Homosexuella iranier avvisas igen

– Vi är mycket bekymrade över situationen för homosexuella i Iran, säger Carl Söderbergh, generalsekreterare i svenska Amnesty.

Sverige har länge avvisat homosexuella från Iran – och fått hård kritik från olika människorättsgrupper.

Men förra sommaren läckte uppgifter ut om att två homosexuella tonåringar dömts till döden och hängts i staden Mashhad. Det fick Migrationsverket att stoppa alla avvisningar av homosexuella från Iran.

Ett nytt underlag skulle tas fram om riskerna för sexuella minoriteter i den strängt fundamentalistiska staten.

Nu har det första av en handfull ärenden som vilat avgjorts i den nya organisationen för migrationsärenden.

Det är migrationsrätten i Stockholm som avslagit ett överklagande från en man som avvisats av verket.

Mannen har berättat att han haft många hemliga homosexuella relationer i Iran. Han uppträdde ibland sminkad. Flera gånger blev han trakasserad, fängslad, misshandlad och våldtagen – antingen av polisen eller av medlemmar i det religiösa hemvärnet Basij.

Migrationsdomstolen – som letts av rådmannen Magnus Åhammar – lutar sig i sin dom bland annat mot en rapport från UD: ”Mänskliga rättigheter i Iran 2005”.

I den står att Irans muslimska rätt ”föreskriver grymma straff för homosexuella handlingar. För män gäller dödsstraff vid penetration och piskning vid annan form av sexuell handling.”

Men UD skriver också att de flesta homosexuella i Iran kan undgå fara om de lever ”diskret och tillbakadraget”.

Domstolen slår nu fast att det inte finns något generellt skyddsbehov som ger homosexuella från Iran rätt till asyl i Sverige.

Den pekar på att Irans lag stadgar stränga straff även för heterosexuella som har sex utanför äktenskapet.

Rätten hävdar också att det finns ”skäl att ifrågasätta klagandens uppgifter om de kränkningar han ska han utsatts för”.

Anledningen till att domstolen inte tror på den iranske mannen är att han inte berättat om alla övergreppen omedelbart efter ankomsten till Sverige, utan först senare.

Det tycker Carl Söderbergh inte är så konstigt.

– Kommer man från en diktatur som Iran är det inte konstigt att om man drar sig för att berätta om så intima saker för myndigheterna i ett främmande land.

På Amnesty är man allvarligt bekymrade över det allt hårdare religiösa förtrycket i Iran under president Mahmoud Ahmadinejad och den andlige ledaren Ali Khamenei.

– Utvecklingen går mot hårdare tag. Man har all anledning att befara det värsta. Vårt intryck är att halvofficiella religiösa organisationer som Basij får göra som de vill på gatorna, säger Söderbergh.

Fallet med de två tonåringarna som hängdes i Mashhad förra året har spelat en viktig roll för omvärldens syn på hur allvarligt hotet mot homosexuella i Iran är.

Den iranska regimen hävdar att skälet till avrättningen var att pojkarna förgripit sig sexuellt mot en minderårig. Den versionen tycks svenska UD ha accepterat i sin rapport.

Men uppgifterna har ifrågasatts av en rad internationella människorättsorganisationer.

Amnesty fördömde tidigt avrättningen, eftersom organisationen är emot dödsstraff.

– Genom våra kontakter i Iran vet vi att det är vanligt att myndigheterna mörkar dödsdomar mot homosexuella skäl genom att lägga till andra, falska anklagelser, säger han.