Men i en byggbod i Arlöv nickar socialdemokrater gillande åt Reepalus förslag. Tuffare tag mot invandring är precis vad som krävs för att hindra flödet av S-väljare till SD, tror de.
– Juholt, vilken nisse!
– Han bara klantar sig.
– Det är fel ledare.
– Fast det har blivit ett jävla drev också. Vem hade klarat en sån granskning?
– Men det är inte bara Juholt. Sossarna är för fega. De måste prata om invandringen.
– De är rädda att tappa utländska röster. Invandrarna har blivit så många nu.
– Vi har varit för snälla, vi svenskar.
– Jag har varit inne och byggt på fängelser. Jag har fan aldrig sett en svensk därinne.
– Åjo, det finns nog.
– I alla fall måste vi stoppa invandringen ett tag. Tills vi får ordning på det.
Byggarbetarna sätter sig. Plockar fram juice, mackor, smör, makrill i tomat. Några tar en banan eller ett päron från de stora fruktkorgar som står på ett bord.
Klockan är nio och det är frukostdags. Sedan klockan sju har de jobbat i novembermörkret i Arlöv, nära motorvägen mellan Malmö och Lund. De bygger tre hyreshus åt kommunala Burlövsbostäder.
Inne i byggboden finns Freddie Åkerblom, ombudsman på Byggnads. Han är här för att förbereda förhandlingen med Skanska om hur lång tid bygget ska ta. Det gäller att få upp antalet timmar. Ju fler timmar, desto mer pengar tjänar byggarna. Freddie Åkerblom och lagbasarna räknar på hur lång tid olika moment bör ta: "gjutning av grundplatta, här borde vi få fler timmar".
På frukostrasten brukar Freddie Åkerblom prata politik med byggjobbarna. Han är ordförande i Kulladals S-förening och bekymrad över att S tappar väljare till Sverigedemokraterna.
I valrörelsen var fotografiet av Mona Sahlin i slöja - som spreds av SD - vanligare i byggbodarna än sossarnas egna affischer, berättar Åkerblom. I byggboden i Arlöv kommer åter snacket om Sahlinbilden upp (en bild som togs för tio år sedan när Sahlin besökte Stockholms stora moské).
– Mona sabbade mycket när hon satte på sig en slöja, säger Mikael Jensen, en skäggig kille från Eslöv i en svart T-tröja med Byggnads emblem.
Varför sabbade det så mycket?
– Det finns ju ett jävla hat mot invandrare. Det kommer nästan alltid upp, säger Mikael Jensen.
Han berättar för arbetskamraterna om när han gick in med shorts i en moské i Turkiet.
– De skulle nästan döda mig! säger han och ler.
Vid bordet sitter Nils-Erik Olsson från Staffanstorp, en socialdemokrat som gick över till SD i förra årets val.
– Främst ville jag att det skulle röras om lite. Att andra partier skulle skärpa sig, säger Nils-Erik Olsson.
Freddie Åkerblom tar upp Ilmar Reepalus förslag om tillfälliga medborgarskap för att kunna utvisa fler kriminella invandrare (ett förslag som Åkerblom själv stöder). Skulle det kunna få Nils-Erik Olsson och andra att rösta på S igen?
– Det skulle vara ett steg i rätt riktning, säger Nils-Eric Olsson.
Lagbasen Daniel Lindkvist berömmer Reepalu:
– Någon måste våga. Men det är sällan någon gör det, för det blir sån jävla hets. Så fort du säger nåt sådant så är du rasist.
++++
För snart 46 år sedan, på juldagen år 1965, talade Olof Palme i radio:
"Fördomen har alltid sin rot i vardagslivet. Den gror på arbetsplatsen och i grannkvarteret. Den är ett utlopp för egna misslyckanden och besvikelser. Den är framför allt ett uttryck för okunnighet och rädsla. Okunnighet om andra människors särart. Rädslan för att förlora en position, ett socialt privilegium, en förhandsrätt. En människas hudfärg, ras, språk och födelseort har ju ingenting med mänskliga kvalitéer att göra. Att gradera människor med en sådan måttstock står i bjärt kontrast till principen om människors lika värde. Men den är skamligt enkel att ta till för den som känner sig underlägsen. På arbetsplatsen, i sällskapslivet, i konkurrensen om flickan eller pojken. Därför ligger fördomen alltid på lur. Även i ett upplyst samhälle."
Talet om fördomar och främlingsfientlighet är ett av Olof Palmes mest kända. Hiphopgruppen The Latin Kings gav Palmes ord förlängd livslängd när de 2004 samplade talet i vemodigt pianojazziga låten "Fördomar 2".
Sedan Olof Palmes partiledarskap har antirasismen varit ett av de viktigaste dragen i den socialdemokratiska självbilden. Få svenskar har gått i skolan efter 1960-talet utan att få besök av SSU:are som velat tala om tolerans och solidaritet med tredje världen.
