
tillbaka är han i dag fritidsledare och fältassistent. (Hans dåvarande
flickvän räddades också medvetslös ur brandlokalen, och så småningom fick de
en dotter. De är skilda i dag.)
– En del som överlevde trodde inte att de behövde hjälp att bearbeta det. Men
många av dem har krisat när de blivit äldre, skaffat familj och egna barn.
Händelserna har kommit ikapp dem, säger Parash Lama.
Brandoffrens anhöriga (Boa) var från början en sorgförening, säger han. I
samband med de rättsliga efterspelen och skadeståndsprocesserna blev
föreningen ett stöd. Nu är de praktiska gemensamheterna avklarade.
– Vi ses ibland, oftast i mindre grupper. Det är framför allt i samband med
minnesstunder som vi är flera som möts.
Ikväll avtäcks ett minnesmärke i sten på Backaplan med de 63 omkomnas namn.
Brandlokalen renoverades och är nu minnes- och samlingslokal med vissa
detaljer från branden bevarade liksom en del minnesprylar.
Lokalen används också som undervisningslokal i brandsäkerhet.
– Det viktigaste som har kommit ut av det som hände är att vi är några som var
med som undervisar skolor och andra i brandsäkerhet.
– Att förebygga bränder låter tråkigt, brandvarnare och sådant. Men när de hör
oss berätta, särskilt när vi har grupper i lokalen, tar det skruv.
Livet går vidare. Parash Lama menar att han framför allt har lärt sig en sak:
– Människan är starkare än man tror när det väl gäller.