Bara tolv nej till avlyssning

Domstolarnas kontroll av polisens hemliga telefonavlyssningar fungerar dåligt.
De ansökningar som åklagare lämnar till tingsrätterna har blivit rena formaliteterna.
Tingsrättsdomarna skriver på - och underkänner så gott som aldrig åklagarnas bevisning.
De senaste tio åren har åklagare i Sverige gått till domstol 3 509 gånger med krav på att få avlyssna misstänkta brottslingar.
Bara 12 gånger har domstolarna sagt nej. Det betyder att domarna ger klartecken i över 99 procent av fallen.

Det visar en kartläggning som Sydsvenskan gjort.
Nu har regeringen fått upp ögonen för att rättssäkerheten för de misstänkta brottslingarna måste stärkas.
På Justitiedepartementet förbereds ett förslag om att särskilda ombud ska föra de avlyssnades talan i domstolen.
- Regeringen vill att någon ur ett allmänt perspektiv ska se till att rättssäkerheten inte kränks, säger Cecilia Hegethorn Strömgren, på Justitiedepartementet, som skriver lagförslaget.

I gårdagens debatt i riksdagen om säkerhetstjänstkommissionens rapport bekräftade justitieminister Thomas Bodström att en lagändring är på gång.
Polisen har i dag möjlighet att i hemlighet avlyssna telefonen hos personer som på goda grunder misstänks för brott som ger minst två års fängelse. Men misstankarna ska prövas av domstol innan tillstånd ges.
Av naturliga skäl kan den som ska avlyssnas inte få veta det i förväg. Därför finns i dag ingen motpart till åklagaren i prövningen. Någon möjlighet att överklaga ett tillstånd finns inte heller.
- Ombudets roll blir att vara motpart till åklagaren. Ombudet ska också kunna överklaga till hovrätten, förklarar Cecilia Hegethorn Strömgren.
Den vanligaste orsaken till att polisen sätter in telefonavlyssning är att en förundersökning om narkotikabrott inletts. Av de 398 avlyssningstillstånd som gavs 2001 gällde 277 knarkbrott. Resterande 121 rörde utredningar om mord, rån och andra grova brott.

En telefonavlyssning kan pågå allt ifrån någon enstaka dag till många månader; den längsta under 2001 varade i 10 månader och 15 dagar.
I en rättegång i Malmö för ett par veckor sedan mot nio medlemmar och sympatisörer till mc-gänget Hells Angels - som gällde förberedelse till grov misshandel mot en medarbetare i teveprogrammet "Tredje makten" - avslöjades att polisen avlyssnat 33 000 telefonsamtal hos några av de misstänkta.
Men polisens telefonavlyssning är inte lika effektiv i dag som tidigare. Enligt Rikspolisstyrelsens rapporter ledde de det senaste året till att brottsmisstankarna bekräftades i 42 procent av fallen, vilket är lägre än för några år sedan.
En förklaring är att allt fler kriminella använder sig av mobiltelefoner med kontantkort, som är svårare att avlyssna än fasta telefoner.

I många fall där den öppna polisen fått tillstånd att avlyssna telefoner är det personal från Säpo som utför arbetet. Säpo har exempelvis en avlyssningscentral i Malmö för samtal i Skåne, Blekinge och Småland.
Men Säpo bedriver även egen telefonavlyssning mot misstänkta terrorister, spioner och andra hot mot rikets säkerhet. Dessa kan vara mycket omfattande. I säkerhetstjänstkommitténs rapport avslöjades att enskilda personer fått sin telefoner avlyssnade i tio år utan att några brottsmisstankar kunnat styrkas.

Säpos telefonavlyssning är så hemlig att till och med statistiken över antalet ärenden är belagd med högsta sekretess. Men det finns knappast någon anledning att tro att kontrollen över Säpos avlyssningar är bättre än över den öppna polisens.
Förutom telefonavlyssning kan domstolarna på åklagares begäran besluta om kameraövervakning och så kallad telefonkontroll. Det sista innebär att ingående och utgående samtal registreras utan att själva samtalet avlyssnas.

För några år sedan föreslog en statlig utredning att buggning - hemlig avlyssning med dolda mikrofoner i ett rum - blir tillåtet. Utredaren föreslog ett tillståndssystem av samma modell som för telefonavlyssning. Men förslaget har än så länge blivit liggande på regeringskansliet.