En S-märkt glödande antirasist heter Eric Sundström, chefredaktör för tidningen Dagens Arena. I januari reste han till Berlin för en träff med S-tankesmedjor från olika europeiska länder. Konferensens tema: hur ska socialdemokratin möta populistiska anti-invandringspartier?
Vissa sossar på mötet i Berlin gav Eric Sundström kalla kårar. "Våra väljare gillar inte muslimer", sade någon. Socialdemokratin borde lämna över vurmen för det mångkulturella samhället till den gröna rörelsen och partier längre till vänster, löd ett förslag. Vi borde stänga gränserna till EU för att hindra "massinvandring", ansåg några.
I sin rapport skrev Eric Sundström:
"Vi fick till och med höra en lista på positioneringar som ansågs kunna blidka de 'traditionella arbetarväljarna', utan att avskräcka för många av de mer 'toleranta mittenväljarna'. Nej till 'massinvandring', men ja till 'invandraren'. Ja till frihandel, men nej till turkiskt EU-medlemskap."
– Jag var den förste som sade ifrån, berättar Eric Sundström på telefon.
Fler mötesdeltagare föll in i kritiken, och till slut var det enligt Sundström en tydlig majoritet som stod upp för antirasismen. Men oron kring utvecklingen i Europa gnager i honom. I Holland och Danmark har socialdemokratiska partier redan anpassat retoriken till anti-invandringspartier.
I Storbritannien är Labourledaren Ed Miliband influerad av Blue Labour-rörelsen, "en djupt konservativ socialdemokrati som sätter familj, religion och arbete i centrum", med frontfiguren Maurice Glasmans ord. Det handlar om en nostalgi, om en längtan efter sammanhållning och gemenskap.
I somras sade Maurice Glasman att Storbritannien borde stoppa arbetskraftsinvandring från EU.
– Blue Labour står för en djupt felaktig analys. De kommer in i en problembeskrivning där mångkultur blir en omöjlighet, säger Eric Sundström.
Är svensk socialdemokrati på väg in i en liknande utveckling? Eric Sundström vill inte tro det. Han lyfter fram Mona Sahlin som "suverän".
Men den förre S-ledaren Sahlin är själv orolig. I en färsk intervju med musiktidningen Novell säger hon:
"Mina partivänner i Danmark gjorde precis det misstaget. När de förlorade väljare till Pia Kjærsgaard så började de tänka 'om vi rör oss lite åt det hållet så kommer väljarna tillbaka'. Det som hände var att man förflyttade hela samhällsdebatten, och där är man fortfarande fast. Jag tänker vara en ilsken grindvakt för att se till att vi i Sverige inte gör så."
Mona Sahlin säger att hon "omöjligt kan hålla käften" när partikamrater börjar flörta med Sverigedemokraternas retorik.
Det är Ilmar Reepalu hon menar.
++++
Han sitter i andraklass-kupén, Ilmar Reepalu, när jag hoppar på Öresundståget vid Malmö C. Malmös mustaschprydda kommunalråd har hållit tal på en konferens i Köpenhamn. Nu ska han till Helsingborg för nästa punkt i hans späckade schema. På tåget passar det bra att prata med Sydsvenskan om det förslag som gör att han buntas ihop med SD.
– Det är ju så fel. SD vill ha mindre invandring - jag anser snarare att vi behöver en större invandring, säger han.
Ilmar Reepalus förslag är tudelat. Den första delen handlar om att invandrare lättare ska få bli svenska medborgare, så att de snabbare ska komma in i samhället. Reepalu vill även ge nyanlända hantverkare förtur vid offentliga upphandlingar – en sorts tillfällig kvotering, så att hantverkarna får referenser och snabbt kan få fler jobb.
Det är inte den första delen som upprört hans partikamrater, utan den andra: att Reepalu vill införa ett preliminärt svenskt medborgarskap för invandrare, med några års prövotid som för körkort. Medborgarskapet ska dras tillbaka om invandraren begår grova brott. Då ska denne även utvisas ur landet.
– Delarna hänger ihop. Jag vill ju göra att man snabbare får bli medborgare – men Sverige får inte uppfattas som ett behagligt land att verka i av kriminella brottssyndikat, säger Ilmar Reepalu.
Genom åren har Reepalu kallats "muslimkramare" och "multikulti-vän". De senaste veckornas anklagelser om främlingsfientlighet berör honom inte särskilt mycket.
– Min självkänsla är så stark att sådana beskyllningar inte biter på mig. Jag är trygg i mina åsikter och vet att jag inte är främlingsfientlig. Det hade varit en annan sak om jag varit osäker och tänkt "oj, nu har de upptäckt något hos mig", säger han.
Många Malmösossar är irriterade över Reepaluförslaget, några rent förtvivlade.
– Hur ska vi kunna gå upp och ta debatten mot SD nu? De kommer bara att säga: "nämen ni tycker ju som vi, kolla på Reepalus förslag", säger en kommunfullmäktigeledamot.
