KÖPENHAMN. År 1219 var kung Valdemar II på korståg i Baltikum. Med 1500
långskepp och två biskopar ombord hade han landat på Estlands norra kust i
början av juni. Uppgiften var att kristna esterna. Men de var motvilliga.
På kvällen lördagen den 15 juni slog esterna och deras allierade tillbaka,
fräckt nog från flera håll och just som de danska trupperna hade ätit
kvällsmat.

Det gjorde de, förstås.
Legenden om Dannebrog har varit inspriationskälla för konstnärer av många
slag, men historikerna har inte låtit sig övertygas.
En hypotes går ut på att den rödvita korsflaggan var en krigsherres symbol
som samlade styrkorna.
En annan hänvisar till Johanniterordens rödvita korssymbol. Sambandet skulle
vara biskop Theoderik av Estland, en av de två som reste med Valdemar, och
som hade haft kontakt med ordens kloster i Danmark.
Möjligen fanns en föregångare till Dannebrog, en röd fana med en svart korp som danske kungen Knud den Store ska ha krigat under i England på 1000-talet.
Hur det nu än ligger till är Dannebrog en av världens äldsta flaggor.
Den allra äldsta som fortfarande är i bruk, hävdar många danskar.
Genom seklerna var flaggan kungens, rikets och maktens symbol och så
ser man också i dag på flaggan i många länder. I Danmark upphävdes
flaggförbudet 1854. Därmed fick vanliga danskar rätt att flagga.
Det gör de gärna.
Dannebrog är den nationella symbolen, men den är också en omtyckt
festsymbol. Den pryder julgranar. Den glöder på kinder vid sportevenemang.
Kungligheter tas emot av pappersflaggviftande barn. I koloni- och
villaträdgårdar hissas flaggan för att det är sommar, fest eller söndag.
Födelsedagsfirande, jubiléer och festivaler kräver flaggor. Villafolket
sätter flaggor längs sandgången när det är fest på gång. I hyreshusen
klistrar man pappersflaggor på dörren och sätter ut en storflagga på
trästång framför lägenhetens entré.
Så hårt har folket hållit fast i nationalsymbolen att Dannebrog aldrig kunnat erövras av extremistiska nationalister.
% är glada
% är likgiltiga