Jimmie Åkesson har vunnit striden om sitt extrema parti

Till de strider som utkämpas inom sd:s egna led, på riksårsmötet, kommer det inte att behövas några läkare.

Två skäl till det:

1. Sverigedemokrater slåss sällan. Tiden då våldsamma skinnskallar hängde på partiets möten är sedan länge förbi.

2. De interna bråken inom sd är inte lika hätska längre.

Visst kommer den gamla sprickan mellan traditionalister och förnyare att bli synlig på riksårsmötet, exempelvis när motionen om partisymbol ska behandlas. Traditionalisterna tycker att den nya blåsippan är mesig och vill ha tillbaka den brinnande blågula facklan.

Men framgångarna i valet 2006 har enat partiet. Nästan tre procent av rösterna i riksdagsvalet och platser i hälften av landets kommunfullmäktige – det var långt bättre än sd vågat hoppas på.

Jimmie Åkesson. Foto: Anders Wiklund/Scanpix

Sd:s genombrott, med partiledaren Jimmie Åkessons tv-debatt mot Mona Sahlin som kronan på verket, har skapat en framgångskänsla även hos Åkessons forna motståndare. Förre partiledaren Mikael Jansson kallar Sahlindebatten en milstolpe. Hans röst svämmar över av stolthet när han på telefon beskriver sin gamle rivals insats:

”Han vann ju lätt där alltså. Mona är en giftig debattör men hon hade inte en chans mot Jimmie”.

Sahlins insats har kritiserats hårt, även från de egna s-leden. Klart är att TV4-debatten inte gav en riktigt bra bild av den politiska rörelse som nu samlas i Karlskrona. Mona Sahlin missade nämligen det absolut viktigaste med Jimmie Åkessons parti, det som verkligen gör partiet extremt inom svensk politik: Kulturrevolutionen.

I helgen klubbas sd:s nya invandringspolitiska program. Där slås fast att ”det primära målet med sverigedemokraternas politik är att återupprätta en gemensam nationell identitet”. Sd är inte ett Ny Demokrati, ett missnöjesparti som lite allmänt spelar på invandringskritiska stämningar. Sd nöjer sig inte med några tusen färre flyktingar per år.

Partiet vill genomföra en regelrätt kulturrevolution, där vikten av fosterlandskärlek ska inpräntas redan hos dagisbarn. Hjältestatyer av kungar ska ersätta offentlig konst med ”gubbar utan huvuden” (Jimmie Åkessons formulering).

I sd:s Sverige ska helst inga muslimer bo. De som inte kan fås att flytta ska inte få äta halalkött eller be i vanliga moskéer, utan i ”röda stugor med vita knutar”. Ortodoxa judar kan också lika bra lämna landet efter sd:s kulturrevolution: all import av koscherslaktat kött ska förbjudas.

”Man får välja vad som kommer först – religionen eller Sverige”, säger Jimmie Åkesson.

Fast mellan kristendomen och Sverige behöver man aldrig välja. Kristendom är svenskt, menar sd. Islam och judendom är det inte.

I synen på svenskheten, där finns sverigedemokraternas verkliga extremism. Mitt i partiets mediala genombrott är det många som missar det.