Semla, temla, fastlagsbulle, fettisdagsbulle, hetvägg

En vetebulle som har fyllts med grädde och mandelmassa kan heta ...

Fastlagsbulle. Detta är för många skåningar det självklara namnet på den fyllda bulle man äter i fastlagen, det vill säga kvällen före fastan. Ordet fastlagen avsåg från början bara denna afton, men utvidgades så småningom till att omfatta minst tre dagar: fastlagssöndag, fastlagsmåndag och fettisdag.

Foto: Lars Brundin.

För en skåning kan ordet fettisdagsbulle kännas främmande. I Skåne åt man nämligen länge de fyllda bullarna på måndagen, som kallades Bullamåndag.

Hetvägg. Vetebullarna som användes på fettisdagen var ursprungligen försedda med kilformiga uddar, viggar. De åts varma runt om i Europa, ibland med varm mjölk. Så blev det Hetweggen på tyska, hedevig på danska, heitevegg på norska och hetvägg på svenska.

Fetvägg. Detta är ett drygt tvåhundraårigt ordvitseri, kanske för att betona hälsoriskerna med rätten. Alla visste ju att kung Adolf Fredrik åt ihjäl sig på hetvägg 1771. Men han åt mer än så, vittnade skalden Johan Gabriel Oxenstierna efteråt: till exempel surkål, kött, rovor, hummer, kaviar, böckling och rejäla mängder champagne. Hetväggen var bara sista spiken i kistan.

Semla. Det latinska ordet simila betyder fint vetemjöl. Semlan var ursprungligen helt enkelt en vetebulle. Till exempel en sådan man fyllde och åt på fettisdagen. Troligen kommer ordet ursprungligen från Orienten, skriver ordboken.

Temla. När författaren Åke Holmberg satte den semleälskande privatdetektiven Sture Svensson till världen 1948 förlade han inte bara hans kontor inom bekvämt gångavstånd från Konditori Rosa på Drottninggatan i Stockholm. Han försåg dessutom sin romanhjälte med ett läspande tal. Därför kilar Ture Sventon ofta in på Rota och får sig några temlor.

Temlan är Sveriges mest berömda litterära bakverk. Det är Sventons förtjänst att vi äter temlor nästan året runt numera, hävdar sällskapet Ture Sventons vänner.

Källor: Svenska Akademiens ordbok, Nationalencyklopedin samt " Årets festdagar" av Nils-Arvid Bringéus.