STOCKHOLM. Sofia Arkelsten för partiets talan i klimat- och miljöfrågor och tar just nu fram en hel bukett moderata miljövisioner.
– Många i vårt parti brinner för miljön. De kommer fram till mig och säger:
”Äntligen händer något”, säger Sofia Arkelsten.
Inte många väljare ser en koppling mellan m och miljö, mellan moderater och miljöpolitik. När Temo frågade 1073 personer i höstas om vilken partiledare de tror mest på i miljö- och klimatfrågor fastnade 91 procent av de tillfrågade för någon helt annan än Fredrik Reinfeldt. Inte ens de egna väljarna såg moderatledaren som bäst på miljö.
Nu ska det ändras. De nya moderaterna vill bli nya även på miljöområdet. Och
Sofia Arkelsten drar ett tungt lass.
Just nu för hon moderaternas talan i den parlamentariska klimatberedning som tar fram verktyg för en 30-procentig minskning av Sveriges koldioxidutsläpp. Och hon är en nyckelperson i den interna partigrupp som inför nästa val ska se till att moderaterna står för ”en offensiv miljöpolitik”.
– Vi har legat rätt bra. Jag har gått igenom gamla tal och rapporter och
sett vad vi gjort och sagt. Men medierna har varit ointresserade av vad vi
moderater haft att säga. Därför har det spritts en mytbild av att vi inte
har någon miljöpolitik. Och om folk säger något tillräckligt ofta tror folk
på det till sist, säger Sofia Arkelsten när vi träffas för en fika i
Riksdagshuset.
Mytbilden är dock stark. Den säger att Fredrik Reinfeldt helt struntade i
miljöfrågor i senaste valrörelsen. Att han inte en enda gång lyfte fram
miljöfrågorna i valdebatten. När han som statsminister kom ut i världen
visade sig plötsligt klimathotet stå i fokus. När han planerade för sitt och
Sveriges kommande ordförandeskap i EU visade sig klimatutsläppen vara
viktigast. Och när han i fjol våras kom till EU-toppmöte i Bryssel hade
Reinfeldt oförhappandes lovat att minska Sveriges utsläpp av växthusgaser
med 30 procent.
Sant eller inte. Framöver ska moderat miljöpolitik präglas av
framförhållning. När verkligheten ändras måste också partiet förändras.
Moderat miljöpolitik ska ligga ”i framkant”, som det heter på kampanjspråk.
Det sägs till och med att partiets pr-strateger funderar på att i nästa
valrörelse lansera moderaterna som ”det nya miljöpartiet”.
Men när kom egentligen det moderata uppvaknandet? När bestämde sig partiet
för att gå från noll till hundra på rekordtid med en offensiv miljösatsning?
Sofia Arkelsten börjar fnittrigt att tillbakavisa myterna om moderat
miljöpolitik. Hon skärper tonläget när två tunga s-politiker, Thomas Östros
och Sven-Erik Östergren, slår sig ner för en fika i soffgruppen bredvid.
Hon börjar pedagogiskt att förklara varför moderaterna alltid hållit en så låg miljöprofil. ”Jag älskar att förklara. Det är mitt livs stora sorg att jag aldrig blev lärare”, säger hon med ett fniss innan hon åter skärper sig och blir allvarlig:
– Vi moderater har varit dåliga på att kommunicera miljöfrågorna. Visst är
det så. Det allmänna intresset gör det möjligt för miljöfrågan att ta plats
också i vårt parti.
Sofia Arkelsten kom in på miljöfrågorna som lokalpolitiker i Stockholm. Hon
påpekar att det är i de kommunala miljönämnderna som tusentals
moderatpolitiker runt om i landet brinner för och engagerar sig i
miljöfrågorna.
Hon beskriver sig som en av partiets många sopnördar och betecknar avfallet
som ”vår tids friggebodfråga”. Sopsortering ligger nära människor och är
lättbegripligt för alla.
Det finns dock en djup misstro mot det moderata miljöengagemanget.
Miljöpartiets företrädare i EU-parlamentet påpekar att moderaterna där
alltid röstar ner alla radikala miljöförslag. Och när Svenska
naturskyddsföreningen granskade den moderata miljöpolitiken i senaste
valrörelsen ansågs partiet undergräva den borgerliga alliansens trovärdighet
som regeringsbildare. Särskilt allvarligt var att moderaterna inte ville
byta ut farliga kemikalier mot mindre farliga.
Men moderaterna har sett och lärt sedan dess. Sofia Arkelsten säger att partiet nu jobbar med miljöfrågan på samma sätt som man inför valet 2006 tog sig an jobbfrågan. Den här gången ska moderaterna bli ett miljöparti.
– Miljöpartiet har faktiskt det allra bästa partinamnet. Jag är avundsjuk.
Det låter som att de är väldigt bra på miljöpolitik. Men det är de inte.
– Jag tror att vi är vår tids miljöparti. Vi har en komplett politik. Vi
tror inte som miljöpartiet på en planekonomi. Vi tror på en marknadsanpassad
miljöpolitik, säger Sofia Arkelsten.
Enligt henne bör även en moderat miljöpolitik förknippas med honnörsord som
frihet, ansvar, äganderätt och marknadsekonomi. Till skillnad från mer
radikala miljöpolitiker vill hon inte att omställningen till en miljömässigt
hållbar utveckling ska tvinga bort kapitalismen och tillväxten och tvinga
oss alla att leva i en ny sorts samhällssystem.
Hon ser den brittiska Sternrapporten som ett bevis för att det går att tjäna pengar på en god miljöpolitik och hon ser den internationella handeln med utsläppsrätter som det bästa exemplet på en marknadsanpassad klimatpolitik. Det är moderat politik i kubik – att sätta ett pris på miljön.
