Lund. Avsikten med studien var att ta reda på om blodsockret påverkas olika av stenåldersmat och traditionellt hälsosam mat, baserad på fullkorn, magra mejeriprodukter, mycket grönsaker och lite fett, typisk för Medelhavsländerna. Det är den kost som rekommenderas till bland andra diabetiker.
Stenåldersmat består av magert kött, fisk och skaldjur, frukt, grönsaker, rotfrukter, ägg och nötter.

– Alla i gruppen sänkte sitt blodsocker till normala värden, berättar Staffan Lindeberg.
I den grupp som följde en diet med Medelhavsmat ändrades blodsockret inte alls lika mycket.
Båda grupperna gick ner ungefär lika mycket i vikt men de som åt stenåldersmat minskade mer om midjan, 5,6 mot 2,9 centimeter för deltagarna i den andra gruppen.
– Stenåldersmat ger en fjärdedel färre kalorier men samma mättnad, eftersom maten fyller mer. I all annan kosthållning måste man hålla igen för att minska mängden kalorier, kommenterar Staffan Lindeberg.
Han tillägger att fler och fler studier visar att människor lever friskare om de minskar sitt näringsintag och att detta i sig kan ha gett det goda resultatet för stenåldersmaten. Men han tror att valet av matvaror har mer med saken att göra.
– Diabetiker är rädda för att frukt ska höja deras blodsocker men de som åt stenåldersmat åt mer frukt än de som åt Medelhavskost. Ändå gick deras blodsocker ner, säger Staffan Lindeberg.
Den avgörande skillnaden mellan grupperna, anser han, är att stenåldersmat saknar mjölkprodukter och spannmål. De blev stapelvaror i vår kost när människan gick från jägare och samlare till jordbrukare och boskapsskötare.
Det hände för 10000 år sedan i Mellanöstern, för 5000 år sedan på våra breddgrader. I ett evolutionsbiologiskt perspektiv är det en mycket kort tid i människans flera miljoner gamla historia.
– Mjölk och spannmål innehåller ämnen som påverkar vår ämnesomsättning på sätt som vi inte riktigt förstår än men som kan vara skadliga, särskilt i de mängder som den moderna människan äter dem.
Bäst studerat är vetelektin, ett protein med en bit kolhydrat, som binder sig till mottagaren för insulin och aktiverar den mer än vårt eget insulin gör. Överaktivering kan leda till att vi får svårare att ta hand om kolhydrater och att blodsockret därför blir för högt.
– Det finns en romantisk syn på växternas kemikalier som ”naturens apotek” men tusentals av dem finns till enbart för att försvara växterna. Vi har all anledning att vara försiktiga med dem, säger Staffan Lindeberg.
Han befarar att överkänslighet mot gluten bara är toppen av ett isberg av ämnen som människan inte tål.
– Men det är ytterst få som förstår betydelsen av detta. Vi behöver ett genombrott för forskningen om stenåldersmat.
Staffan Lindeberg hoppas att hans undersökning är det genombrott han väntar på. Han räknar i varje fall med att den kommer att väcka debatt.
Undersökningen publiceras inom kort i tidskriften Diabetologia.
60% är glada
0% är likgiltiga