Fredrik Reinfeldt har gjort klart att de fyra allianspartierna först måste enas om en ny departementsstruktur innan de tillsätter en enda minister.
Den avgående regeringens organisation var en spegelbild av Göran Perssons politiska prioriteringar. Han skapade ett särskilt miljö- och samhällsbyggnadsdepartement för att förverkliga sina visioner om det gröna folkhemmet.
Han skapade också ett superdepartement för tillväxt som hanterade allt från forskning, näringsfrågor och regional utveckling till arbetsmarknad, kommunikationer och skogsbruk.
Enligt Sydsvenskans källor kommer de båda departementen nu att brytas sönder.
– De har inte fungerat. De har varit för stora kolosser, säger en borgerlig politiker med insyn i regeringsbildningen.
Bo Lindensjö är statsvetare och professor vid Stockholms universitet:
– Tanken med ett superdepartement är att slå samman konkurrerande departement för att arbeta mot gemensamma mål. Men problemet är att konkurrensen består, inte mellan departementen, utan mellan enheter i departementet.
När Fredrik Reinfeldt skrotar superdepartementet för tillväxt är det troligt att han i stället slår ihop andra ministerier.
I flera länder har sådana fusioner gjorts för att skapa handlingskraft kring de viktigaste nationella frågorna:
* I Norge skapade den borgerliga regeringen under Kjell Magne Bondevik ett social- och arbetsdepartement för att ta ett samlat grepp om sysselsättningen.
* I fjol byggde hans socialdemokratiske efterträdare Jens Stoltenberg i stället ett kunskapsdepartement kring uppväxt, utbildning och forskning.
* I Frankrike och Japan finns sedan flera år superdepartement för finans, ekonomi och industri.
* I USA skapade president George W Bush efter 2001 års terrorattacker ett superdepartement för säkerhet. Där ingår CIA, FBI och alla de nationella säkerhetsorganen.
Även om Fredrik Reinfeldt inte rakt av tänker kopiera någon av dessa modeller har han redan tagit intryck från Norge och USA.
Det skulle rimma väl med både folkpartiets och moderaternas politik att samla forsknings- och utbildningsfrågorna inom ett stort kunskapsdepartement.
Det skulle också ligga i tiden att slå ihop justitie- och försvarsdepartementet till ett nytt säkerhetsministerium med nära band till UD.
– Det kan bli ett modernt inrikesdepartement, som hanterar allt från tsunamikatastrofer och terrorhot till svenska fredsinsatser i utlandet, säger en borgerlig politiker.
– Det skulle göra det lättare att samordna civil och militär underrättelsetjänst. Det sparar skattepengar, säger en annan.
Först den 6 oktober får vi veta hur det verkligen blir.
Enligt Bo Lindensjö har regeringen ett inbyggt problem i att moderaterna är så mycket större än övriga tre regeringspartier. Det kan skapa misstankar om att moderaterna vill ta för sig av makten — eller att de mindre partierna vill utnyttja ministerposter för att profilera udda partifrågor.
Det kan avhjälpas genom nya samordningsfunktioner i Statsrådsberedningen och på finansdepartementet. Men också genom att dela vanliga departement mellan flera ministrar.
– I tidigare borgerliga regeringar har ett parti fått ansvar för var sitt departement. Så gör man nog inte nu. Det vore riskabelt att exempelvis låta folkpartiet styra skolfrågorna helt på egen hand. Det kan skapa latenta konflikter, säger Bo Lindensjö.
Några ministerposter är obligatoriska i en regering. Andra poster finns bara från tid till annan som en politisk markering av att ett problemområde är så viktigt att det förtjänar ett eget statsråd. Några exempel: bostadsminister, demokratiminister, familjeminister, integrationsminister, jämställdhetsminister, konsumentminister, kyrkominister, migrationsminister, samordningsminister, skatteminister, socialförsäkringsminister, ungdomsminister, utrikeshandelsminister.
% är glada
% är likgiltiga