Efter valsegern 2006 drog statsminister Fredrik Reinfeldt igång regeringsarbetet med en rivstart.
Skatter och bidrag sänktes i en rasande fart – arbetslinjen lades fast.
Efter valsegern 2010 är läget mer komplicerat. Nu är Sverigedemokraterna vågmästare. Det tvingar Reinfeldt till en ”slow start”.
Till skillnad från när alliansen hade egen majoritet väntar en politisk höst kantad av fallgropar.
Valets båda huvudmotståndare – Fredrik Reinfeldt och Mona Sahlin – har nu haft tio dagar på sig att smälta valresultatet och lägga upp taktik.
Läget i stort är detta: Den segrande borgerliga alliansen är solid. Det förlorande rödgröna blocket knakar betänkligt i fogarna.
Trots det är regeringen ”Reinfeldt II” i hög grad beroende av hur oppositionen agerar.
Igår kom Maria Wetterstrand, Peter Eriksson och Lars Ohly till Mona Sahlins kontor i riksdagshuset för ett krismöte. Utom insyn för häckande journalister fördes heta samtal om det rödgröna samarbetet.
Socialdemokraterna och Miljöpartiet har redan signalerat att de är beredda att ingå en pakt med alliansen om politiken för asyl, invandring och integration. SD ska hindras från varje inflytande.
Genom pakten riskerar Vänsterpartiet, som kräver flyktingamnesti och en frikostigare invandringspolitik, att hamna på undantag. Det rödgröna samarbetet luckras upp, vilket Fredrik Reinfeldt inte har något emot.
Men signalerna efter Mona Sahlins ”toppmöte” igår var motstridiga. Medan socialdemokrater och vänsterpartister verkar vilja hålla ihop blocket sonderar miljöpartisterna terrängen både åt höger och vänster.
Därmed vet Fredrik Reinfeldt inte riktigt vad som ska hända när han börjar regera i nästa vecka.
Det första kritiska ögonblicket kan komma på måndag när riksdagen öppnar och en talman ska väljas. Alliansen vill ge moderaten Per Westerberg fortsatt förtroende. Jimmie Åkesson har redan försökt kohandla. SD kan stödja Westerberg i utbyte mot att nykomlingarna får utse andre vice talman. Något sådant köpslående är Reinfeldt inte intresserad av.
Igår avböjde förre talmannen Björn von Sydow (S) att lanseras som rödgrön talmanskandidat av ovilja att väljas med SD-stöd. Huruvida de rödgröna ska lansera en gemensam motkandidat till Per Westerberg är fortfarande en öppen fråga. Gör de det får Sverigedemokraterna chansen att fälla avgörandet och visa musklerna redan på sin första dag i riksdagen.
På tisdag presenterar Fredrik Reinfeldt sin nya regering och läser upp sin regeringsförklaring. Här kommer han till skillnad från för fyra år sedan inte att avisera någon rivstart med omvälvande reformer. Utan tvärtom betona sådant som Miljöpartiet och Socialdemokraterna håller med om – och som han hoppas få stöd för i riksdagen.
Skatten för pensionärer ska sänkas. Sjukförsäkringen ska ses över så att inte svårt sjuka människor tvingas gå på socialbidrag. Rotavdraget kan stärkas för att stimulera byggandet. Restaurangmomsen ska sänkas
På det internationella planet vill regeringen, precis som S och MP, verka för att EU höjer sina klimatmål. Och som en markering mot SD kommer Reinfeldt säkert att slå fast att Sverige ska arbeta för en gemensam och generös europeisk flyktingpolitik.
Veckan därpå presenterar finansminister Anders Borg statsbudgeten. Den har goda chanser att gå igenom. Enligt de särskilda budgetreglerna krävs det att hela oppositionen enas om ett motförslag för att regeringens proposition ska falla.
Helt utesluten är en regeringskris dock inte.
De rödgröna partiledarna kunde i går inte enas om huruvida de ska lägga fram en gemensam skuggbudget. Bestämmer de sig för att göra det ger de faktiskt Jimmie Åkesson och hans nitton riksdagskamrater chansen att fälla regeringen – om än genom att rösta för en politik på tvärs med SD:s egen.
Får alliansen igenom sin budget väntar kohandel med de rödgröna i olika sakfrågor under hösten.
Den militära insatsen i Afghanistan ska få förlängt mandat, vilket har alla möjligheter att gå igenom eftersom Socialdemokraterna tycker exakt lika som regeringen.
Betyg i skolan ska ges redan från årskurs sex, vilket inte heller borde vara något problem eftersom Socialdemokraterna har ett kongressbeslut på just detta.
Och på så sätt hoppas Fredrik Reinfeldt styra Sverige genom att hoppa från tuva till tuva i en riksdag där han inte längre har egen majoritet.