Fullt krig mot landets metalltjuvar

MALMÖ. – Som rättsstat kan vi inte acceptera att samhällsfunktioner slås ut, säger Tommy Kangasvieri, chef för finanspolisen.

Kabeltrummor på rad utanför den avspärrade porten där en mijonstöld av koppar genomfördes i november 2006. Foto. Johan Nilsson

Elbolaget Eon vill att stöld av elkablar ska klassas som sabotage – det hotar elförsörjningen.

I Stockholm stoppas regelbundet tiotusentals pendlare när trafik på olika linjer slås ut.

Utbyggnaden av järnvägen mellan Skåne och Blekinge hindras av stölder i stort sett varje vecka.

– Vi hade tjuvar som plockade ner delar av en radiomast vid Sisjön här i Göteborg. Det slog ut Sjöfartsverkets trafik, berättar Ingemar Larsson vid polisens kriminalunderrättelsetjänst i Västra Götaland, som specialstuderat metallstölder.

Problemet är så stort att det nu hanteras med samma allvar som grov organiserad brottslighet.

Första veckan i februari gav Operativa rådet rikskriminalpolisen i uppdrag att göra en landsomfattande kartläggning.

I Operativa rådet ingår Ekobrottsmyndigheten, polisen, åklagarmyndigheten, Skatteverket och tullen. Rådet har en egen mångmiljonbudget och även rikskriminalens särskilda resurser till sitt förfogande, däribland nationella insatsstyrkan som bland annat är specialiserad på långvarig dold spaning. Den organiserade brottsligheten anses vara inblandad för att tvätta pengar man tjänat på annan kriminell verksamhet.

Tio män åtalades exempelvis i december i Göteborg för ekobrott i skrothandeln – tjugo miljoner momskronor fuskades bort, enligt misstankarna. Även själva stölderna är organiserade.

– Vid flera stölder märks det att man har stora kunskaper om hur vi hanterar vårt gods, säger Claes Schlyter, säkerhetschef på Eon.

– Folk i branschen är inblandade. Även om det bara är för att tipsa om var det finns saker att stjäla.

Ingemar Larsson vid polisen i Västra Götaland har mer konkreta bevis – lastbilar.

– Under 2006 hittade vi 46 lastbilar i vårt län som var stöldanmälda och som lämnats tomma i närheten av skrotfirmor i östra Göteborg. Det är firmor vi känner väl till, säger han.

– 29 av lastbilarna var stulna på andra håll i landet. Det är enkelt – man åker ut och stjäl både lastbil och metall på en ort. Sen kör man det till en handlare som man vet köper upp stulen metall, och lämnar lastbilen.

I Skåne har polisen hittat flera fall där värdefull metall ”kidnappats”.

– Vi känner till flera större stölder där man blivit erbjuden att köpa tillbaka metallen, säger Stefan Bengtsson vid Helsingborgspolisen.

Även det visar på organisation och insiderkännedom.

– Det är påfallande att tjuvarna känner till precis när material ligger koncentrerat på en plats i terrängen inför ett bygge eller projekt, säger Tommy Kangasvieri vid finanspolisen.

Polisen söker nya metoder för att möta en grövre brottslighet. Det duger inte att jaga ”cykelfolket” – missbrukarna med kopparskrotslastade cykelkärror som köar för kontanter hos handlarna.

– Men vi har trettio stölder med lite dignitet under 2006, från 50 meter kopparkabel till 14500 kilo aluminiumlina. Sånt kräver lite planering, kännedom, säger Mats Berggren vid polisens underrättelserotel i Mellanskåne.

De stölderna, likt tiotals and-ra större i resten av Skåne, är olösta.

– Det är småtjuvarna vi tar. Vi måste kartlägga inflödet till handlarna för att komma åt det här, samverka med Skatteverket och försäkringsbolagen, hitta ägarna, säger Stefan Bengtsson vid Helsingborgspolisens underrättelserotel.

Problemet är att metallen är anonym – fönsterbleck från en villa, takplåtar från en kyrka eller koppartrådar från en elkabel har ingen ägarmärkning.

Den samlade rekommendationen från underrättelserotlarna i Skåne är riktad spaning, att polisen ligger på lur och kartlägger all trafik till skrotfirmorna.

Förr eller senare dyker det upp gods som kan identifieras.

– Det är svårt att komma åt cykelfolket. Men tar man bort deras avsättning genom att sätta åt handlarna bör det ge effekt.