Männen förlorare i Pär Ströms värld

I Pär Ströms värld är skildringen av Farbror Melker och de koleriska papporna till Emil i Lönneberga och Ronja Rövardotter exempel på kvinnlig härskarteknik.

- Alltså, farbror Melker i Saltkråkan. Han är ju helt patetisk. Han ska laga mat en gång och häller i ett halvt paket salt. Vi har Ronja Rövardotter. Pappan är klart rubbad. Beter sig som en dåre, medan frun är det sunda förnuftet personifierat. Sedan har vi Emil i Lönneberga, pappan där, han är inte heller riktigt klok.

- Jag vill inte nita Astrid Lindgren, som är en fantastisk barnboksförfattare. Men det är ändå ett exempel på hur det är okej att förlöjliga män utan att någon reagerar.

Prussiluskan i Pippi då? Är inte hon ett förlöjligande av en gammeldags tant?

- Snarare ett förlöjligande av överbeskyddande myndigheter.

Danderydsgatan är en liten tyst gata mellan Valhallavägen och Karlavägen, i hjärtat av Östermalm. De olikfärgade husen ger en vagt holländsk känsla. Mauro Scocco och Micael Bindefeld har pekat ut Danderydsgatan som sin favoritgata. Det är kvarter med mässingsskyltar, ambassadörer och ompysslade sällskapshundar.

Två trappor upp i ett av de vackra husen ligger tankesmedjan Den Nya Välfärdens kontor. Det är på det kontoret som Pär Ström sitter och pratar om hur männen hånas i Astrid Lindgrens böcker.

Han ser lite trött ut. I sin roll som debattör i IT-frågor är han van att synas i tidningar, radio och tv. Hans tankar kring integritet och ny teknik har även gett honom en plats i regeringens IT-råd.

Ingen tidigare medieuppmärksamhet har dock varit i närheten av den storm som Pär Ström står i nu. Varenda ledarsida skriver om honom. Debatterna i tv avlöser varandra. Över hundra bloggar har skrivit om honom de senaste veckorna.

Orsaken: Ströms anklagelse mot feminismen för att ha skapat ett Sverige där det kvinnliga könet helgonförklaras medan det är helt okej att håna män.

"Mansförtryck och kvinnovälde" heter boken. På omslaget finns en hög kvinnoklack som trampar på en lågsko av traditionell manlig modell. När Pär Ström sammanfattade sina tankar i en debattartikel i Svenska Dagbladet, skrev SvD:s nätläsare 580 kommentarer under de 72 timmar kommentarsfunktionen var påslagen.

Artikeln är en av de absolut mest kommenterade artiklarna någonsin, enligt SvD:s webbchef. Per Ström tycker själv att de senaste veckorna varit som "att öppna dammluckor."

- Feministernas tankar om hur världen ska vara har under flera decennier uppfattats som rådande sanning av medieetablissemang och politiskt etablissemang. Vi är ju väldigt många - till stor del män men faktiskt också kvinnor - som inte köper deras verklighetsbild.

- De här organiserade feministerna, de är ju en väldigt liten klick egentligen.

Tänker du på Fi, Feministiskt initiativ, då?

- Fi är ju de ledande, men även andra. Det är ju symptomatiskt att Fi fick 0,68 procent av rösterna i valet.

Vilka tänker du på mer än Fi?

- Ja... det finns ju fristående feminister och andra organisationer. Men Fi uppfattar jag som de ledande.

Per Ströms tes är att feminismen genomsyrar samhället, och att väldigt mycket av det som skrivs om kvinnor och män är vinklat till männens nackdel.

Jag tänkte att du skulle få gå igenom dagens tidning, och ge exempel som stöder din tes. Så att jag och läsarna ska förstå hur du ser världen.

Pär Ström bläddrar. Han stannar på utrikessidorna. Det är en nyhetsartikel om Pakistan.

- Det här ger mig en association. När Benazir Bhutto dödades i Pakistan så var det någon krönikör som skrev att "nu har det blivit svårare att vara kvinna". Så de passade genast på att göra genuspolitik av det. Men om en man blir mördad så är det ingen som säger att "det är för att han var man".

Men just när det gäller Pakistan, ett traditionellt muslimskt land där islamiska lagar fortfarande spelar stor roll - har det inte blivit svårare att vara kvinna där?

