Skräck eller skrock : 13-fobi - en skräck med anor

Text: Peter Löfström
Publicerad 13 maj 2005 12.00 Uppdaterad 13 juli 2007 9.39

Sverige.
Det är möjligen en tillfällighet att den trettonde våningen (av 54) i Turning Torso-skyskrapan i Malmö är ett så kallat mellanplan, avsett att användas som teknikutrymme. Det ligger mellan de första tolv kontorsplanen och bostadsvåningarna högre upp. Ingen kommer att vare sig bo eller arbeta där.

Vad som däremot inte är någon tillfällighet är att våningsplan tretton saknas i det tjugo våningar höga Hotell Hilton vid Triangeln. Hotellet har inte heller några rumsnummer där siffran tretton ingår. Rummen är numrerade 511, 512, 514 osv.


Varför? En bra fråga, som Nathaniel Lachenmeyer går till botten med i sin bok "13 - the Story of the World's Most Popular Superstition" (Thunder's Mouth Press, 2004).


Lachenmeyer tar upp alla kända varianter av 13-fobi och redovisar i katalogform de talrika förklaringsmodellerna. Jesu nattvard med de tolv lärjungarna får sägas vara den mest spridda ursprungsteorin. I en av flera specialvarianter som Lachenmeyer listar står tolv för elva av lärjungarna + Jesus, innan förrädaren Judas anländer till bordet som nummer tretton.


Men det finns tecken på att tretton har varit förknippat med olycka före vår tideräknings början. En av de mer fantasifulla förklaringarna utgår från talet tolv, eftersom de första människorna påstås ha räknat på sina tio fingrar + två fötter. Detta skulle ha gjort tolv till ett unikt grundtal. Tretton blev en falsk ton i ett harmoniskt ackord bestående av det fullkomliga talet tolv


Oavsett ursprung var 13-fobin väl etablerad i slutet av 1800-talet, när de så kallade "13-klubbarna" växte fram, ursprungligen i Frankrike och därefter i Nordamerika. 13-klubbarna verkade aktivt mot den då högst levande vidskepelsen "13-vid-bordet" (som innebär att om tretton personer sätter sig till bords kommer någon av dem att dö inom ett år). När de ändå var i farten försökte klubbarna avliva även andra vidskepliga idéer, genom att öppet trotsa dem. De tretton gästerna, ofta prominenta personer i samhället, gick under stegar och åt en god middag med omkullvälta saltkar på bordet, omgivna av krossade speglar och svarta katter.


"13-vid-bordet" är enligt Lachenmeyer den ursprungligaste, allmänt spridda 13-fobin. Med 13-klubbarnas hjälp ersattes den dock snart av den mer livskraftiga "fredagen den 13"-fobin, som vann nya anhängare under hela 1900-talet och idag får anses vara den enda levande 13-fobin. Det finns emellertid inga säkra belägg för att kombinationen veckodag-olyckstalet tretton skulle vara särskilt gammal. (I vissa sydeuropeiska länder är för övrigt tisdagen den 13 den allmänna otursdagen.) Snarare är det en modern variant av som har vuxit sig stark inte minst med hjälp av en framgångsrik splatterfilm.


Det första belägget för en etablerad koppling mellan olyckstalet tretton och den förment olyckliga fredagen är enligt Lachenmeyer en bortglömd roman i finansmiljö från förra seklets början, affärsmannen Thomas Lawsons bästsäljare Friday, the 13th, där titeln står som självklar beteckning för en otursfylld dag. Boken marknadsfördes aggressivt av Lawson själv med stora annonser i dagspressen. Fem tusen dollar utlovades till den som kunde motbevisa bokens teori om hur en driftig aktiemäklare kan få Wall Street på fall. Den storsäljande romanen blev film ett par år efter att den kom ut - en tidig stumfilm utan något gemensamt med sin avsevärt yngre namne.


Kultfilmen Fredagen den 13 (1980) var ursprungligen tänkt att heta Long Night at Camp Blood, noterar Lachenmeyer och konstaterar att vår samtid skulle ha sett annorlunda ut om filmen hade fått behålla det namnet. Konsekvensen av denna ojämförligt framgångsrika rysare har blivit att fredagen den 13 har etablerats som allmän olycksdag över stora delar av världen.


13-fobin berör alla, även dem som föraktar de vidskepliga grundtankarna. Oscar Wilde betraktade tretton som ett lyckotal men tackade nej till inbjudan från en brittisk 13-klubb med motiveringen att han trots allt älskade alla former av vidskepelse, utifrån helt privata skäl: "Vidskepelse motsätter sig sunt förnuft, och sunt förnuft är romantikens fiende."


"13-fobierna har sett bättre dagar", konstaterar Lachenmeyer avslutningsvis, inte utan en nostalgisk underton. Vore det inte för medias regelbundet uppvaknande intresse för ämnet, påpekar han, skulle tretton ha svårt att överleva...


För övrigt varnar framstående astronomer sedan länge för ett förödande asteroidnedslag någonstans på jorden år 2029. Det beräknas inträffa fredagen den 13 april.

Större eller mindre text



2 läsare har reagerat på denna artikel

50% är glada

50% är likgiltiga

0% är nyfikna

0% är arga


Hur reagerar du på "Skräck eller skrock : 13-fobi - en skräck med anor"?
Läsarpulsen
Toppnyheterna just nu