Historikern om den heliga familjens fall

– Vi antas känna samhörighet med människor för att vi är biologiskt relaterade, trots att vi kanske aldrig har träffats. Därför blir de provocerade när jag säger att din familj kanske inte har nåt alls med dig att göra, säger hon.

Hennes avhandling beskriver hur familjen, och synen på familjen, har förändrats mellan 1967 och 2007. Vad som är en familj är ju olika beroende på tid, ställe och kultur.

I USA är det till exempel okej med surrogatmammor.

I Finland får ensamstående kvinnor insemineras.

I Storbritannien kan ett barn ha fler än två föräldrar, eftersom mammans och pappans nya partners också kan bli juridiska vårdnadshavare.

Inget av detta är tillåtet i Sverige.

Att det ser olika ut i olika länder är ett bevis på att familjen är en social konstruktion, menar Carolina Jonsson Malm. Hur lagen kring familjer är skriven, bestämmer mycket kring folks syn på vad som är normalt och inte.

– Om lagen säger att den här gruppen av människor inte får skaffa barn kommer det att påverka folks uppfattning om den gruppen. När ensamstående inte får insemineras, eller när man måste vara gift för att få adoptera, skickar det ut signalen att vissa grupper är sämre föräldrar.

Hon tycker det är intressant att juridiken kring familjen är så sexfixerad.

– Juridiskt är sexualiteten viktig. Familjebegreppet kretsar kring tvåsamhet, och att det ska förekomma en sexuell relation mellan de vuxna. Det är ganska intressant i en tid där reproduktion och sexualitet skilts åt. För att ett samboskap ska kunna gälla ska man leva i ett äktenskapsliknande förhållande, d v s man ska ha sex. Man kan inte adoptera eller få assisterad befruktning om man inte har sex. Som om det vore viktigt för barn att deras föräldrar har sex.

Hon vill att hennes forskning ska förändra något. Hon tycker att barn ska kunna avsäga sig ett föräldraskap de inte vill ha. Eller ta sig en extraförälder om de så vill. Det sociala föräldraskapet borde uppvärderas.

– Jag vill ha en förändrad syn på familjen. Jag skulle föredra att familjeband inte byggde på biologi. Det är rätt bisarrt att i vårdnadstvister där den ena föräldern misshandlat den andra, har misshandlaren fortfarande rätt till barnet. Biologin är överordnad allt annat, säger hon.

Tyvärr, tycker hon, har utvecklingen delvis gått åt andra hållet. Blodet, det genetiska släktskapet, tar mer plats.

– Nu när det blivit möjligt att fastställa faderskap, vad som ligger i våra gener och vad som är ärftligt, då har det genetiska blivit viktigare i människors liv. Mycket förklaras med biologin och då behöver man inte heller ta ansvar för sina handlingar. Släktforskning har aldrig varit så poppis som idag och adoptivbarn uppmanas söka efter sina rötter.

Hennes avhandling riktar särskilt in sig på internationella adoptioner och assisterad befruktning. För adopterade märks biologins återkomst tydligt. Fram till 1960-talet råddes adoptivföräldrar att inte berätta för barnen att de var adopterade. Idag uppmanas de tvärtom att vända tillbaka till landet de föddes i och söka sitt ursprung.

– Jag är själv adopterad och får ofta frågan hur det känns, om jag inte längtar efter min ”riktiga” mamma. Jag har ställt mig frågan om varför folk är så intresserade av ens ursprung. För mig är ju min adoptivfamilj min riktiga familj, säger Carolina Jonsson Malm.

Även om alternativa familjeformer har blivit vanligare är kärnfamiljsidealet fortfarande starkt. Carolina Jonsson Malm undrar om inte familjen och släkten till viss del ersatt religionen för att svara på de stora frågorna om vem man är och meningen med det hela.

– Det kanske är symptomatiskt för vårt sekulära samhälle. Jag tror att folk har ett existentiellt behov av att sätta in sig i ett större sammanhang. Att se släktskap där man är förbunden med andra människor, det säger något om vem man är.