Dottern vittnade i Högsby-rättegången

JÖNKÖPING. Men det var en tystlåten och svårförhörd nu 17-årig flicka från Afghanistan som i huvudduk och med ofta tårdränkta kinder vittnade i fyra timmar i hovrätten i Jönköping om mordnatten och tiden däromkring.

Så fort mamman såg sin dotter bröt hon samman och fick föras ut och lugnas innan förhandlingen kunde inledas under stort säkerhetspådrag med poliser även inne i rättssalen.

I tingsrätten utnyttjade flickan sin rätt att inte behöva vittna mot nära anhöriga. Nu hade hon själv valt att vittna. Hon ville dessutom göra det i sina föräld-rars och sin brors närvaro trots att hon flera gånger fick frågan om hon ville att dessa skulle sitta i ett annat rum.

Abbas Rezais mammas ombud advokat Elisabeth Fritz frågade om 17-åringen visste vem som kunde ha påverkat hennes bror att döda eller delta i dödandet av Rezai.

–Alla som har varit kring honom, sa flickan och förtydligade sedan med både föräldrarna och hennes kusiner i Högsby.

Hon fick också frågan vad hennes kusin i Danmark – dit familjen flydde efter mordet – sagt när han fick höra vad som hade hänt.

–Han blev glad. Han sa att det var rätt åt Abbas.

Mycket mer talför var 17-åringen inte.

Kammaråklagare Kjell Yngvesson och Elisabeth Fritz samt de tre åtalades advokater fick dra ur henne vad som hänt, mestadels med ja- och nejfrågor om det hon sagt i tidigare förhör stämmer.

Hon bekräftade att hennes bror sagt att det var pappans idé när hon efter mordet frågade brodern varför han gjort det. Och att pappan och mamman sedan skyllt på varandra.

Hon styrkte också sina tidigare uppgifter om att de tre åtalade flera gånger hade repeterat tillsammans hur de skulle säga att mordet gått till: att pappan satt på toaletten och att mamman var i den andra av familjens lägenheter.

Allt medan brodern i ett enkelt bråk med Abbas Rezai hade skållat honom med olja, slagit honom med tillhyggen och knivhuggit honom 23 gånger varav flera gånger efter att han dött.

17-åringen medgav att hon fruktat för sitt eget liv. Blandannat sedan kusinen i Danmark frågat hennes bror varför de inte hade dödat henne också och då fått svaret:

–Vi hade inte tid.

Både Kjell Yngvesson och Elisabeth Fritz menade efteråt att vittnesmålet stärkt deras påstående att det handlade om ett hedersmord med föräldrar och släktingar inblandade. Mammans advokat Karl Olof Wirell tyckte att vittnesmålet var välkommet men inte hade försämrat föräldrarnas läge.

–I rättegången får det ingen större betydelse så länge det inte finns konkreta bevis.