- Hennes pappa blev ju också avrättad. Sedan måste jag inom parentes säga att jag är stark motståndare till det kvinnoförtryck som råder i exempelvis Pakistan. Där kan man ju verkligen tala om ett långtgående förtryck.

Så vad säger det dig, att en krönikör skriver att det har blivit svårare att vara kvinna efter mordet på Bhutto?

- Om jag ska hårdra: när en kvinna stöter på en motgång så utmålas det i media som att det är på grund av att hon är kvinna. Men när män stöter på motgångar så är det ingen som tycker något särskilt om det. Det där är särskilt synligt i näringslivssammanhang. Om en kvinnlig vd får gå, då är det genast några som hoppar upp och säger att se här, så går det för kvinnliga vd:ar. Manliga vd:ar får ju sparken hela tiden, ofta på ett burdust och förödmjukande sätt. Då är det naturligt.

Vad är en man för dig?

- Svår fråga. Jag tänker i termer av en biologisk konstruktion. Mannen och kvinnan är ju skapade i evolutionen. Evolutionen har skapat könen. Med lite olika egenskaper.

Vilka är de manliga egenskaperna?

- Det som är kontroversiellt är ju de mentala skillnaderna. Skillnader i egenskaper, inriktning och hur man agerar. Där finns det ju forskning från många. Till exempel Annica Dahlström som har skrivit boken " Könet sitter i hjärnan". Forskarna säger att det är tydligt att det finns genetiska skillnader i hjärna och hormoner. Det här ger då skillnader i beteenden mellan män och kvinnor. Det är jätteviktigt att poängtera att det finns individuella skillnader som är större. Men genomsnittligt finns de här skillnaderna.

Annica Dahlström är professor i neurobiologi vid Göteborgs universitet. Hon har anklagats för att missbruka sin ställning som forskare och för att presentera "bevis" som saknar vetenskaplig täckning.

- Det här är extremt kontroversiellt. Så får man inte säga för feministerna. Men jag tror att det kommer att vinna i längden.

Vilka är då de manliga egenskaperna?

- Tävlingsinstinkt. Större aggressivitet än hos kvinnor. Större förmåga att fokusera på en sak i taget. Nu har jag nämnt tre typiskt manliga egenskaper, två bra och en dålig. Kvinnor har ju också goda egenskaper, det är viktigt att framhålla.

Vilka är typiskt kvinnliga egenskaper?

- Enligt Annica Dahlström är kvinnor mer empatiska. Mera kännande. Bättre simultankapacitet.

I Pär Ströms bok finns ett stycke med rubriken " tankeexperiment för kvinnor". Det står så här:

Tänk dig att du sitter på bänken vid en lekplats medan ditt lilla barn springer omkring i sanden. Plötsligt får barnet en hård boll från några större barn på sig. Det gulliga lilla ansiktet som du älskar så mycket förvrids och gråten bryter fram medan barnet sätter fart i riktning mot dig. Du lägger bort den bok du läste, ler mot ditt barn, sträckar fram armarna och gör dig beredd att ta upp din lilla älskling i knäet. Då springer hon förbi dig, bort till nästa bänk där din make sitter, och hon ropar ”pappa, pappa”. Ditt leende stelnar medan du långsamt sänker dina armar. Du känner dig fånig, tittar dig skamset omkring, undrar om någon såg det hela, och funderar på hur du nu ska agera. Det skär till av smärta i dig när ditt barn trycker sig mot din mans bröst och de isolerar sig från omvärlden i en känslomässig gemenskap så tydlig att den exkluderande bubblan runt omkring duon nästan går att ta på.

Pär Ström skriver att situationen "torde vara obekant för nästan alla kvinnor, men desto mera vardaglig för män". Det är, enligt Ström, "ett litet exempel på hur de flesta män hela tiden betalar priset för att vara det underordnade könet beträffande sådant som har att göra med det viktigaste av allt – det som brukar kallas livets mening - våra barn."

Om vi köper att det är så - att det här är vardag för många män men nästan inga kvinnor - vilka slutsatser drar du av det?