Förutom Freddie Åkerblom har Sydsvenskan bara hittat en ordförande i någon av Malmös lokala S-föreningar som öppet gillar förslaget: Lennart Berger, S-ordförande för Kirseberg-Segevång. Fler säger som S-Augustenborgs ordförande Nima Ali Gholam Pour:
– Det handlar om människors lika värde. Att dela upp människor och ge dem olika sorters medborgarskap går helt på tvärs med det, säger Nima Ali Gholam Pour.
Ilmar Reepalu säger att väldigt många partikamrater kommer fram till honom och säger "alldeles rätt, Ilmar".
– Det märkliga är de viskar fram sitt stöd.
Hur många partimedlemmar har du träffat som stöder dig? Fler än tio?
– O ja. Långt fler.
Varför viskar de?
– Det är en sådan laddad fråga. De ser ju hur jag blir missförstådd i media och av andra. De vill inte ha samma tunga behandling.
Det var fredagen den 7 oktober som Reepalus förslag blev en riksnyhet. Storyn växte när förslaget fick stöd av partiet centralt. Morgan Johansson (S), talesperson i rättsfrågor, hade ringt partiledarens kansli och tyckt sig få grönt ljus. "Väl värt att pröva", sade han till pressen.
Plötsligt tycktes Reepalus idé om temporära medborgarskap vara upphöjd till socialdemokratisk politik. Flera sossar berättar om hur fruktansvärt de mådde efter Morgan Johanssons besked. En av dem var riksdagsledamoten Maryam Yazdanfar (S).
– En ryggradsreflex borde direkt slå till för en socialdemokrat: vi ska inte ha olika typer av rättigheter baserat på etnicitet eller var man är född, säger Maryam Yazdanfar.
Kriminologen Jerzy Sarnecki dömde genast ut Reepalus idé som ovetenskaplig och populistisk:
– Det är ungefär som att resonera att om vi inför dödsstraff så kommer folk att avhålla sig från våldsbrott. Det finns en väldigt omfattande bevisning för att det inte fungerar på det sättet, sade Sarnecki.
Så, efter fem långa timmar, sågade Håkan Juholt offentligt idén (trots att hans stab alltså tidigare gett klartecken). Juholt ringde själv till Reepalu: "Jag delar din problembeskrivning men tycker att förslaget är fel väg att gå".
Försökte du övertyga Juholt?
– Nej. Det var ett samtal på kanske en halv minut, säger Ilmar Reepalu.
Morgan Johansson vill inte tala om vad som hände den 7 oktober.
– Det har jag lagt bakom mig, säger han.
På Öresundståget säger Ilmar Reepalu att Mona Sahlin "agerar med hjärtat".
– Det är heligt för Mona, det handlar om human rights och allt det där. Principer kan vara nog så fina, men de krockar ibland med en brutal och förfärlig verklighet.
Reepalu talar syrligt om partivänner som "försvarar grovt kriminella". Han menar att hans förslag är en förbättring för 99 procent av invandrarna, de som inte begår grova brott.
För en del av de 99 procenten kanske det känns utpekande, att ha en sämre sorts medborgarskap som kan dras tillbaka?
– Bland invandrare jag talat med är det en förkrossande majoritet som stöder mig. Taxichaufförer och andra säger "det skulle vara jättebra om de som inte sköter sig kan åka ut ur landet. De förstör för oss andra".
SD-ledaren Jimmie Åkesson följer turbulensen kring Reepalus förslag med stort intresse. Han anser att den svenska debatten om invandring blivit "mer öppen". Ett exempel på det är att Håkan Juholt säger att det är "alldeles utmärkt" att Malmös kommunalråd Ilmar Reepalu tänker fortsätta driva sitt förslag.
– Så hade Mona Sahlin inte sagt, säger Jimmie Åkesson.
++++
I byggboden i Arlöv börjar rasten ta slut - men diskussionen fortsätter. Alliansens privatiseringspolitik inom vård-skola-omsorg sågas av en kille i himmelsblå MFF-tröja.
– De vill helst att allt ska vara privat, som i USA! ropar han.
MFF:aren heter Leo Kipowski och bor i Höör. Han röstar fortfarande på S - "av respekt för mormor" - men vill se en strängare invandringspolitik.
Freddie Åkerblom frågar rätt ut i boden:
– Håller ni med Reepalu allihop?
Byggjobbarna runt borden nickar.
– Fantastiskt! utbrister Åkerblom.
Smör- och juicepaket stoppas undan. Ytterkläder sätts på. På vägen ut till bygget hejdar jag en mustaschprydd jobbare som jag inne i boden hört tala med dansk brytning. Han heter Klaus Jacobsen och jag frågar om han vill se en dansk utveckling i Sverige.
Klaus Jacobsen tänker en sekund. Sedan tittar han mig i ögonen och säger nej.
– Det blev för bra i Danmark. Ett extremparti, Dansk Folkeparti, styrde till slut allting.
Det finns ett sätt att undvika att det blir så i Sverige, menar Klaus Jacobsen. Vilket? frågar jag. Klaus Jacobsen, som satt på sig hjälmen och börjat gå i leran mot arbetsplatsen, vänder sig om.
– Ge fan i att rösta på SD.