Gratis juristhjälp i politiska syften

Elin Spets Ramberg kom inte in på Örebro universitet. Men hon visste inte att hon blivit diskriminerad förrän Centrum för rättvisas grundare Gunnar Strömmer ringde.

– Jag trodde att mina betyg var för dåliga.

Örebro universitet hade gett Elin Spets Rambergs plats till en kille. Få män pluggar på hälsoutvecklarprogrammet. Örebro hade kvoterat in några.

– Gunnar hade begärt ut listor. Han berättade att jag både hade bättre betyg och bättre på högskoleprovet än dem som kvoterades in. Jag blev chockad. Han sade att Centrum för rättvisa kanske kunde hjälpa. Gratis.

Med Centrum för rättvisa som ombud stämde Elin Spets Ramberg och två andra bortkvoterade Örebro universitet. Idag, måndag, faller domen.

– Vi kräver 75 000 kronor var. Det är bra om det svider lite för högskolan.

Få tror annat än att Centrum för rättvisa idag höstar in ännu en seger. Att det är fel att kvotera in studenter med sämre betyg, det slog Högsta domstolen fast i december 2006 när Uppsala fick bakläxa på sitt kvoteringsförsök.

Även då representerades de bortkvoterade studenterna av Centrum för rättvisa.

Även då gjorde Centrum för rättvisa jobbet gratis.

*

Det finns ett engelskt nedsättande uttryck som beskriver en viss sorts jurister: ambulance chasers. En ambulance chaser är en advokat som vid trafikolyckor snabbt söker upp offret eller dennes efterlevande för att få fullmakt att driva skadeståndsprocess, mot procent på ett eventuellt skadestånd.

Detta anses mycket fult, och strider mot god advokatsed.

Gunnar Strömmer och Centrum för rättvisas chefsjurist Clarence Crafoord är inga ambulance chasers. De brinner för sina fall, de har gjort människors liv bättre.

Ändå: det finns likheter mellan Centrum för rättvisas sätt att arbeta och ambulansjägarnas.

Fast när Centrum för rättvisa letar upp sina klienter är syftet inte att tjäna pengar. Det är att hitta fall som det går att driva opinion kring.

Därför nöjde sig inte Gunnar Strömmer och Clarence Crafoord med att lämna in en stämningsansökan när de representerade Elin Spets Ramberg. De skrev en lång artikel som publicerades på DN Debatt.

Taktiken är densamma i Centrum för rättvisas andra fall. De rent juridiska stridsåtgärderna kompletteras med debattartiklar, oftast i DN eller på Expressens Sidan 4.

Elin Spets Ramberg har inget emot att bli ett slagträ på debatt- och ledarsidor.

– Det är klart att det är politiskt. Men jag håller ju med Gunnar Strömmer. Jag läste upp betyg på komvux. Jag kämpade. Det är helt sjukt att det faller på att jag är tjej.

*

– Rättvisa, säger Gunnar Strömmer, är ett viktigt ord i den svenska debatten. Det var därför vi valde det. Vi tyckte att det var ett outnyttjat begrepp när man talade om individuella fri- och rättigheter.

Rättvisa är traditionellt ett vänsterord i Sverige. Då handlar det om att klassklyftorna ska minskas.

När nu den förre Muf-ordföranden talar om rättvisa på ett nytt vis väcker det känslor. Exempelvis hos socialdemokraten Daniel Färm på Hotell- och restauranganställdas förbund.

– De borde kalla sig för Centrum för orättvisa i stället, morrar Färm som kallar Strömmers stiftelse för en högerinspirerad kampanjbyrå som ”jobbar under täckmantel av att vara en juridisk byrå”.

Sådant tal får Gunnar Strömmer att se ledsen ut.

– Min bakgrund är ju som den är, men vi är en partipolitiskt oberoende stiftelse. Vi är mer juridik än politik. Det är skälet till att jag är lite dröjande inför frågan.

När Gunnar Strömmer 2001 arbetade vid stiftelsen Institute for Justice i Washington DC var han inte lika dröjande. Då skrev han en artikel i Moderna Tider om de nya juristbyråerna som “gör upp med vänsterns rättighetsfilosofi – med vänsterns egna metoder”.

Rubriken: “Upp till kamp mot kollektivismen”.

