Skillnader i länders möjlighet att spana

Text: Mats Amnell
Publicerad 18 juni 2008 23.30 Uppdaterad 19 juni 2008 15.31

Sverige.
Lagändringen innebär att Sverige närmar sig de länder i världen där underrättelsetjänsten har stor frihet att kartlägga medborgarna. Det är inte ovanligt att olika länders säkerhetstjänster avlyssnar teletrafik som samtal, sms och mejl och internetanvändning. Men friheten att göra det varierar.

Malmö. – Tyskland har exempelvis ett starkt integritetsskydd. I Frankrike, USA, Storbritannien och länder inom det forna östblocket har underrättelsetjänsten större frihet, säger Wilhelm Agrell, fredsforskare och professor vid Lunds universitet.


Just Tyskland har använts som argument för en mer restriktiv hållning i diskussionerna kring det svenska lagförslaget. Här fick underrättelsetjänsten 2001 tillstånd att signalspana mot kabeltrafik.


Enligt Justitiedepartementets utredning är det tyska rättssystemet jämförbart med det svenska. Här måste all signalspaning prövas av ett självständigt rättsligt organ.


Prövningarna handlar bland annat om en operations inriktning och avgränsning, de sökbegrepp som får användas, berörda trafikstråk och användningen av insamlad information. Spaningsåtgärderna följs upp och kontrolleras i efterhand av det rättsliga organet.


Parlamentet får årligen en offentlig rapport om verksamheten.


Det kompromissförslag som röstades igenom i riksdagen på onsdagskvällen innebär att den utökade signalspaningen i Sverige kommer att kontrolleras av fyra olika organ.

– Blir övervakningen av övervakarna effektivare då? Det här belyser frågans ogenomtänkta karaktär. Fyra organ där man inte vet vem som skall göra vad eller om det blir effektivare. Det vore bättre med ett kontrollorgan som kunde åtnjuta allmänhetens förtroende, säger Wilhelm Agrell.

Större eller mindre text



0 läsare har reagerat på denna artikel

% är glada

% är likgiltiga

% är nyfikna

% är arga


Hur reagerar du på "Skillnader i länders möjlighet att spana"?
Läsarpulsen
Toppnyheterna just nu