– Det är ett sätt att internalisera de externa kostnaderna. Vi tror på
principen att förloraren ska betala. Vi vill ha låga fasta kostnader, men
höga rörliga.
Så moderaterna tycker numera att bensinpriset ska upp, men fordonsskatten ner?
– Nej. Det får du mig inte att säga. Men det är helt klart så att det inte är bilen som är problemet. Det är drivmedlet.
Är det inte självklart för alla?
– Nej. Det är självklart för Göran Persson när han inte längre är
statsminister, men det finns en viss oförståelse i andra partier för att vi
alla behöver en bil.
Den borgerligt tillsatta klimatberedningen är en slags fortsättning på den
oljekommission Persson en gång bildade. Beredningens slutförslag väntas bli
ett kvitto på att moderaterna närmar sig riksdagens övriga partier. Även m
bekänner sig numera till grön skatteväxling, höjda koldioxidskatter och en
ny kilometerskatt för tung trafik.
Sofia Arkelsten och hennes m-kolleger möter dock hård kritik från
oppositionen. S, mp och v vägrar att se någon förändring i moderat
miljöpolitik och tar varje chans att angripa den ”parodi på politik” som de
säger sig se i m-visionerna.
Miljöminister Andreas Carlgren har i riksdagen vädjat till oppositionen att lyssna till ”den reflexion, djup och vilja att göra något i klimatfrågorna” som han ser från moderat håll. Och Sofia Arkelsten säger att hon som miljöpolitiker hamnat i ett bra och nära samarbete med centerkolleger som Claes Västerteg och Erik A Eriksson.
– Jag är från Stockholm och har aldrig träffat centerpartister förut. Så är
det. De är roligare än man tror. De är bra. Hade man inte vetat bättre hade
man trott att de var moderater, säger hon.
Hon tittar sig klurigt omkring och ser ut som om hon undrar över vad hon
egentligen sagt. Sofia Arkelsten säger att hon alltid försöker göra en
självironisk poäng av att hon är från Stockholm.
Men hon måste betänka att partikollegan Anna Kinberg Batra, som också deltar
i arbetet med miljövisionen, än idag får lida för att hon en gång påstod att
”stockholmare är smartare än lantisar”.
Hittills har centern stått för visionerna i regeringens miljöpolitik. Det är
en följd av att miljö-, trafik- och jordbruksministrarna är centerpartister.
Men Fredrik Reinfeldt är mån om att också han syns när regeringen gör
klimatpolitiska utspel. Och förhoppningen är att också Sofia Arkelsten ska
ta mer plats i tv, radio och tidningar.
Eller som hon säger själv: det viktiga är inte hur politiken utformas, utan
hur den uppfattas.
Delrapporterna om de nya m-visionerna kommer en efter en att publiceras på
moderaternas klimatsajt Miljösmart.se, som råkar vara förvillande lik
miljöpartiets hemsida.
I mars redogör Sofia Arkelsten för ”Politikens roll”, en delrapport som går
ut på att politikerna ska ange ramarna för klimatmålen, inte detaljreglerna.
Därefter ska Sofia Arkelsten ta fram svar på en rad frågor: Hur kan sopmarknaden släppas friare? Vem ska ta kostnaden för berget av returglas i Skåne? Hur länge bör Sverige tillåta fordon drivna med fossila bränslen? Hur kan vi förmå miljöforskare att stanna i Sverige? Hur kan vi bli av med läkemedelsrester och sötningsmedel i avloppen? Och kanske viktigast: Hur kan moderaterna marknadsföra sig som ett parti som tar ansvar för miljön?
– Vi ska utveckla miljöpolitiken. Vi ska leverera ett antal praktiska
förslag som kan ligga till grund för ett alliansmanifest inför nästa val. Vi
ska förankra förslagen genom en lång rad diskussioner. Det är många som vill
hjälpa till, säger Sofia Arkelsten.
Den som vill se det slutliga resultatet får ha tålamod till oktober 2009.
Titel: Informationschef.
Född: 1976.
Bosatt: Kungsholmen, Stockholm.
Uppdrag: Riksdagsledamot sedan 2006, ledamot i miljö- och
jordbruksutskottet och i EU-nämnden.
Inkomst: 603000 kronor (2006).
Politisk förebild: ”Gösta Bohman fastän Ulf Adelsohn påpekat
att jag bara vara fyra år när han var aktiv.”
Annan inspiratör: Professor Björn Karlsson i Linköping.
Med sikte på nästa partikongress och nästa riksdagsval tar moderaterna nu
fram ”en offensiv moderat miljöpolitik”.
Sofia Arkelsten sitter med i arbetets huvudarbetsgrupp och leder en
projektgrupp för ”en komplett miljöpolitik”. Hon är också partiets ledamot i
Klimatberedningen.
Andra nyckelpersoner i miljöarbetsgruppen är moderaternas gruppledare Lars
Lindblad, pappa-ledig riksdagsman från Lomma, Ola Karlsson, oppositionsråd
från Karlskoga, och Mikael Sandström, statssekreterare hos statsministern.
Bland partiets arbetsmyror på miljöområdet märks också Lena Asplund, Björn
Hamilton, Lars Hjälmered, Christian Holm, Anna Kinberg Batra, Paul Lindvall,
Ola Sundell och Anna Wiklund.
Den nya politiken ska ge partiet en modernare miljöpolitik i både
riksdag och kommuner. Målet är att moderaterna inför nästa val ska
förknippas med miljöfrågor i lika hög grad som centern och miljöpartiet.
100% är glada
0% är likgiltiga