Mindre pengar till biståndsländerna

STOCKHOLM. Hon har en biståndsbudget på 30 miljarder kronor. Mer pengar än hon själv tror är möjligt att använda på ett effektivt sätt.

Gunilla Carlsson. Foto: Peter Knutsson

– Vi måste tänka mer i termer av handel och politik i stort och inte bara på bistånd. Vi måste tänka nytt och bredare.

Sverige samarbetar idag med 120 länder och det anser Gunilla Carlsson är alldeles för många.

– Sverige har haft ett omfattande ekonomiskt utrymme att vara aktivt på många ställen, fortsätter hon. Jag tror att vår möjlighet att följa upp och konkret spela en långsiktig roll förbättras om det statliga biståndet fokuseras mer.

– Hur många länder kan jag inte säga idag. Först måste vi veta hur man drar sig ur länder vi haft långvarigt samarbete med.

– Hur ser en exit-strategi ut? I vilka länder kan vi göra bäst nytta? Och var har Sverige bäst förutsättningar att göra goda resultat?

Sverige har exempelvis totalt gett Zimbabwe miljardbistånd sedan 1980. Och Sida ger fortfarande landet pengar. Hur ser du på det?

– Vi har ju framförallt ett engagemang kring de utsatta människorna i Zimbabwe som mer någonsin behöver stöd, svarar Gunilla Carlsson.

– Å andra sidan får vi inte legitimera förtryck. Risken är ju att vi tappar förtroendet både hos givare och mottagare. Jag har ett dubbelt ansvar.

– Dels för människorna som är målet för biståndet. Kommer pengarna till en diktator så minskar möjligheten för dem att resa sig.

– Dels har vi ett ansvar gentemot de svenska skattebetalarna som vill se att vi främjar demokrati och mänskliga rättigheter och de värden Sverige står för.

Även vad gäller Sveriges roll i FN vill nya biståndsministern se en fokusering. I dag sitter svenska representanter med i ett 70-tal FN-organ.

– I stället för att vara med som passiv givare i många organ skulle jag vilja se att Sverige tar ett aktivt ledarskap i några, förklarar hon.

– Ett exempel där vi har förutsättningar är UN Aids där vi har ordförandeskapet. Frågan om aids och hiv kan lyftas ytterligare.

– Hiv-epidemin är fortfarande i ökande grad en global utmaning som dessutom kommer allt närmare Sverige med fler och fler smittade i Estland, Ryssland och Ukraina.

– Vad vi ska välja bort vet jag inte än. Men jag vill hitta en ny röd tråd där även den kompetens som finns på Sida kan användas även i Bryssel.

Du verkar alltså ändå rätt nöjd med Sida och det svenska biståndet?

– Det är naturligtvis få ministrar förunnat att ha mer pengar att göra av med än man tycker går att använda på ett ansvarsfullt sätt, säger hon.

– Jag är lite orolig över att trycket på utbetalningar är så stort och att vi inte kan följa upp allting. Vi har för få handläggare för att hantera så mycket pengar.

På Sida i Stockholm sitter 650 personer och i utlandet finns ytterligare runt 150 medarbetare. Räcker inte de?

– Men det handlar om mycket stora pengar som ska förvaltas. Och då kan man fråga hur de stackars enskilda handläggarna förmår att upprätthålla en god kvalité.

– För övrigt ifrågasätter jag att så många medarbetare sitter på Valhallavägen i Stockholm och inte är ute i fält.

Att skuldavskrivningen på 1,5 miljarder tas från biståndsbudgeten betyder väl i praktiken att biståndet minskar lika mycket?

– Ja, det blir 1,5 miljarder kronor som inte är nya friska pengar in i biståndet utan en avskrivning av gamla skulder, medger Gunilla Carlsson avslutningsvis.