Kunskapsluckorna är stora kring adhd hos barn och ungdomar. Det gäller
både medicinernas långtidseffekter och psykiatrins verktyg för att ställa
diagnos, enligt en ny statlig utvärdering.
I två år har SBU, Statens beredning för medicinsk utvärdering, granskat de
metoder som används vid diagnostisering och behandling av adhd i Sverige. I
dag presenteras en sammanfattning av projektet för regeringen.
SBU konstaterar att det finns kortsiktiga positiva effekter av
läkemedelsbehandling av patienter med adhd, men att det saknas
långtidsresultat. ”Det går inte att bedöma nytta och risker vid en längre
tids behandling (mer än 6 månader).”
– Långtidsstudierna som gjorts har ett stort bortfall av personer som har
slutat ta medicin. Det skulle till exempel kunna bero på utebliven effekt
eller biverkningar. Frågan är därför hur biverkningarna ser ut på sikt. Vi
vet att aptiten kan påverkas liksom blodtrycket, men vi vill veta om det
finns risk för hjärt-kärlsjukdomar eller annat som dyker upp efter lång tid,
säger Lars Jacobsson, professor emeritus i psykiatri och ordförande i SBU:s
projektgrupp.
I utvärderingen efterlyser SBU också studier som undersöker om det finns ökad
risk för missbruk i vuxen ålder hos personer som har fått
centralstimulerande adhd-läkemedel som barn.
Lars Jacobsson tycker ändå inte att läkarna behöver vara mer försiktiga med
att skriva ut adhd-mediciner än i dag.
– Nej, vi som jobbar inom psykiatrin har inte upplevt medicinerna som ett
problem, inte som situationen ser ut i Sverige där detta är en
specialistfråga. Det finns ändå lång beprövad erfarenhet. Medicineringen har
ökat eftersom vi upptäcker fler personer med adhd och det finns verksam
behandling. Men om läkemedelsökningen skulle fortsätta kan det finnas
anledning att undersöka detta närmare, säger han.
Sydsvenskan har tidigare berättat att försäljningen av adhd-läkemedel har
mångdubblats på några år och att Socialstyrelsen nu granskar förskrivningen.
SBU har även undersökt psykiatrins hjälpmedel för att sätta adhd-diagnoser.
”Det finns stora kunskapsluckor där det behövs mer och bättre forskning”,
skriver SBU om de instrument som används. Ofta består de av skattningsskalor
där föräldrar och skolpersonal bedömer i vilken grad barnet har svårigheter.
– Det finns många olika frågeformulär som används inom diagnostiken och det är
stor spridning i landet när det gäller vilka man använder. Samtidigt finns
det inte mycket forskning om dem. Det innebär att vi inte vet hur
tillförlitliga dessa formulär är i diagnossättningen, säger psykologen Eva
Billstedt som har deltagit i utredningen.
Lars Jacobsson skulle gärna se att psykiatrin enas om ett fåtal formulär, för
att få mer enhetliga utredningar.
I rapporten från SBU gör experterna översikter även för
autismspektrumstörningar, schizofreni och förstämningssyndrom. Senare i år
publicerar SBU den slutgiltiga rapporten om adhd och autismspektrumtillstånd
där även icke-medicinska behandlingar av adhd ingår.