Löfvens tuffa utmaningar

Text: Olle Lönnaeus
Publicerad 27 januari 2012 6.51 Uppdaterad 28 januari 2012 23.30

Sverige.
Metallaren Stefan Löfven ska svetsa samman partiet - och vinna valet 2014.
Målet är att bli statsminister.
Allt annat är ett misslyckande för en socialdemokratisk ledare.
Men utmaningarna är enorma.

1. Laget

En S-ledare är alltid ensam i toppen.

Två ledarstrider på ett år har rivit upp djupa sår i partiet. Löfven måste bygga ett lag som samlar fraktionerna.

Sven-Erik Österberg tippas ta debatterna i riksdagen. Carin Jämtin fortsätter som partisekretare. Men var finns den ekonomisk-politiske talesperson som kan utmana Anders Borg?

Mikael Damberg, Leif Pagrotsky och Thomas Östros har nämnts. Fast då blir S-toppen lite väl gubbig. S-kvinnorna föreslår Ylva Johansson.

När LO-förbunden skulle löneförhandla för några år sen motsatte sig Stefan Löfven kvinnopotter. Risk finns för konflikt med S-kvinnorna om jämställdheten.


2. Självförtroendet

Efter två misslyckade partiledarskap och usla opinionssiffror är gräsrötternas självförtroende i botten.

"Hans första uppgift blir att plocka ner partiet från det kors där det själv spikat upp sig", skrev S-debattören Göran Greider inför valet av Håkan Juholt i våras. Tio månader senare hänger sossarna kvar på det där korset.

Stefan Löfven har till skillnad från Juholt inte deltagit i det interna dolkstötandet. Därför har han bättre förutsättningar att peppa partiet.


3. Väljarna

Löfven har ett helgjutet rykte som fackledare. Nu måste han visa att han duger som partiledare - och statsminister.

Ynka 15 procent av svenskarna kände förtroende för Juholt. Ska partiet lyfta sig från dagens 25 procent till de 35 procent som krävs för att vinna val måste partiledaren få förtroende från åtminstone hälften av väljarna.

Fackbasen Stefan Löfven får svårt att attrahera medelklassväljare i Stockholms innerstad. Men S har också tappat missnöjda LO-medlemmar som kan lockas tillbaka från M och SD. I kampen om vänsterväljarna kan Löfven ge Metall-kamraten Jonas Sjöstedt en match.


4. Den politiska agendan

Egentligen borde det vara guldläge för Socialdemokraterna: Regeringen Reinfeldt visar alla tecken på idétorka. Arbetslösheten är hög. Skandalerna i Carema och andra privata vårdbolag avlöser varandra. Kris i skolan. Avreglerade el- och tågmarknader fungerar dåligt.

Juholt lyckades aldrig exploatera dessa frågor.

Utmaningen för Löfven blir att formulera ett budskap, byggt på traditionella värderingar om solidaritet och rättvisa, som fångar upp det folkliga missnöjet - och visar på en väg mot framtiden.

I decennier ansåg en majoritet av svenskarna att Socialdemokraterna var bäst på att förvalta AB Sverige. Men så ryckte Moderaterna åt sig initiativet att formulera vad som var problemet och vann valet 2006. "Utanförskapet" skulle brytas med "arbetslinjen". I dag tror de flesta att Reinfeldt och Borg bäst klarar Sveriges ekonomi.

Löfvens jobb blir att ta tillbaka det där initiativet som Moderaterna snodde för sex, sju år sen - och sätta agendan i svensk politik.


5. Vännerna

Mona Sahlin tvingades in i ett rödgrönt samarbete inför valet 2010. I partiets eftervalsanalys beskrevs det som en viktig orsak till förlusten.

Nu har både Vänsterpartiet (Jonas Sjöstedt) och Miljöpartiet (Gustav Fridolin och Åsa Romson) nya ledningar. Kampen om de rödgröna väljarna har hårdnat.

Ska S ingå en ny koalition inför valet 2014?

Kärnkraften kan bli en stötesten. Frågan splittrar Socialdemokraterna. Stefan Löfven tycker att kraften behövs för att trygga industrin. Han vill att S ska ansluta sig till de borgerligas linje som tillåter nya reaktorer på marknadens villkor. Det gillar inte V och MP som båda vill snabbavveckla.


6. Debatterna - och valet

Löfven sitter inte i riksdagen. Det blir ett handikapp. När hans ersättare drabbar samman med Reinfeldt, Björklund, Lööf och Hägglund i partiledardebatterna får S-ledaren sitta på läktaren.

Opinionsmässigt är dock tv-kanalernas debatter viktigare. Där är Stefan Löfven ett oskrivet kort.

Ingen vet heller hur han klarar en tuff tv-utfrågning eller en valturné på landets gator och torg.

För att ena partiet är Stefan Löfven en trygg lösning. När det gäller att vinna val är han en chansning.

