Grönblå regering hennes förstaval

Men till skillnad från partiets språkrör är hennes önskeregering en grönblå mittenkoalition.

När Anna Norrman ska beskriva sig själv drar hon sig inte för att använda ordet ”pragmatiker”. En som kan jämka ihop.

Det är det hon har sysslat med i stadshuset i Malmö sedan förra valet. Som gruppledare för miljöpartiet och politisk samordnare har hon ägnat många timmar åt att få in grön politik i Ilmar Reepalus budget.

– Jag tycker det är spännande att förhandla. Och jag tror partistyrelsen kan ha nytta av det. När man jobbar med kommunpolitik måste man vara rätt pragmatisk, säger Anna Norrman.

Språkrören Maria Wetterstrand och Peter Eriksson drömmer om en koalitionsregering med socialdemokraterna efter valet 2010. Anna Norrman delar deras uppfattning att det nu är dags för de gröna att gå från stödparti till regeringsparti.

– Det är otroligt viktigt. Du får inget gjort om du inte sitter vid makten. Sverige har inte råd med en regering utan miljöpartiet, säger hon.

Men fick Anna Norrman bestämma så skulle Sverige styras av en grönblå regering med partier från det politiska mittfältet.

– Jag är mer inne på en mittenregering än ett samarbete med socialdemokraterna. Vi är inte något socialistiskt parti. Det känns tråkigt att bara förknippas med vänsterpartier.

Tyvärr, medger Anna Norrman, är hennes dröm i nuläget inte realistiskt.

– Hade du frågat för några år sedan hade jag tyckt att folkpartiet varit bästa partnern. Nu har ju deras politik kapsejsat. Och de borgerliga har kokongat in sig i sin allians. Så språkrören gör nog rätt analys: Ett samarbete med socialdemokraterna är det mest realistiska.

Som den pragmatiker hon är tänker Anna Norrman gå in för det med liv och lust. De miljöpartister som tycker att partiet ska söka sina rötter och bli ett radikalt oppositionsparti förstår hon sig inte på. Bilden av miljöpartiet som en massa Åsa Nisse-socialister kan man gott driva med. Till förra kongressen i Norrköping poserade delegationen från Malmö på gruppfoto utklädda i lösskägg.

– Jag blev så trött på att det bara är miljöpartister med skägg som visas upp från våra kongresser.

För Anna Norrman är politik synonymt med strävan efter makt.

– Alltså, det är ju frustrerande att inte få vara med och styra. Det blir att man bara är emot en massa. Men det är ju en rätt trevlig känsla att vara för saker också.

Anna Norrman tycker att miljöpartiet ska försöka få till stånd en gemensam valplattform med socialdemokraterna i god tid före valet. ”Så att väljarna ser att vi förhandlat klart om viktiga frågor.” Vänsterpartiet är hon tveksam till. ”Det verkar ju inte som om de själva vet om de vill vara med och regera eller inte.”

På kongressen i Östersund kan flera av miljöpartiets gamla hjärtefrågor omprövas. Det kan tolkas som att partiledningen vill fila bort de värsta kantigheterna inför ett regeringssamarbete med socialdemokraterna.

Miljöpartiets krav på att Sverige ska lämna EU är en sådan kantighet.

– Vi i Malmö har varit drivande för att kravet ska bort. Det är överspelat. Inte för att EU är så jäkla bra. Utan för att det inte finns något alternativ.

– Miljöpartiet talar om att driva klimatfrågan på europeisk nivå. Och så finns det ett europeiskt forum som man inte vill använda. Det är inte trovärdigt.

Medborgarlön åt alla?

– Jag har aldrig varit någon fan av det kravet. Det är kanske en fin vision. Men jag tror inte den fungerar i praktiken.

Betyg i grundskolan?

– Miljöpartiet har alltid sagt att man ska kunna ge skriftliga omdömen, men inte betyg där eleverna jämförs med andra. Jag tycker det är rimligt med betyg i sista årskursen.

Sex timmars arbetsdag?

– Det kravet vill jag behålla. Det är klart att när vi ska förhandla om budget så kan det inte genomföras från en dag till en annan. Och sex timmars arbetsdag med bibehållen lön tror jag inte på.

Ett gammalt mp-krav vill Anna Norrman hålla benhårt fast vid: Avveckla kärnkraften. Hur går det ihop med målet att minska förbränningen av olja och kol för att hejda växthuseffekten?

– Alternativen till kärnkraft är inte kol och olja. Det är energieffektiviseringar, sol, vind och vattenkraft. Och där är Sverige lyckligt lottat.