Mammor tar barnen på språkläger

SÖLVESBORG. Nu leder hon ett språkläger för ett fyrtiotal utlandssvenska kvinnor och deras barn.

Sexårige Justin Cadeau och hans lillebror Elliot, som fyller fyra år i september, springer runt den lilla fruktträdgården i sina blågula fotbollströjor. Efter en stund slår de sig ned i matsalen för att spela kort med åttaårige Alexander Bernard.

–Deras enda gemensamma språk är svenska, så det är ingenting att välja på, säger skånska Ann Bernard, som bott i Frankrike sedan 1992.

Det är just språket som är i centrum på lägret som arrangeras i Blekinge för tredje året i rad. Under några dagar får barnen prata svenska, träffa nya vänner och ha roligt. På programmet står svensklektioner, men också vildmarksliv och andra aktiviteter.

–Det är en oerhörd lättnad för barnen att få träffa likasinnade och inse att de inte är ensamma om att prata ett konstigt språk. Även vi vuxna får ett otroligt stort utbyte av varandra. Det finns så många fördomar om flerspråkighet och det är skönt att prata med föräldrar som är i samma situation, säger Ann Bernard.

– Det är också ovanligt att så många kvinnor träffas. Det finns en oerhörd en styrka i bara det, inskjuter Carina Wear som är på besök från Washington DC.

Mari Trossing är en av de få lägermedlemmarna som har en svensk partner. Trots att familjen pratar svenska i Dubai, där de bott sedan årsskiftet, tycker hon att språklägret hjälper barnens språkutveckling.

– Det är både positivt och negativt att vi är två svenska föräldrar. De andra barnen har ju ett huvudspråk och pratar svenska som andraspråk, medan våra barn mixar flera språk. Vi har tidigare bott i Warszawa och Budapest, och barnen har växt upp med polska, amerikanska, arabiska och svenska.

–Min treåriga dotter blandar svenska och engelska och säger saker som ”leave it bara.” Häromdagen frågade min son vilket hans modersmål var och jag blev helt stum. Det är klart att han är svensk!

Ett gäng har krupit ihop framför tv:n för att titta på en film som de äldre barnen gjort. I hallen står små skor huller om buller, och i sovrummen ligger sagoböcker, leksaker och regnkläder. Det lilla hotellet i Sölvesborg har blivit ett kollektiv där man äter, sover och leker tillsammans.

– Det är hjärtat och mina pojkars behov som driver mig. Visst, jag kan sjunga amerikanska barnsånger för dem, men det skulle inte betyda lika mycket. Jag vill gärna återknyta kontakten med min egen barndom, förklarar Michelle Cadeau.

Den svenska naturen är liksom språket och kulturen ett dragplåster. Närheten till öppna landskap och det svenska saknar många, berättar Ann Bernard.

– I Frankrike ser men inte på naturen på samma sätt. Här har barnen fått göra upp eld, tälja pinnar och baka pinnbröd. Det finns en enorm frihet i den svenska naturen som faktiskt är unik.