Mordet på Abbas Rezai förändrade Högsby

HÖGSBY. Hon är chef för individ- och familjeomsorgen på Högsbys socialförvaltning och säckade ihop på golvet av chocken när polisen ringde och berättade att de hittat liket. Mordet på Abbas Rezai skakade Högsbys 2 000 invånare i grunden.

Shilan Annuar och Darya och Danniar Noori tycker att svenskarna i Högsby börjat titta misstänkt på alla invandrare nu. – I början ville jag inte gå ut på grund av blickarna, säger Shilan Annuar. Foto: Martin Lindeborg

– Det var som om vi förlorade vår oskuld. Vi är ju som en stor familj här i samhället och lever så otroligt tätt, säger Margareta Johansson.

– Det var omöjligt att ens tänka tanken att något sådant skulle kunna hända bland flyktingar som vi känner och har tagit emot som barn hos oss. För det är så det har känts.

Samhället där en tredjedel av kommunens 6200 invånare bor är ungefär vad man kan vänta sig bland småländska granskogar och vattendrag 35 kilometer väster om Oskarhamn.

Längs Järnvägsgatan rakt fram ligger villor, något kafé, Preemmacken, pizzerian, Systemet, Missionskyrkan och stationen där spåren leder mot Linköping och Kalmar.

Väljer man Storgatan till vänster passerar man Konsum och diverse småaffärer, ett vilda västerninspirerat hus med Tombstones restaurang och pub, och så försäkringskassan och Högsby sparbank vägg i vägg.

Plus Greta Garbo-museet. Tills i november var Högsby mest känt för att Greta Garbos mamma kom härifrån och att bygden kryllar av Garbo-släkt.

Förbi den overkligt överdimensionerade gula kyrkan ligger socialkontoret snett emot de blå-gula trevåningshusen längs Ringvägen där en del av kommunens drygt 100 flyktingar och invandrare bor.

Det är många på en så liten ort. Och det är medvetet. För bortåt tio år sedan bestämde sig Högsby för att satsa på att ta emot många flyktingar, och sedan dess har det kommit upp till 100 om året. Räknat per invånare har Högsby varit Sveriges mesta flyktingkommun.

Affärsidén var att skolor och daghem som var nedläggningshotade på grund av barnbrist skulle räddas och att tomma lägenheter i avfolkningsbygden skulle fyllas.

– Vi behövde nytt blod. Och vi hoppades på kreativa människor – att fly från sitt hemland tyder ju på kreativitet, säger Margareta Johansson.

Ett tag växte det väl mycket. 300 flyktingar bodde i samhället. Sedan förra året har kommunen tackat nej till fler för att få balans.

– Men det har tillfört oss mycket positivt också, säger Margareta Johansson som har inblick i varenda Högsbybos liv, åtminstone de som kommer i kontakt med socialen.

Vilket är många i en trakt med hög arbetslöshet där de flesta jobb har med kommunen eller skogen att göra.

Den nu mordmisstänkta familjen fanns också bland klienterna. Eftersom deras kontakter med socialen finns i den offentliga förundersökningen kan Margareta Johansson berätta:

– Samma eftermiddag som Abbas Rezai skulle komma var de här och ville tala om situationen som varit med deras dotter som rymt och nu skulle komma hem. De frågade om vilka möjligheter det skulle finnas för deras dotter att gifta sig trots att hon bara var 16 år.

Det ringde inga varningsklockor. Tvärtom ordnade socialen en övernattningslägenhet åt Abbas Rezai och skjuts från flygplatsen till Högsby.

Familjen skulle komma tillbaka för ett nytt möte nästa dag. De kom aldrig. Inte nästa dag heller.

– Vi är lite romantiskt lagda, så vi trodde att de hade åkt bort och ordnat ett otillåtet bröllop någonstans bland egna landsmän, berättar Margareta Johansson.

– Nästa dag igen fick vi två olika samtal från folk om att det varit ett väldigt liv i lägenheten där de bodde. Så sent på eftermiddagen fick vi hjälp av polisen att gå in. När de ringde hem till mig och berättade säckade jag ihop på golvet.

Hedersproblematik är inget som socialförvaltningen i Högsby ägnat någon större energi, medger Margareta Johansson. Några av socialtjänstemännen har varit på en endagskurs om det, inte mer.

– Dessutom har det ju alltid handlat om flickor och kvinnor som har utsatts. Här fanns inga tecken på konflikt av det slaget. Dottern skulle ju komma hem och föräldrarna frågade om äktenskapslagarna.

– Men det är klart, så här i efterhand kan man ju tycka att vi borde ha tänkt efter. Efter det här har jag blivit mycket mer misstänksam än förut, det erkänner jag.

Mordet har trots allt inte utlöst några handgripliga reaktioner. Skolchefen Anders Johansson var mest rädd för att händelsen skulle bidra till invandrarfientlighet bland ungdomarna.

– Men jag tycker mig inte ha märkt något tecken på det. Det mest konkreta vi har gjort är att alla lärare har fått en handbok i hedersproblematik och ska diskutera ämnet i klasserna.

Ute i samhället menar de flesta man talar med att mordet visserligen var en isolerad företeelse som råkade hända just här, men ändå något som har påverkat stämningen.

– Framför allt har det nog förstört lite för de andra flyktingarna och invandrarna här. Och det är ju synd att de ska få lida för det, säger Margit Sagemark.

Hon har just köpt blommor av blomsterhandlaren Veine Karlsson som håller med, men menar att upphetsningen efter mordet har lagt sig vid det här laget.

– Det är klart att rättegången just nu river upp en del. Men det folk verkligen pratar om nu är ombyggnaden av Storgatan här. Det berör folk.

Den nyckfulla aprilhimlen vräker plötsligt ner snö över Högsby och pudrar den försvunna oskuldens samhälle vitt. Mot hyreshusen på Ringvägen kommer den kurdiska trion Shilan Annuar och Darya och Danniar Noori.

– Det har påverkat folk här mycket. Många känns nästan lite rädda för oss bara för att vi också är invandrare. De första dagarna efter mordet kände jag att jag inte ville gå ut på grund av blickarna, säger Shilan Anuar.

Danniar Noori var kompis med den son i den åtalade familjen som har tagit på sig skulden för mordet.

– Jag tänker mycket på det. Hur han eller de kunde göra det. Men familjen var väldigt isolerad från andra människor.

Högsby hämtar sig långsamt. Och Margareta Johansson på socialkontoret har mycket kvar att göra, till exempel för den 16-åriga dottern vars kärlek utlöste allt och som nu är omhändertagen på hemlig ort.

– Mitt i alltihop får man ju vara glad att hon inte låg i hallen också. Det får man verkligen vara.