Peter Wallenberg, 80, håller koll i kulissen

Peter uttalas engelskt, Piter, eftersom Peter Wallenbergs mor var skotska. Till vardags har det blivit "Pirre".

Han tar emot Sydsvenskan under kristallkronorna på Investors kontor i Stockholms city, bjuder på te och choklad och är solig och glad samt femtio kilo smalare efter "hjärttrasslet" och bypass-operationen 1991.

Plikt, arbetsdisciplin och ansvarskänsla är centrala begrepp för Peter Wallenberg, som själv tycker att han har fått gå den långa vägen till makt och framgång. Foto: Hanna Teleman

Egentligen firar han inte sin egen födelsedag med denna jättesläktmiddag.

- Nej, min farmor Amalia, gift med min farfar "häradshövdingen " (Marcus Wallenberg ) fyllde år samma dag som jag, den 29 maj.

- Hon var familjens överhuvud, ett sjusärdeles fruntimmer, och hon hade för vana sedan 1910-talet att alltid samla familjen och släkten till födelsedagskalas, så min egen födelsedag firades egentligen inte förrän efter 1959 då hon dog. Sedan dess fullföljer vi traditionen att ställa till med släktkalaset varje år.

Att samtala med Peter Wallenberg är att dyka djupt ner i en släkttradition där honnörsord som plikt, disciplin, självdisciplin, ansvarstagande och det förnämliga i "att gå den långa vägen" hela tiden tar över frågor om makt och pengar.

Själv vill han inte höra talas om att han fötts med guldsked i mun ( "jag hade aldrig några pengar som barn, en krona i veckopeng") utan talar hellre om att han gått den långa vägen.

- Två dagar efter att jag avlagt min jur kand-examen stod jag i blåkläder med olja till knäna i en verkstad och lärde mig reparera maskiner...

Han ville bryta sin egen väg, hellre gå in i industri- än i bankvärlden.

När din bror Marc dog förändrades ditt liv. Du har aldrig talat om vad du kände?

- Marc och jag stod varandra mycket nära. Jag anade inte vad som skulle hända trots att jag satt och pratade med honom två timmar innan han tog sitt liv. Det var en stor olycka och jag kände en fruktansvärd tomhet. Men gjort är gjort...

Då var det väl ändå självklart att du var den som skulle ta över i nästa generation?

- Det gjordes inte klart för mig ...

Nej, pappa Marcus hade andra kronprinsar.

Sedan Marcus Wallenberg avlidit 1982 började ändå Peter Wallenbergs marsch mot toppen. Då hade han fyllt 56 år.

Dessförinnan hade han levt och verkat utomlands i tretton år: varit försäljare i USA och sålt gruvutrustning för Atlas Copco, varit chef för ett försäljnings-bolag i Centralafrika och lett ett produktions- och försäljningsbolag för Atlas i England.

När Peter Wallenberg började sitt arbete på S-E-banken möttes han till en början med misstro, för att inte säga ren mobbning, och han var starkt ifrågasatt som Wallenbergssfärens näste ledare.

Hur kändes det?

- Misstroendet gjorde mig en stor tjänst. Att dagligen höra att jag inte var värd ett dugg, det sporrade min tävlingsinstinkt.

- Jag hörde aldrig till den inre kretsen, men genom mitt arbete inlemmades jag successivt i våra verksamheter.

I ett födelsedagsporträtt får vi inte plats med allt som Peter Wallenberg uträttat under sitt ledarskap men genom att bland annat vara en isbrytare och lyhörd lagledare, som inte rutit, befallt och pekat med hela handen utan valt en mjukare och intuitiv linje har han konsoliderat och befäst Wallenbergssfärens styrka.

Idag vill Peter Wallenberg inte erkänna att han fortfarande har stort inflytande över W-imperiet eller lägger sig i besluten.

Är du med i kulisserna än?

- Det är tjocka kulisser i så fall. Jag är dock inte med i det dagliga arbetet.

Hellre pekar han på sina insatser i de olika stiftelser där han är engagerad och där Knut och Alice Wallenbergs stiftelse (där han ännu är ordförande) är den absolut största och viktigaste. Den delar årligen ut cirka 700 miljoner kronor i anslag till forskning, utveckling och utbildning.

Vad är du mest stolt över att ha uträttat?

- Att jag gått den långa vägen! Det har givit mig insikt, insyn och förståelse, sådana begrepp som ofta undanträngs i våra dagar, till exempel om värdet av flit och arbete.

Vilka misstag har du gjort?

- Massor, säger han och gapskrattar. Ofelbarhet finns inte. Min farfar sa alltid att misstag begår vi alla, men vi bedöms efter i vilken mån vi rättar till dem.

Jag minns ett: när du talade om "svartingar" i ett tv-program vilket ställde till ett väldigt rabalder.

Men Peter Wallenberg tycker fortfarande inte att det var fel och hänvisar till ett vedertaget gammalt språkbruk.

Han har varit gift tre gånger och dessutom levt i flera långa samboförhållanden. I tidigare intervjuer har han efterlyst en kvinna vid sin sida. Hur är det idag?

- Ojojoj. Det är länge sedan som jag kom överens med mig själv om att jag inte är något vidare bra på att leva ihop med en kvinna. Så då är det lika bra att låta bli.

Idag lever han ensam med labradoren Shauni som promenadsällskap. Han " går sällan upp efter klockan sex" och ägnar dagen åt att bland annat se utländska nyhetsprogram ("de svenska är inte bra" ), plöja fyra dagstidningar och massor av rapporter av ekonomisk och politisk natur.

- Det är aldrig fel att följa med. Jag är visserligen en långsam läsare av böcker, men har lärt mig att bläddra igenom och fastna för vissa saker, som är viktiga. Men i dag är jag inte längre särskilt bra på det heller, det går långsammare.

- Jag har mina rutiner och numera har jag tid att tänka efter. Det hade jag nästan aldrig på den tiden jag hade mycket att göra.

Plikt, arbetsdisciplin, ansvarskänsla är begrepp som pappa Marcus inmutade i sin son. Skulle han vara stolt i dag?

- Det anar jag inte. Det har jag ingen uppfattning om. Jag kan inte påminna mig om att jag någonsin fick någon uppmuntran av pappa, som tyckte det var bättre med en smäll på käften och mycket skäll.

- Men jag var förstås en riktig busgrabb, jobbig och bråkig, som ställde till mycket sattyg, medan min bror Marc var annorlunda. Jag, som kände honom väl, skulle kanske inte kalla honom ängel, men många andra gjorde det.

Peter Wallenberg lyckades inte särskilt väl med att få in kvinnor i bolagens styrelser.

- Jag var för tidigt ute. När jag brukade fråga duktiga kvinnor i min omgivning om de ville gå

olika kurser för att vidareutbilda sig tackade de alltid nej.

Vad tycker du om att en kvinna, Annika Falkengren, idag är vd i S-E-banken?

-Det är utmärkt. Alldeles utmärkt!