Giftpilarna viner i pyttepartiet KD

”Herregud vad de verkar hata varandra i det partiet!”

Repliken for ur mig efter några dagar i telefon med kristdemokrater runt om i landet. Imorgon ska KD välja partiledare. Göran Hägglund, som tog över efter Alf Svensson 2004, utmanas av Mats Odell.

Kristdemokraterna i min telefonlur smädar varandra med sådan hetta att jag inbillar mig att det ska börja ryka i örat. Odellanhängare pucklar på Hägglunds gäng med anklagelser om toppstyrning och hot. Hägglundsvänner dömer ut Odell-supportrar som inskränkta homofober och rabiata abortmotståndare.

Som bensin på elden kom avslöjandet att Hägglunds egen stabschef Henrik Ehrenberg under nätpseudonymen ”Ove Tove” smutskastat Mats Odell. I bloggar och på Facebook har ”Ove Tove” skrivit saker som att Odell är ”sur för att han inte är minister”.

Fulspel är en del av politikens verklighet. KD:s ettersprutande interndebatt visar ändå på ett särdeles giftigt partiklimat. Hittills har KD-striden hamnat i viss medieskugga, eftersom den sammanfallit med turbulensen inom Socialdemokraterna.

Nu blottas d jupet i KD-sprickorna för allt fler. På DN Debatt sörjer gamle KD-ledaren Alf Svensson ”att det kastats simpla och nedsättande omdömen mellan grupper av kristdemokrater”.

Alf Svenssons KD lyckades 1998 få nästan tolv procent av rösterna. Idag har KD krympt till ett pytteparti, med tre procents stöd.

I riksdagsvalet 2010 fick KD 5,6 procent av rösterna. Hyfsat säkert över riksdagsspärren, utan darr på fyraprocentsribban. Men enligt statsvetaren Magnus Hagevi var en tredjedel av KD-väljarna taktikröstare: moderater som för alliansens skull inte ville att KD skulle trilla ur riksdagen. Utan dessa hade KD landat på 3,9 procent, enligt Hagevi.

Hur mycket o enighet och smutskastning tål ett så litet parti? Och hur många falanger rymmer det? KD ”celldelar sig som en vänstersekt från 70-talet”, skriver tidskriften Fokus träffande.

Där finns de högerkristna. De marknadsliberala. Det konservativa ungdomsförbundet som vill ha hårdare straff (läs mer om det i morgondagens tidning).

Där finns mittenkärnan, som inte riktigt sticker ut åt något håll.

Och så vänsterflygeln, de som gärna talar varmt om bistånd och flyktingar.

Hur styr man ett sånt parti?

”Det är en utmaning!” säger Odellanhängaren och partistyrelseledamoten Bengt Germundsson i telefon, efter att han grundligt sågat Göran Hägglund och hans anhängare. Sen skrattar han i luren. Ganska länge.

”Efter partiets riksting den 28 januari måste en förlåtelsens och försoningens kultur få göra sig gällande”, skriver Alf Svensson.

Amen, säger de kristdemokrater som vet sitt partis bästa. Annars kanske inte ens taktikröstande moderater kan rädda KD kvar i riksdagen nästa gång.