PR-experterna om regeringens krishantering

Per Bill, Maria Borelius och Cecilia Stegö Chilò blev alla avpolletterade så fort de blivit en belastning. Nu sällar sig även Sven Otto Littorin till den skara olycksaliga toppmoderater som blivit "behandlade som sopor" av sin egen ledning, hävdar Paul Ronge.

- Littorin offrades som en bondepjäs i ett schackspel, säger han.

Om han verkligen tror på en av sina närmaste medarbetare ska statsminister Fredrik Reinfeldt vara vid hans sida och försvara honom. Alternativt stötta honom i fall han väljer att erkänna ett eventuellt brott, enligt Paul Ronge.

– En väldigt cynisk och oempatisk hantering.

Enligt honom var det även ett stort misstag av Littorin att bryta löftet till Aftonbladet om en intervju. Istället kallade han till en presskonferens där han vägrade svara på frågor och sen flydde Gotland.

– Sådant förekommer bara i dåliga amerikanska filmer.

Krisen bara förvärrades av Aftonbladets publicering på lördagen och till och med allianskollegorna i kristdemokraterna krävde en förklaring.

Hur det här påverkar regeringen beror på hur länge affären håller på. Risken är att allmänheten upplever det här som ännu ett exempel på politiskt mygel, enligt Paul Ronge.

Pr-kollegan Patrik Westander tror att svenskarnas intresse beror på mediebevakningen.

– Jag hoppas att det är sakfrågorna – inte personfrågorna – som avgör valutgången, säger han.

Regeringens snabba agerande och tillgänglighet visar att de vill undvika en följetong i medierna. Skriverier om en tung minister som kan ha köpt sex skulle överskugga allt annat två månader före valet, enligt Westander.

– Under den korta tiden finns knappast en chans att få rättslig upprättelse.

Tillsammans med en uppslitande vårdnadstvist finns där nog förklaringen till Littorins avgång. Men det och hans tystnad ska inte tolkas som ett erkännande, menar Westander.

– Han kan inte bidra till ryktesspridningen. Tänk hur tidningsrubriken "jag köpte inte sex" skulle uppfattas, säger han.