Historikern om vem som är skyldig

I dag säger klimatkämpar som Al Gore att ”du kan förändra dig till det bättre så blir det bättre”.

– Det var precis vad de sa i predikan på 1600-talet också, säger David Larsson, forskare på historiska institutionen i Lund.

Likheterna mellan dagens klimatdebatt och det historiska talet om Guds straff gjorde honom nyfiken.

Till den grad att han bestämde sig för att skriva en avhandling om det.

– Det intensiva skuldbeläggandet av vardagen i klimatdebatten är så likt äldre tiders föreställningar om människan som orsaken till sin egen undergång. Det känns spännande att jämföra det.

I gammaltestamentlig anda lastades skulden för krig, sjukdomar, svält och annat elände sedan kyrkans begynnelse på människan själv, åtminstone långt in på 1800-talet.

Människan hade burit sig illa åt och varit omoralisk. Gud såg detta och straffade den. Bot och bättring var det enda sättet att blidka Gud.

En stor skillnad mellan då och nu är att vi i dag inte har evighetsperspektivet där det är frågan om att hamna i himmel eller helvete beroende på hur vi levt.

– Det intressanta med klimatdebatten i dag är att det inte ens handlar om att vi själva ska lida straffet för våra handlingar. Utan att det är våra barn, barnbarn och barnbarnsbarn som får ta konsekvenserna av det vi gör.

Dessutom skiljer sig synsättet mellan då och nu genom att människan förr – ända sedan syndafallet – ansågs vara i grunden ond och inte kunde vara god utan Gud.

I dag ser många männi­skan som i grunden god och förmögen att skapa himmelriket på jorden av egen kraft.

Men synen i dag är samtidigt splittrad, menar David Larsson. Klimatdebattörer har ingen odelat positiv syn på människan utan menar att den leker med krafter som den inte kan hantera:

Människan uppfinner teknik som får svåra konsekvenser för vår jord.

– Här syns klara paralleller till gamla tiders allvarligaste synd – högmod. Att tro att man kan sätta sig över naturens krafter är ett klart fall av modernt högmod.

Människans roll som orsak till elände är alltså huvudtemat för David Larssons avhandling. Hur rollen har varierat i sitt uttryck men egentligen handlat om samma sak, skulden.

När det gäller konsumtion och tillväxt fanns det länge i stort sett inget skuldresonemang. Under stora delar av nittonhundratalet var det något positivt.

Först i det längre perspektivet har det blivit ifrågasatt, konstaterar David Larsson. Han menar att det visar hur historiestudier kan ge perspektiv på nutida problem och fenomen.

Historia är förvisso inget ämne för löpsedelsmakare. Nyhetspulsen är låg bland de skrivande historiedoktoranderna. Överblickandet är desto större.

– I dag är det vanligt att betrakta utveckling som att det var på ett sätt förr, ett annat sätt nu, och att nuet är bättre. Men så behöver man inte se det.

Det finns många exempel på historiska händelser som ur vårt perspektiv betytt omvälvande förändringar. Men de som var med då upplevde det inte alltid så.

Likheterna mellan då och nu är stora, och en av historievetenskapens uppgifter är upprätta en dialog över seklerna, menar David Larsson.

– Det ger en klangbotten till resonemang om hur vi ska förhålla oss till olika frågor i dag.