Domstolsprocesserna backas således upp av ett betydande inslag av folkrörelseaktivism – kring de flesta fall arrangeras lokala möten och demonstrationer. Och genom en aggressiv PR-strategi konfronterar man byråkrater och politiker med massmedierna – trots en eventuell förlust i den domstol som utgörs av domare och jury har det visat sig vara möjligt att uppnå sina mål genom att vinna i den ”allmänna opinionens domstol”.

Gunnar Strömmer, Moderna Tider mars 2001

Året därpå lanserade han Centrum för rättvisa – genom en artikel på DN Debatt.

Fem år senare har Gunnar Strömmer och Clarence Crafoord drivit ett trettiotal fall. De har fått ut sitt budskap i hundratals tidningsartiklar och radio- och tv-inslag.

Deras klienter har varit hyresgäster i Östberga och Akalla som nekats att få köpa loss sina hyresrätter. En bonde som inte vill ha en golfbana på sin mark. En rumänsk bilplåtslagare som inte får stanna i Sverige. Sjutton trädgårdsarbetare i Helsingborg som kämpar mot orättvisa fackavgifter.

Deras knipor beror på byråkrati och maktmissbruk från stat eller kommun. Centrum för rättvisa tar sig inte an fall där företag står för kränkningen.

– Vi kan inte göra allt, är Gunnar Strömmers förklaring.

Ingen av klienterna betalar ett öre för den juridiska hjälpen. Det är, som det heter på juristspråk, pro bono: gratis för den goda sakens skull.

Så vem betalar? Lokalhyra, resor, och löner till de heltidsanställda juristerna Gunnar Strömmer och Clarence Craf-oord kostar tre miljoner kronor per år. Varifrån kommer pengarna?

*

På sminkföretaget Oriflames kontor i Stockholm sitter Robert af Jochnick. 1967 grundade han och brodern Jonas Oriflame, som finns i femtio länder och omsätter 8,6 miljarder kronor.

– Små människor kommer i kläm i Sverige idag, säger Robert af Jochnick.

– Jag är liberal till min läggning. I Sverige har det långa socialdemokratiska maktinnehavet skapat en snedvridning. Individens rättigheter, exempelvis äganderätten, har fått stryka på foten. Därför behövs Centrum för rättvisa.

Robert af Jochnick har donerat pengar sedan starten och är inställd på att fortsätta.

– De har överträffat alla mina förväntningar. Satt fokus på rätt frågor.

Hur mycket pengar ger du?

– Det vill jag inte säga. Jag ger rätt idogt varje år. Jag är nog en av deras huvudsponsorer.

Tetra Paks Hans Rausing är en annan donator. De tre första åren fick Centrum för rättvisa dessutom 1,5 miljoner från stiftelsen Fritt näringsliv, vars syfte är att ”bedriva idéutveckling och opinionsbildning kring marknadsekonomi, fri företagsamhet och hög tillväxt”. Stiftelsen Fritt näringsliv driver den högerliberala tankesmedjan Timbro.

– Vi kunde inte säga nej till de pengarna då. Idag får vi inga pengar därifrån, säger Gunnar Strömmer.

När frågorna om ideologi och politik blir många märks en trötthet hos honom.

– Fråga korvgummorna i Stockholm som vi representerat. Fråga de sjutton trädgårdsarbetare i Helsingborg som vill ha tillbaka sina fackavgifter om de bryr sig om vi är höger eller vänster.

*

När trädgårdsanläggare Stefan Nilsson på Väla Mark & Trädgård i Helsingborg läste i Kvällsposten om Centrum för rättvisa hade han och hans sexton arbetskamrater kämpat mot facket i flera år.

De ville ha tillbaka de lönegranskningsavgifter som Kommunal tagit ut av både medlemmar och oorganiserade.

– De tog en och en halv procent av lönen, precis som Byggnads. Men kunde inte svara på vart pengarna gick.

Clarence Crafoord tog sig an fallet, och dörrar som varit stängde i flera år öppnade sig. Kommunal backade. Ordförande Ylva Thörn kom till Helsingborg för att möta de arga trädgårdsanläggarna. Hon sade att avgifterna skulle betalas tillbaka.

– Utan Centrum för rättvisa hade vi inte haft en chans. De som skulle stötta oss jobbare har huggit oss i ryggen, säger Stefan Nilsson innan han sätter sig på sin traktor och fortsätter att så gräs.

