Kritiker varnar för bestående hjärnskador

MALMÖ. – ECT borde förbjudas, säger Maths Jesperson, distriktsombud för RSMH (Riksförbundet för social och mental hälsa).

Han är kritisk till den, som han tycker, övervägande positiva bild av metoden som Sydsvenskan gav i sina artiklar den 23 september.

– Jag förstår i och för sig att det kan vara svårt att få fram en balanserad bild, eftersom det är svårt att hitta svenska psykiatrer som är kritiska. Kåren är liten och sluten. Den som vågar vara öppet kritisk är körd vad gäller karriärmöjligheter och forskningsanslag.

Maths Jesperson, distriktsombud för patientföreningen RSMH i Skåne, är kritisk till elbehandling. – Den har inte blivit mindre farlig med tiden, tvärtom, säger han. Foto: Lisbeth Westerlund

– ECT är populärast i Norden och den anglosaxiska världen, säger Maths Jesperson.

Elbehandling började användas 1938. En italiensk psykiater fick idén från ett slakteri, när han såg oroliga grisar lugnas med elchocker.

Vid samma tid användes andra sätt att orsaka krampanfall, till exempel genom att spruta patienterna med insulin tills de hamnade i koma. Läkarna trodde att chockterapier av det här slaget hade läkande effekt genom att orsaka små skador i hjärnan.

– I början diskuterades skadorna öppet. Med tiden började förespråkarna av ECT förneka dem, av rädsla för att ge metoden dåligt rykte, skriver den amerikanske psykiatern Peter Breggin i en kunskapsöversikt.

Breggin är en av elbehandlingens skarpaste kritiker.

I sin exposé från 1998 berättar han hur den psykiatriska läkarkåren i USA under 1990-talet drev en kampanj för elbehandling. Metoden hade fallit mer eller mindre i glömska under de tidigare decennierna. Breggin spår samma utveckling i Europa.

I Sverige har metoden fått ett kraftigt uppsving under 2000-talet med argumenten att den nu är förfinad och ofarlig.

– I själva verket är den farligare nu än i början. Eftersom patienterna sövs och får muskelavslappnade medel krävs det kraftigare ström för att orsaka de anfall som läkarna är ute efter, säger Maths Jesperson.

Breggin beskriver på en normal elbehandling som en neurologisk katastrof.

”Om en kvinna kom till akutmottagningen efter en oavsiktlig elchock, kanske efter en kortslutning i köket, skulle hon behandlas som en allvarligt skadad patient. Om hon hade de symptom som är vanliga efter ECT skulle hon läggas in på intensiven för observation. Men psykiater fortsätter att orsaka samma skada, flera gånger i veckan, som ett sätt att förbättra psykisk hälsa.”

Enligt Maths Jesperson är förespråkare av och motståndare till elbehandling överens om att patienterna får minnesstörningar. Frågan är om dessa går över eller inte. Där skiljer sig åsikterna. Breggin citerar en studie där patienterna fick frågor om sitt minne 6–18 månader efter ECT. 74 procent upplevde minnesstörningar som ett fortsatt problem, 30 procent som bestående.

Breggin har inte hittat något bevis för att den positiva effekten sitter i mer än fyra veckor.

– Patienterna blir inte bättre. De tror det för att de inte minns hur dåligt de mår. När de repar sig kommer depressionen tillbaka, säger Maths Jesperson.

Risken för självmord minskar inte eftersom patienterna efter ECT lider av både sin psykiska sjukdom och skador av behandlingen. De blir inte bättre av att deras läkare förnekar att elbehandling kan skada.