Mindre sekretess efter domen mot Gillberg

1Hur kom det sig att forskningsresultat alls hamnade i domstol?

Innan 2005 levde forskare i tron att de kunde lova en absolut sekretess för alla som deltog i en studie. I samma tro levde de etikprövningsnämnder som granskar forskningsprojekt innan de dras igång.

Etikprövningsnämnderna frågar för övrigt allt jämt forskaren hur forskningspersonernas rätt till integritet kan garanteras.

2002 ville två personer, en av dem lundaforskaren Eva Kärfve, ta del av Christopher Gillbergs källmaterial. Hans forskning rörde barns utveckling och mynnade ut i kunskap om det som idag kallas ADHD.

Gillberg vägrade lämna ut källmaterialet. Etikprövningsnämnden i Göteborg och Göteborgs universitet stödde honom.

Besluten överklagades till Kammarrätten och rätten gav de klagande rätt.

Gillberg och hans medarbetare fann som enda utväg att förstöra källmaterialet, vilket totalt ska ha uppgått till 22 hyllmeter.

2 Vilka konsekvenser har kammarrättens dom fått?

Forskare kan inte längre garantera att uppgifter inte sprids vidare om personer eller information som de lämnat.

– Vem som är behörig att ta del av uppgifterna avgörs av domstol, säger Eva Grönlund, chefsjurist på Centrala etikprövningsnämnden.

Centrala etikprövningsnämnden har formulera råd om hur personer som ingår i forskning ska informeras. Råden är dock inte särskilt tydliga när det gäller vem som senare kan komma att ta del av uppgifterna.

3Vilken blir följden om Europadomstolen anser att Gillberg gjorde rätt som hellre strimlade än lämnade ut sitt material?

– Det kan jag idag inte spekulera om, säger Eva Grönlund.