- Jag använder det ju som ett exempel på underlägen för män. Feminismen hävdar ju att kvinnor nästan alltid är i underläge. Min bok går ju ut på att visa att visst, kvinnor har underlägen, men män har också rätt många underlägen. Det här är ett exempel. Ett ganska tungt och viktigt. Feminismen har en tendens att fokusera på pengar och materiella positioner särskilt i arbetslivet. Kvinnor är ju i underläge vad gäller genomsnittlig lön och vad gäller chefspositioner. Det är ju ett faktum. Vad man glömmer bort i debatten hela tiden är de här icke-materiella överlägena som kvinnor har. Ofta kretsar det just kring barn, där kvinnor har ett tungt och viktigt överläge.

Många feminister skulle nog säga att lösningen är att män är mer hemma och tillbringar mer tid med sina små barn. Att de måste fortsätta kämpa för att män och kvinnor ska dela mer lika på föräldradagar, exempelvis. Vad säger du om det?

- Två saker: även om det nu är så att männen väljer karriär före barn ibland, eller rätt så ofta, så kvarstår det faktum att de betalar ett pris för det. Och att kvinnan vinner någonting på att ha positionen närmast barnen. Det andra är att det inte är så ovanligt att kvinnor bevakar sitt revir och motar männen.

Det finns ändå ganska många feminister som identifierat det där, och som kritiserar de kvinnor som försöker armbåga ut männen från att vara hemma med barnen. Är det inte så?

- Feminister hatar ju i allmänhet allting som kommer nära den gamla tanken på hemmafru. Så att feminister tycker illa om kvinnor som är hemmakramare, det stämmer säkert.

Fast feministerna kämpar väl inte för att det ska vara så, att män inte får bra kontakt med sina barn?

- Min huvudtes i boken är ju inte att kritisera feminismen som rörelse. Min huvudtes är att påvisa männens svårigheter. Och här har vi en manlig svårighet. Punkt. Jag hävdar att det är vanligt att kvinnor slår vakt om sitt revir.

En del feminister skulle då hävda att lösningen på problemet är att låta feminism styra ännu mer, så att det blir fler pappamånader så att pappor tvingas vara med sina barn mer.

- Tvinga är ju ett nyckelord där. Jag är motståndare till statliga pekpinnar som kommenderar hur människor ska organisera sitt privatliv.

Tycker du att det är önskvärt, utan tvång, att män stannar hemma mer med sina barn?

- Det är önskvärt att varje individ ska ha samma rättigheter och möjligheter att förverkliga sitt levnadsöde och vandra den väg som passar för honom eller henne. Det slår ju åt två håll. En kvinna som vill leva i en traditionell kvinnoroll ska få göra det.

En del feminister menar att du har poänger i boken. Det här med vårdnadstvister till exempel - det är mångas uppfattning att män missgynnas där. Hade du räknat med medhåll där?

- Det är ju så uppenbart i det fallet. Jag är själv inte drabbad, men jag hör ju från män i min omgivning hur de har blivit grovt kränkta. Men det är ändå för mig bara ett exempel på hur män missgynnas i samhället.

För Pär Ström är feministerna "en liten klick med extrema idéer".

- Jag får jättemycket medhåll från privatpersoner som mailar, ringer och skriver kommentarer. Äntligen, säger de. Jag tycker precis som du men skulle aldrig våga säga det för då skulle jag aldrig få en löneförhöjning igen.

- Däremot är det nästan ingen av de professionella debattörerna och ledarskribenterna som har vågat hålla med mig. Där hade jag väntat mig ett större mod.

Du tror en del politiker och proffstyckare tycker som du men inte vågar stå för det?

- Ja.

Debattören Elin Alvemark skriver att "Per Ström är seriös men tyvärr för inkompetent när det gäller feminism och för oerfaren av offentlig debatt för att vinna förtroende och väcka tankar och sympatier hos andra än SvD-stofiler. Naturligtvis ges han rött kort av feministligan som irriterar sig på att han mobiliserar konservativa gubbars kvinnohat. Man är rädd för de gubbar som nickar och smackar när de läser Per Ströms artikel helt enkelt. "

Du tar redan på första sidan av boken avstånd från män som brölar i bastun om att kärringar ska hålla sig till spisen. Har du fått vänner du inte vill ha?

