MALMÖ. Det är innebörden av en dom i hovrätten över Skåne och Blekinge.
Bakgrunden är att två tyska män åkte fast vid Lernacken, Öresundsbron, i januari i fjor. I bilens baksäte satt tre irakiska män.
I varje fall två av dem saknade identitetshandlingar, polisen tillkallades och tyskarna greps. I förhören erkänner de att de fått uppdrag av ”en okänd man” att mot ersättning föra några personer till Sverige.
De hyrde en bil, hämtade personerna i München och körde mot Sverige där de åkte fast.
Men i tingsrätten friades de. Genèvekonventionen styr asylrätten och det är inte olagligt att hjälpa människor på flykt att ta sig till ett annat land för att söka asyl.
Detta tog domstolen fasta på, trots att tyskarna fick 20 000 kronor, mer än reseomkostnaderna, för transporten.
Det är märkligt i sig, eftersom den som berikar sig på människotransport ska kunna dömas även om asyl söks.
Nu har i varje fall hovrätten kört över den tidigare domen.
På torsdagen dömdes de två tyskarna till tre månaders fängelse vardera.
Det främsta motivet för domen är att passagerarna inte sökte asyl direkt ”vid tullens ingripande utan först senare under dagen”. Och först flera dagar senare gjordes den formella ansökan.
Alltså var inte asyl ursprungsplanen, konstaterar hovrätten, utan blev sista utvägen.
De motstridiga utslagen i två domstolar öppnar för en fortsatt process.
Det finns inga vägledande utslag i Högsta domstolen som föreskriver vilken tyngd exempelvis betalning för transport ska ha i jämförelse med asylansökan.
Eller för den delen om exakt vid vilken tidpunkt man måste säga ordet asyl för att sätta Genèvekonventionen i spel.
% är glada
% är likgiltiga