Större eller mindre text



57 läsare har reagerat på denna artikel

23% är glada

46% är likgiltiga

25% är nyfikna

7% är arga


Hur reagerar du på "Löfvens tuffa utmaningar"?
Genom att kommentera på Sydsvenskan.se så godkänner du våra regler
  • avatar Anders_uti_Lund  3 veckor sedan
  • Så har vi fått den tredje partiledaren för (s) på lite drygt 10 månader. Frågan är bara varför man har valt denna person då partiet inte står bakom hans åsikter? Det är underhållande att titta på (s) när de har stora (för dem) val då det är ett innerligt r*vslickande på föredettingar och stora tal och liknelser med förgrundspersoner i rörelsen med vilka dagens personer inte har något gemensamt. Det anses även som en merit inom partiet om man har någon arbetarbakgrund och om man själv inte smutsat ner mer än byxbaken så räknas alltid föräldrar eller tidigare generationer. SVT visar åter igen sin socialistiska ådra genom att bryta ordinarie sändning för världshändelse att (s) åter igen väljer ny partiordförande. Man har även för vana att låta andra inom rörelsen (parti, fack eller press) låta recensera nyheten.
  • avatar Would  3 veckor sedan
  • Löfven är kärnkraftspositiv,blir det S nya linje att vi skall bygga ut kärnkraften så ligger det många röster i det tror jag. Folk är trötta på elområden och avreglering de vill ha billig el till industri och privata. Billig el till industrin=mer jobb kvar i Sverige, det förstår en metallare som Löfven
  • avatar SiggeLund  3 veckor sedan
  • Ser man till hans första artikel här i Sydsvenskan, så verkar det som att han tar sina prioriteringar från fackförbundet och copy-pastar till SAP. En första fluke eller en tendens? Det ska bli intressant att följa.
  • avatar 12page  3 veckor sedan
  • Sossarna har analyserat sitt koncept och kommit fram till att det bästa för partiet vid valet av ledare är att återgå till det gamla och beprövade  arbetaridealet, dvs. en tråkig, manlig fackpamp med betong i häcken. Känns otvivelaktigt som ett steg bakåt för svensk politik.   
  • avatar Johan Olofsson  3 veckor sedan
  • Ger goda chanser för Miljöpartiet och Vänsterpartiet att öka sin storlek - men kanske det samtidigt innebär att deras chanser att förverkliga sin politik gått upp i rök? (S) har stått i ett vägskäl där skilsmässa med LO blivit allt sannolikare. Nu kanske just den frågan är avgjord - det kanske inte blir någon skilsmässa? Kanske lite hederliga svenska arbetare återvänder från det nya moderata arbetarpartiet till det gamla traditionella LO-partiet?
  • avatar jjonss  3 veckor sedan
  • Löfven har inte ens hunnit tillträda innan påhoppen börjar . Vissa ser inte klyftorna i samhället som har kommit under alliansens mandat perioder. Unga söker sig till kriminalitet för att kunna försörja sig. I Malmö ser vi rån ,knark och skjutningar. För vissa så är det sköt dig själv och bry dig inte om andra. Kallt blått och hjärtlöst.
  • avatar Demonsthenes  3 veckor sedan
  • Du kan ikke alvorligt mene at alliansen er ansvarlig for malmös voldskriminalitet? Det får faktisk hele riksdagen stå bak og ta ansvar for!
  • avatar jjonss  3 veckor sedan
  • Sossarna har inte varit för de här nerdragningarna av arbetslöshetskassa, sänkning av socialbidrag, Konfiskering av svårt sjuka och handikappades sjukbidrag. Denna indragning har väl blivit jobbskatteavdrag. De här sjuka och handikappade som inte har någon chans till ngt jobb får nu leva på minimum via socialbidraget. Hur var det nu med vårdskandalerna är det sossarna som har fixat detta oxå? Du kan inte skylla hela riksdagen för detta. Du gjorde ett bra försök du. Hade 'malmös voldskriminalitet' inträffat innan alliansens mandat perioder så kunde det varit alla partiers fel. Det finns en del skrivna artiklar i sydsvenskan som belyser orsaken till den grova kriminaliteten i Malmö. Artiklarna är skrivna av samhälls forskare.
  • avatar jakubus  3 veckor sedan
  • Juholt har gjort förarbetet för Stefan Löfven i uppoffrande stil. Få nyvalda kan ha det så väl förspänt med att kunna avvika från sin föregångare.  I dagsläget måste pragmatismen, att skapa förutsättningar för nya och befintliga arbetstillfällen, sitta i förarsätet, inte nej-sägar opportunism. Riskkapitalisterna, med affärsidén att skära i arbetstillfällen och skattebetalningar, blir säkert nästa måltavla. Framsläppta som de är av framförallt alliansen.
  • avatar PleaseNoBS  3 veckor sedan
  • Framtiden? Då skall vi väl inte prata om socialdemokratin. De skall väl mer ses som en historielektion.
Läsarpulsen
Toppnyheterna just nu