Poliser använder pepparsprej för ofta

SKÅNE. Pepparsprej bör inte användas i folksamlingar, risken är alldeles för stor att oskyldiga drabbas. Det står i polisens egna råd – men trots det använde Skånepolisen just pepparsprej för att skingra två blockader som Sac-Syndikalisterna genomförde mot olika arbetsplatser förra året. Nu pågår förundersökningar mot polisen i båda fallen.

I en ny rapport från Rikspolisstyrelsen (RPS) är insatserna mot blockaderna bara två exempel på när Skånepolisen använt pepparsprej på ett tveksamt sätt. Polisen i Skåne och Västmanland valdes ut för granskning, i båda fallen baserat på att sprejen används ofta där.

Skånepolisen får sammanlagt kritik i 43 av de 202 fall där sprejen användes under 2006. Många av de fallen gäller att de som blivit utsatta för pepparsprej inte har fått tillräcklig hjälp att skölja bort, eller sanera, pepparsprejen i efterhand.

Dessutom kritiseras Skånepolisen för att alldeles för lättvindigt använda pepparsprej. Några klara riktlinjer för när sprej ska eller inte ska användas finns inte.

Men bristen på allmänna regler och riktlinjer gäller hela Sverige, konstaterar RPS också i sin rapport.

Och pepparsprejen har många fördelar. Framför allt har den fyllt en stor lucka i polisens beväpning.

Efter kravallerna vid EU-toppmötet i Göteborg 2001 kom en kommitté fram till att poliserna i trängda lägen bara hade två hjälpmedel att välja mellan – batong eller pistol.

Ytterligheter, konstaterade kommittén, och efterlyste någon beväpning däremellan. Risken var uppenbar att en polis annars kunde anse sig nödd att skjuta även om situationen inte var tillräckligt allvarlig.

Hösten 2002 började delar av den svenska poliskåren att testa pepparsprej. Ett lyckat försök, var bedömningen ett år senare.

Poliser vittnade om hur de hade kunnat ingripa snabbare med pepparsprejen, använda mindre våld och behålla pistolen i hölstret. Det betydde i sin tur färre skador för alla inblandade och 2004 infördes pepparsprej som hjälpmedel för hela poliskåren i Sverige.