- Visst finns det grobianer. Det finns mansgrisar. Men det finns även kvinnogrisar som förtrycker män på ett grovt kvinnochauvinistiskt perspektiv. Men det nämns aldrig.

"Det får vara slut på hukandet nu", skriver du. När jag berättat för vänner att jag ska intervjua dig så undrar de: vad har han varit med om? Hur kommer det sig att just du skriver den här boken?

- Jag är ju inte drabbad personligen. Jag har inte varit med om någon vårdnadstvist eller så. Jag är intresserad av samhällsfrågor och har länge irriterat mig på ett klimat där det läggs ett kollektivt ansvar på männen. Är man man så är man skyldig till allt möjligt. Exempelvis är alla män skyldiga till våldtäkt och kvinnomisshandel. Det ligger som en underton i hela debatten. Då anser jag mig attackerad eftersom jag är man. Sedan att det var jag som skrev boken... Jag kanske är dumdristigt modig som sticker ut hakan och ber om smäll. Jag visste att jag skulle bli kölhalad och kallad för grottman.

De flesta feminister som skrivit om boken har ändå inte kallat dig för grottman. De menar snarare att du är okunnig om vad feminism är, att du attackerar en vulgärbild av feminismen. Modern feminism, menar de, slåss även för män. Även män drabbas av snäva könsroller, när kvinnor måste vara på ett visst sätt och män på ett annat. Vad säger du om det?

- Jag tycker inte att det stämmer. En av Feministiskt initiativs huvudpunkter vid valet var att "samhällsbyggandet måste ske efter kvinnors villkor". Det är väl inte att se till männens underläge? Det är ju ett recept på ett matriarkat.

Det är ett annat misstag som du anklagas för - att använda Fi som representant för feminismen i Sverige. Många fler än 0,68 procent av svenskarna kallar sig för feminister och tror att det finns en könsmaktordning.

- Om man ansluter sig till idén att det finns ett patriarkat som förtrycker kvinnor. Då har man inte en könsneutral inställning.

Du kritiseras också för att utmåla jämställdhetsfrågan som en tävling mellan män och kvinnor, där en grupp alltid är vinnare och den andra förlorare.

- Det är hemskt olyckligt att vi fått det här könskriget som feministerna har startat. Jag vill inte ha något könskrig, jag vill ha humanism. Men feminismen har under så lång tid har attackerat det manliga könet kollektivt, och lyckats lägga under sig det mediala och politiska etablissemanget. Det har blivit en tsunami av attacker mot män. Så först måste männen besvara attackerna. När det är gjort kan vi finna den sunda medelvägen.

"Herregud, vi hade inte haft rösträtt än, om vi hade förlitat oss på män som Pär Ström", skrev Ann-Charlotte Marteus på Expressens ledarsida.

- För hundra år sedan hade jag varit suffragett. Då fanns ett horribelt kvinnoförtryck. Då var feminismen ytterst motiverad. Det var en annan värld.

Är det synd om svenska män?

- Jag citerar Strindberg och säger: det är synd om människor. Om kvinnor och män, på olika sätt.

Det våld som ökar mest är mäns våld mot män. Somliga menar att det beror på att det finns ett patriarkat, en manlig våldsideologi som genomsyrar samhället. Vilken är din förklaring?

- Jag betraktar det som ett faktum att det manliga könshormonet testosteron ger män en större agrressivitet än kvinnor. Visst är det så, att männen begår fler våldsbrott än kvinnor. Men feministerna glömmer att de allra flesta män inte gör en fluga förnär. Jag har aldrig misshandlat eller våldtagit någon. Att jag då, Pär Ström, ska behöva känna skuld över vad andra personer gör är absurt.

Du har läst femton hyllmeter genuslitteratur, har du sagt. Häromåret kom en bok av Stephan Mendel-Enk som blev mycket uppmärksammad: "Med uppenbar känsla för stil". Har du läst den?

- Nej, den har jag missat.

Mendel-Enks tes var just den att en maskulin våldsideologi genomsyrar samhället. Han menade också att männen var offer för patriarkatet, eftersom den snäva mansroll som är dagens ideal gav män torftiga och ensamma liv. Du kallar manliga feminister som Mendel-Enk för "anpasslingar av hankön". Vad menar du med det?

