Artiklar som berör detta
Här finns listan på sommarens marknader
Plastlådor fyllda med tusentals behåar och trosor står uppallrade längs tältväggarna för att skydda mot drag i tältet.
Kvart över två på natten kryper Katarina Hoffman ner på luftmadrassen bredvid bästa kompisen Jana Hägg.
Från tivolit blinkar pariserhjulet som ett vakande öga över knallarna på fältet.
Dagen har varit lång. Klockan nio på kvällen kör Katarina och Jana in på Kiviks marknad efter att ha krängt trosor i Degeberga hela dagen.
Tältet ska resas, borden ställas upp, underkläder och cd-skivor flyttas från bilen till tältet.
– Att bygga marknadsstånd i röd korsett är också ett jobb.
Efter flera timmars slit kan Katarina Hoffman och Jana Hägg äntligen sätta sig vid grillen.
Knallekompisarna Peter Berg och Anders Karlsson har grillat korv. Katarina häller upp rödvin i plastmuggar och tänder en vit Prince.
Varken hon eller Jana har ätit sedan tidigt i morse.
– Knallelivet innebär usla villkor och ett jäkla slit. Sommaren är lyx. På vintern är jag oftast ensam. Då är det tufft.
Katarina Hoffman har jobbat som knalle i mer eller mindre tretton år.
Hon har aldrig ångrat sig.
– Jag levde nitton år i ett förhållande där jag blev slagen. Jag flydde när jag insåg att han till slut skulle döda mig.
Katarina Hoffman ville inte leva som gömd.
Marknaderna, med ständiga uppbrott och långa bilresor till nya städer, blev starten på ett nytt liv.
– Knallelivet ger mig trygghet. Tusen gånger hellre det än fina villan, swimmingpool och jacuzzi. Materiellt sett hade jag allt förut. Men ekonomisk trygghet betyder ingenting för mig längre.
Katarina Hoffman sitter som kassör i Tomer, Torg- och marknadshandlarnas ekonomiska riksförening. Dessutom är hon aktiv i Slagfärdiga, en organisation mot våld i nära relationer.
Katarina jobbar för att knallar och kvinnor ska få bättre villkor.
– I Sala i vintras fanns inte en enda toalett för oss knallar på natten. Vi fick kissa i snön. Hur kan det få vara så? Ibland känns det som om vi inte är värda någonting.
Toaletter utan vatten, duschar med bara kallvatten, marknadsdagar i snöstorm och bilfärder på ishala vägar.
Men Katarina Hoffman skulle aldrig vilja byta jobb.
– När man har klarat något svårt, då flinar man. Det blir ju en bra historia.
Att få ihop det ekonomiskt innebär ett evigt pusslande. Framförallt är det hyran som kostar.
Katarina betalar över 4 000 kronor för tre dagar på Kivik.
– Det blir en hög hyra jämfört med en butik i stan. Och det är bara för en bit mark. Av årets 52 veckor är det sex veckor som är lönsamma.
Tjugo över sju på morgonen står Jana Hägg i kön till duscharna.
De nästan tusen knallarna delar på fem duschar.
– Kackerlacksduscharna kallar vi dem. Eller cellerna, för de ser ut som fängelseceller. Men här finns i alla fall varmvatten.
Sedan är det tid för frukost, med utsikt över havet. Inte förrän i natt kommer det att bli tid för nästa mål mat.
– Det gäller att bulimiäta. Först äter jag massor av gröt. Sedan fil. Sedan går jag på mackbuffén. Och kaffe. Mycket kaffe.
Andra knallar kommer fram och pratar. Skojar om Katarinas ”tolv meter stånd”. Det är dagens mest återkommande skämt.
Knallegemenskapen är stark. Katarina känner alla och ser med en gång om någon är ”nyknalle”. Åtta år tar det innan en nyknalle kallas knalle på riktigt. Fast jobbar man året runt kan det gå fortare.
Tusentals trosor ska upp på borden. Präktiga tantunderbyxor, små stringtrosor, röd genomskinlig spets.
Det tar flera timmar att plocka upp.
– Jag har aldrig haft ett så här stort marknadsstånd förut. Jag har jobbat mig fram till det här under flera år. Vi knallar tar inga banklån, utan vänder och vrider på slantarna.
Ungefär varannan månad åker hon till Frankrike för att handla nya underkläder. Affärsidén är enkel: Snygga franska underkläder som alla har råd med. Och det är billigt.
Sex trosor kostar hundra kronor.
– Minns du Hanky Panky-trosan förra sommaren? Vi krängde dem till priset sex för hundra spänn.
Sedan såg vi dem i en annons för flera hundra på NK, säger Katarina till Jana.
Nu under sommaren granskar Skatteverket marknader. Skattehålen ska bort. Katarina tycker att kontrollen är bra. Svarthandel är illojal konkurrens.
Däremot skrattar hon åt diskussionen kring kravet på kassaapparat.
– Vi jobbar i snöstorm och hällande regn och ofta saknar vi tillgång till ström. Det skulle aldrig funka om alla tvingades ha kassaapparat. Men jag har det själv, eftersom jag vill ha ordning och reda.
Telefonen piper till.
Sms från Peter och Anders.
– De har spräckt nollan! skriker Katarina.
Att spräcka nollan är viktigt.
Knallar från hela landet brukar messa när de första sedlarna och varorna byter ägare.
– Sex par för hundra kronor. Franska storlekar. Gå upp en eller två storlekar. Vi hjälper dig med behån.
Kommersen är i full gång. Katarina har bytt om till det hon kallar häxdräkten. Det är viktigt med lite show.
Förra veckan stod hon i latex.
– En femtiotaggare i latex. Det kommer du ihåg.
Det är svettigt i tältet, fullt av folk och Katarina stortrivs. Men det är många långa timmar kvar till klockan tolv då marknaden stänger och det är dags för en bit mat. I övermorgon ska tälten packas ner. Turen går vidare genom Sommarsverige med kackerlacksduschar, långa toaköer och nästintill ändlösa arbetsdagar.
– Men jag älskar det här livet. Jag är Katarina ”Stringen” Hoffman. Varje marknad ger mig nya historier att skratta åt.
Knallarna har ofta betraktats som något marginellt och kuriöst, men den bilden
stämmer inte. Den rörliga handeln har spelat en viktig roll för
konsumtionssamhällets framväxt och för Sveriges industrialisering.
Det menar Pia Lundqvist som skrivit avhandlingen ”Marknad på väg. Den
västgötska gårdfarihandeln 1790–1864.”
Gårdfarihandeln blev en viktig del av den inhemska marknaden.
Gårdfarihandlarna spred varor över nästan hela Sverige och även i Norge.
Torsdag–Fredag: Sjöbo
Lördag: Hem till Oxelösund
Måndag morgon: Frankrike
Tisdag kväll: Hem till Oxelösund
Onsdag: Packa om bilen
Torsdag–Söndag: Malmköping
91% är glada
9% är likgiltiga