JO-chef oroad av Bodströms nya lagförslag

När två fullastade passagerarplan den 11 september 2001 flög in i World Trade Centers tvilling-skrapor i New York blev det inte bara upptakten till USA:s två invasionskrig i Afghanistan och Irak – utan också startskottet för mängder av nya lagar mot terrorism. Efter terrordåden i Madrid 2004 och London 2005 har tempot i lagstiftningen ökat ytterligare.

I såväl USA som Europa antas nya lagar på löpande band. De sägs alla ha ett gott syfte: att minska risken för nya terrorattacker – och straffa de skyldiga när sådana dåd ändå utförts.

Bara i Sverige har regeringen tagit fram ett tjugotal lagar som syftar till att komma åt terrorister och andra brottslingar.

Men lagarna har en baksida: Mer övervakning betyder större intrång i vanliga medborgares privatliv.

– I all brottsbekämpning måste man väga effektivitet mot skyddet för enskilda människors privata sfär. Nu verkar det råda politisk konsensus om att enbart fästa vikt vid effektiviteten, säger Mats Melin, chef vid justitieombudsmannen.

Många av de nya lagarna innebär stora förändringar.

Just nu filar Thomas Bodström på en proposition om förebyggande telefonavlyssning. Den bryter mot en gammal princip: polisen får bara sätta in tvångsmedel när brott har begåtts och det finns misstänkta personer.

Med den nya lagen får polisen rätt att avlyssna och smygfilma personer som man ”kan anta” ska begå brott i framtiden. Det gäller potentiella terrorister, men också exempelvis mc-gäng som man fruktar ska hota vittnen i grova brottmål.

Ett annat lagförslag som är på gång gäller buggning. För första gången i Sverige ska polisen få rätt att gömma hemliga mikrofoner i väggarna för att avlyssna misstänkta brottslingars hem, hotellrum och bilar.

Från årsskiftet har Försvarets radioanstalt fått en viktig roll i bekämpningen av terrorism och andra brott. FRA får nu – helt utan tillstånd från domstol – avlyssna all telefontrafik och e-post som passerar Sveriges gränser i luften eller i kablar.

Här gäller det alltså inte bara misstänkta personer, utan alla människor. Genom att lägga in sökord och röstprofiler i avancerade datorer ska FRA fånga upp samtal från kriminella.

Ett annat kontroversiellt lagförslag från regeringen går ut på att polisen i hemlighet får skicka in ”spionprogram” i folks datorer för att avslöja deras brottsliga planer. Går det inte att sköta på distans får polisen i smyg bryta sig in i den misstänktes bostad.

På EU-nivå driver Thomas Bodström framgångsrikt ett direktiv som tvingar teleoperatörerna att lagra uppgifter om alla telefonsamtal och e-post i upp till ett år. Detta för att polisen i efterhand ska kunna spåra brottslingar.

Lägg därtill en utveckling där polisens vanliga telefonavlyssning fördubblats på bara fem år och där övervakningskamerorna växer som svampar på gator, torg och skolor – inte minst i Malmö, där kommunalrådet Ilmar Reepalu vill montera kameror längs hela gångstråket från Möllevångstorget till Centralen.

I riksdagen har Thomas Bodströms massiva lagstiftningsoffensiv inga problem att få stöd.

Moderatledaren Fredrik Reinfeldt stödjer justitieministern helhjärtat. Liksom justitieutskottets folkpartistiske ordförande Johan Pehrson, som i en debattartikel nyligen konstaterade att Bodström fått ”bättre och bättre fokus”.

Den kritik som framförts i riksdagen kommer från vänsterpartiet, miljöpartiet och centern, vars partiledare Maud Olofsson gjort försvaret av folks privatliv till en profilfråga.

När regeringen skickat sina lagförslag på remiss har de ofta mött hård kritik. Från Advokatsamfundet. Från Brottsförebyggande rådet. Från justitiekanslern. Och inte minst från justitieombudsmannen.

Mats Melin är djupt oroad över regeringens strida ström av nya lagar som inkräktar på männi-skors privatliv.

– Vad får vi för samhälle om vi hela tiden prioriterar effektivitet på bekostnad av enskildas integritet? Ett icke-civiliserat samhälle. Jag säger inte att vi är där ännu. Men riktningen är oroande, säger han.

JO-ämbetet har inte protesterat mot alla Bodströms lagar.

– Jag har dragit en gräns vid det jag kallar systemhotande brottslighet, säger Mats Melin. Så länge tvångsåtgärderna är tydligt avgränsade och bara får sättas in vid misstankar om brottslighet som hotar demokratin och rättsstaten anser jag det befogat. Därför har jag inte motsatt mig förebyggande telefonavlyssning, som bara får användas vid misstankar om att någon ska begå terrorbrott eller hota vittnen i grova brottmål.

Problemet, menar Mats Melin, är att regeringen i den iver som utlösts av terrordåden lagt fram lagar om nya tvångsmedel som får användas även mot en massa annan brottslighet.

Det gäller exempelvis lagarna om buggning och hemlig dataavläsning (spionprogram). Dessa tvångsmedel ska sättas in mot misstänkta narkotikalangare, ekobrottslingar, pedofiler och andra brottslingar.

– Därmed hotar de en mycket större krets av människor. Det motsätter jag mig bestämt, säger Mats Melin.

Thomas Bodströms invändningar mot kritikerna brukar vara av två slag:

Terrorister ska inte ha någon personlig integritet. Och brottslingar som hotar andra männi-skors privatliv ska inte själva ha rätt till privatliv.

Men då bortser han från två saker:

Telefonavlyssning, buggning och andra tvångsmedel riktas mot människor som visserligen är misstänkta för brott, men mycket väl kan visa sig vara oskyldiga. Andra tvångsmedel – som FRA:s möjlighet att avlyssna gränsöverskridande teletrafik och teleoperatörernas skyldighet att lagra trafikdata – drabbar alla medborgare i samhället.