- Genom att anpassa sig till rådande samhällsordning så kan man vinna fördelar. Man kan exempelvis göra karriär mycket lättare.

Du tror det är snöd personlig vinning, inte övertygelse, som driver manliga feminister?

- Ja. Undermedvetet. Flera forskare har, mellan skål och vägg, sagt till mig att om de lägger till lite feministisk retorik så är det mycket att få forskningsanslag. Det är anpasslighet i vardagen.

Ditt resonemang bygger på tanken att man antingen slåss för männens rättigheter eller kvinnornas.

- Jag vänder mig mot det feministiska påståendet att det finns någon slags hemligt brödraskap i samhället som konspirerar i bastun om hur kvinnorna ska förtryckas.

Men du tror ju på konspiration åt andra hållet. Att feministerna säger sig vilja att det ska bli bättre för alla, men egentligen är de bara ute efter att gynna det egna könet. En dold agenda.

- Egentligen är den inte så dold. Alla deras förslag är ju vinklade så att det handlar om att lyfta kvinnor. Sedan säger de att kämpar för jämställdhet, men ingen vågar säga att det hela tiden har en udd mot männen.

Du vill lansera "maskulismen". Vad är det?

- Det finns ju ännu inte. Jag hoppas att det ska bli en rörelse, som motvikt till feminismen. Egentligen tycker jag det är olyckligt att det blir ett könskrig, men temporärt behövs det en maskulism. För att lyfta upp de manliga underlägena. Sedan, när maskulismen funnits ett tag, och feminismen fått sina överdrifter och lögner avslöjade, då lägger vi ner både maskulismen och feminismen.

Om män är mer våldsbenägna på grund av testosteron - menar du också att kvinnor är mer lämpade att ta hand om barn?

- Enligt hjärnforskarna så är det så. Men det är genomsnittliga egenskaper vi talar om. Och det är förklaringen till att kvinnor genomsnittligt har den här närmare positionen till barnen. Men människor är individer. Och varje människa och varje familj måste utgå från sina förutsättningar.

- Det kan mycket väl vara så i en viss relation att mannen är mer lämpad att vara hemma och ta hand om barnen och kvinnan göra karriär. Det kan också vara så att båda två är lika lämpade. Då är det stor risk att kvinnan, med stöd av hela traditionsbygget, trumfar igenom att vara närmast barnen, på mannens bekostnad.

Hur gjorde ni i din familj? Var du hemma något med barnen?

- Jag tycker att vi har löst det på ett bra sätt.

Lång paus.

- Egentligen skulle jag önska att vi inte kom in på det. Det blir så... privat.

Eftersom du tar upp sådana här saker i din bok, så är det ofrånkomligt att man undrar över hur du har gjort själv. Jag vet att du har tre barn.

- Om man säger så här då: Min fru tog ut det mesta av föräldraledigheten på grund av att jag var företagare och... det här är inte alla som förstår, men de som är företagare förstår att släpper man kunderna i ett halvår så finns de inte kvar sedan. Så är den bistra verkligheten. Det där är ett pris som manligheten betalar för de här större framgångarna i karriär och yrkesliv.

Pär Ströms huvudsysselsättning - som debattör mot integritetskränkningar - gör sig påmind när hans mobil ringer. Signalen är stompig boogie på hög volym.

- Det är en kampsång som vi har beställt, mot Försvarets radioanstalt och storebrorssamhället. Den kan man ladda ner som ringsignal från vår sajt, Den Nya Välfärdens sajt.

Vilket parti ligger närmast dig, när det handlar om frågor som rör kön och jämställdhet?

- Det är nog kristdemokraterna. Men jag har inte gjort någon politisk analys och känner inte kristdemokraterna på djupet. Men så gott som alla ledande politiker har ju definerat sig som feminister.

Utom Göran Hägglund.

- Precis.

Vilka fördelar har man som man i Sverige?

- Egentligen bör ju en feminist svara på det. Jag tror att man ser inte sina egna fördelar, men man ser sina nackdelar. Om jag skulle svara på frågan skulle det bli att jag bara papegojar vad feministerna säger. Det känns fel. Jag vill inte förneka att det finns manliga överlägen, men... Jag vill nog inte svara egentligen.