Medicinerna flödar på svenska anstalter

FOSIE. Psykoser. Ångest. Social fobi. ADHD. Drogmissbruk. Brottslighet. Våld. Posttraumatisk stress.

Nej, de 24 män som lever på Fosieanstaltens stödavdelning har inte haft några lätta liv.

– De är också mycket olika, med olika behov. Det går inte att klumpa samman dem till en grupp, säger Alf Johannesson, psykolog på Fosieanstalten.

För just denna grupp börjar Kriminalvården höst att inrätta en ny typ av vårdplatser, så kal­lade SRI-platser.

SRI, vilket står för ”Särskilt resurskrävande intagna” är i sin tur en vidareutveckling av kriminalvårdens stödavdelningar, vilka funnits sedan 1998.

Platserna kan ses som ett steg på vägen mot en ”psykiatrisering” av kriminalvården, en utveckling där i sjukdomsdiagnoser och medicinsk behandling står i centrum.

– När jag började i kriminalvården för 34 år sedan visste vi knappt vad personlighetsstörning var, säger Alf Johannesson.

Bruket av psykofarmaka inom kriminalvården har följt samma utveckling som i resten av samhället, bara ännu tydligare. Kort sagt: en snabb ökning under de senaste tio till femton åren.

Numera använder till exempel en tredjedel av de intagna på landets slutna anstalter antidepressiva mediciner. På Fosie är siffrorna flera gånger högre, något som framför allt har att göra med att Fosie hyser en relativt stor andel specialplatser för fångar med psykiska problem. Sex av tio intagna här använder antidepressiva, två av tio neuroleptika.

Fångar är överhuvudtaget storkonsumenter av mediciner: varje intagen på Fosie får i genomsnitt fyra dygnsdoser av någon receptbelagd medicin.

– Jag tycker det fungerar bra idag. Vi har en adekvat medicinering, säger Alf Johannesson.

En annan positiv sida av ökningen av antidepressiv och antipsykotisk medicin på fängelserna, är att kunnat minska bruket av bensodiazepiner, narkotika­klassade lugnande medel.

Så har också skett på Fosieanstalten. Där avskaffade i stort sett bruket efter 2006, då en hårt kritiserad fängelseläkare byttes ut.

– Att bensodiazepinerna minskat har inneburit en nedgång av våldsincidenter. Moderna anti­depressiva och antipsykotiska läkemedel kan inte missbrukas på samma sätt, och det vet de intagna, säger kriminalvårdens medicinska rådgivare, Lars-Håkan Nilsson.

Trots upptrappningen av den psykiatriska vården på Sveriges fängelser, hör det till vardagen att intagna måste föras över till den vanliga, ”civila” psykiatrin. Inte minst eftersom kriminalvården, till skillnad från den civila psykiatrin inte har rätt att tvångsmedicinera.

– Bara förra veckan har vi haft fyra personer som placerats externt, alltså i den vanliga psykiatrin, efter som de varit för dåliga för att vara här och behöver tvångsvård, säger Alf Johannesson.

Annars är det, säger han, väldigt svårt att generalisera om de män som vårdas på stödavdelningen idag. Någon är äldre och har dömts för första gången, kanske våld i en nära relation. En annan har ett långt kriminellt liv bakom sig. Några har strafftider som räknas i många år, andra bara några månader.

– Om de har något gemensamt är det att de behöver lugn och ro. Men att de är så olika gör behandlingen svår, säger Alf Johannesson.

På Fosie gör man ännu inte några egna utredningar för att ställa ADHD-diagnos på de intagna.

– Däremot genomför vi en del tester för ADHD. Det är många som känner igen sig väldigt väl. För en del blir diagnosen ett sätt att förstå sig själva bättre, säger Alf Johannesson.

Om fler kunde få behandling för sin ADHD, vore det en stor förändring för många intagna, menar Alf Johannesson.

– Vad gäller ADHD-medicinerna, kan förändringarna vara rent revolutionerande. Tänk dig själv att aldrig kunna sitta stilla, aldrig kunna koncentrera dig...hur skulle ett sådant liv vara? De har varit runt ute i samhället och ställt till det för sig själva och andra och i många fall farit väldigt illa.