Politisk vilja det enda som saknas för att rädda jorden

Klimatforskningen har fått ett genombrott i år. I tre rapporter har världens ledande experter slagit fast att febern som drabbat jordklotet är orsakad av människan – och att den får förödande flöjder om inget görs: smältande polarisar, översvämningar och extrem torka.

När den fjärde och sammanfattande rapporten läggs fram i Valencia i dag finns FN:s generalsekreterare Ban Ki-Moon på plats.

Han vädjade nyligen till världens ledare att nu ta forskarnas rön på allvar och agera. Än finns det tid, men den börjar rinna ut

– Vi har resurserna och vi har tekniken. Det enda som saknas är politisk vilja, sade Ban Ki-Moon.

Efter det vetenskapliga genombrottet år 2007 hoppas alla nu på ett politiskt genombrott till hösten 2009.

Då ska uppföljaren till Kyotoprotokollet om begränsning av växthusgaser spikas i Köpenhamn. EU har slagit fast att Europa vill ta täten i kampen mot en klimatkatastrof. Och eftersom Sverige är ordförande i unionen hösten 2009 hoppas regeringen få spela en avgörande roll.

– Det finns en samfälld uppslutning att nå en klimatöverenskommelse 2009, säger miljöminister Andreas Carlgren.

Startskottet går vid FN:s klimatkonferens på Bali den 3 december. Då ska en tidtabell och ramar för förhandlingarna definitivt läggas fast.

Den vetenskapliga grunden som politikerna ska utgå från blir den IPCC-rapport som läggs fram i Valencia i dag.

Den visar att genomsnittstemperaturen på jorden har ökat med 0,7 grader de senaste hundra åren.

Utsläppen av växthusgaser har accelererat dramatiskt. Bara sedan 1970-talet är ökningen 70 procent och mer blir det, inte minst på grund av den fortsatta industrialiseringen av folkrika länder som Kina och Indien.

Koncentrationen av koldioxid i atmosfären har sedan 1800-talet stigit från 280 till 380 miljondelar (ppm). Nu tror forskarna i sin mest optimistiska prognos att halten fortsätter att öka till 445–535 ppm, där den kan stabiliseras. Det skulle betyda att jordens medeltemperatur stiger med två procent.

Enligt experterna innebär det problem – men inte större än att de går att hantera för mänskligheten.

Men politikerna måste nu snabbt fatta beslut som kräver uppoffringar i såväl rika som fattiga länder.

Den brännheta frågan inför Bali-mötet är naturligtvis vem som ska betala priset för att rädda jordklotet.

EU anser att de rika länderna bör gå före och ta ett större ansvar. På ett toppmöte i våras förband sig unionen att minska sina utsläpp med 20 procent till år 2020 – och med 30 procent om även USA, Ryssland, Kina och Indien gör det.

Jokern i spelet är USA, som hoppat av Kyotoprotokollet

Efter vårens klimatlarm har president George W Bush inlett en parallell process. Bush har bjudit in de 18 stater som förorenar mest i världen – industriländer såväl som u-länder – till en diskussion om frivilliga utsläppsmål.

De flesta länderna i Europa är kritiska. EU vill ha bindande mål i FN:s regi. Många ser Bushs plan som förhalningstaktik och hoppas på nästa års presidentval – då USA kan får en mer miljömedveten ledare. Statsminister Fredrik Reinfeldt tycker dock det är bra att USA nu åtminstone erkänner att den finns en växthuseffekt.

Per capita räknat står USA för de i särklass största utsläppen. Varje amerikan ger upphov till fyra gånger så mycket växthusgas som en svensk.

Men i takt med den snabba ekonomiska utvecklingen i Kina och Indien har förbränningen av kol och olja ökat dramatiskt. Totalt är utsläppen från Kina nu i nivå med USA:s och därmed blir de kinesiska ledarnas inställning extremt viktig.

Tidigare i höst deklarerade president Hu Jintao att Kina står bakom FN-spåret. Men inte till vilket pris som helst.

De kinesiska ledarna fruktar att hårda miljökrav kan bromsa den ekonomiska utvecklingen – och hejda Kinas rättmätiga marsch mot samma levnadsstandard som finns i Europa och USA.