Lugn, verbal och med rätten på sin sida. Trädgårdsanläggare Stefan Nilsson. En vandrande mardröm för facket.

Fackföreningsrörelsen upplever just nu en backlash. Bilden av facket som ett pampvälde har fått fäste. I den debatten har Centrum för rättvisa spelat en roll.

I februari i år gav Hotell- och restauranganställdas förbund (HRF) ett pris till Centrum för rättvisa: Månadens patronlobbyist. Priset delas ut till en lobbyist som jobbat ”för ett återupprättande av det gamla patronsamhällets sämre villkor och lägre löner”.

– Det är en ideologiskt hårt driven organisation som sysslar med politiska jippon, säger HRF:s Daniel Färm.

Den direkta orsaken till HRF:s ilska är konflikten kring salladsbaren Wild’n’Fresh i Göteborg, som saknade kollektivavtal. Centrum för rättvisa lät göra en granskning av de anställdas villkor.

Resultatet: villkoren på Wild’n’Fresh var i stort sett lika bra som i kollektivavtalet. Granskningen ifrågasattes genast av HRF. Den var felaktig och en partsinlaga, enligt Daniel Färm.

– De hade ju anlitat advokatbyrån Mannheimer Swartling att göra den. Och vem är delägare där? Centrum för rättvisas egen ordförande: Tore Wiwen-Nilsson.

*

Han är solbränd, han är avspänd, han har skjorta med monogram: TWN. På Mannheimer Swartlings luftiga kontor högst upp i Baltzarhuset i Malmö tar Centrum för rättvisas styrelseordförande Tore Wiwen-Nilsson emot.

– Vi jurister måste synas mer i samhällsdebatten, säger han.

Sedan starten har Tore Wiwen-Nilsson varit Centrum för rättvisas ordförande. Han donerar inga pengar, säger han, men ställer upp med mycket ”tid och kompetens”. Som när han lät en av byråns jurister göra undersökningen av Wild’n’Fresh-avtalet.

Fick juristen betalt?

– Nej, han gjorde det pro bono. För att han ville det.

I Centrum för rättvisas styrelse sitter jurister och pr-folk. De bestämmer vilka fall som ska drivas. Hittills har de valt klienter som är lätta för allmänheten att sympatisera med.

Skulle Centrum för rättvisa kunna representera en opinionsmässigt mer svårsåld klient?

*

– Han säger fruktansvärda saker, men han måste frias. Hela lagen om hets mot folkgrupp är tveksam.

När pastor Åke Green 2004 stod inför rätta i Göta hovrätt i Jönköping stod en trevlig och pratsam juridikstudent i trängseln bland pastorer, gayaktivister och journalister.

Han hette Marthin Högsten och berättade att han gjorde sin praktik på Centrum för rättvisa.

– Rätten till yttrandefrihet är viktigare än rätten att inte bli kränkt, sade han.

Idag sitter Marthin Högsten ting vid Södertörns tingsrätt och ingår i Centrum för rättvisas alumnigrupp, ett nätverk av studenter som praktiserat på byrån. Nätverket växer snabbt – studenter köar för att få komma till Centrum för rättvisa.

När Jusek presenterade en rankning över landets mest attraktiva arbetsplatser hamnade Centrum för rättvisa på nionde plats, före nästan alla landets stora advokatbyråer (FN kom etta).

På Centrum för rättvisas sommarinternat för studenter har yttrandefrihet och Åke Green varit ett hett ämne. Men byrån har ännu inte drivit något yttrandefrihetsmål.

Skulle Centrum för rättvisa kunna ta sig an en sverigedemokrat som sparkats för sina åsikter, eller en pastor av Åke Greens sort?

– Det är klart att vi föredrar att välja någon som kan få sympatier, säger Tore Wiwen-Nilsson.

Gunnar Strömmer vill gärna driva yttrandefrihetsmål, fast just sverigedemokrater som klienter känner han tveksamhet inför.

– Men de där rapparna i Landskrona kanske.

Rapduon Emilush & Caustic åtalades för förargelseväckande beteende efter att de rappat ”vi ska starta krig mot snuten”.

– Det vore roligt att företräda dem. Men det kanske jag inte skulle få igenom i styrelsen.