Polisen förbättrar sin taktik mot demonstrationer efter förra veckans
gatukravaller i Malmö. Säkerheten skärps för deltagande polis. Dessutom
måste arbetsmetoderna förankras bättre hos varje enskild polisman.
Men polisen tänker inte bli mer våldsam.
– Vi drar erfarenheter av det som hänt. Vi arbetar hela tiden med att
förbättra och utveckla oss, säger Torbjörn Björkegren, taktikexpert på
Polishögskolan.
Polisen har efter Reclaim the Streets-kravallerna i Malmö mött hård kritik
både från de egna leden och en bredare allmänhet för att man var passiva när
flera tusen ungdomar levde rövare på Föreningsgatan i Malmö.
Polisen tittade på medan demonstranterna sköt i väg fyrverkerier, krossade
skyltfönster, klottrade ner husfasader och misshandlade en man.
Polisledningens strategi var emellertid högst medveten. Efter EU-kravallerna i
Malmö och Göteborg 2001 har polisen ersatt sin gamla taktik (IMF, Ingripande
mot folkmassa) med en helt ny förkortning. Nu gäller SPT, Särskild
polistaktik – ett mer kommunikativt förhållningssätt som importerats från
Danmark och Holland.
Grundtanken är att polisen ska undvika att provocera eller uppträda som en
maktfaktor. Man ska arbeta med öppna händer – utan batonger, hjälmar och
sköldar – för att skapa en bra relation med demonstranterna.
I Malmö förblev polisen passiv även när gatuprotesterna övergick i kravaller.
Men också det är hämtat ur polisens nya handbok.
– Det finns med i konceptet. I stället för att ingripa ska polisen
dokumentera. Ett bryskare ingripande kan leda till upplopp, säger Torbjörn
Björkegren.
Polisen är mitt inne i ett treårigt forskningsprojekt om hur man bäst hanterar
bråk. Under ledning av den holländske psykologiprofessorn Otto Adang
bedriver Polishögskolan och Rikspolisstyrelsen fältstudier i samband med
omfattande ordningsstörningar.
Med utgångspunkt från våldsamma fotbollsmatcher, bråk mellan vänster- och
högerextremister samt gatukravaller i likhet med dem i Malmö finslipar
Polishögskolan den särskilda polistaktiken.
Polisen har övergett flera av sina tidigare arbetsmetoder. I känsliga lägen
undviker man massiva frihetsberövanden till förmån för dokumentation via
fasta och mobila videokameror. Först i efterhand lagförs eventuella
våldsverkare.
Massgripanden finns dock fortfarande med i polisens verktygslåda. Det fanns i
Malmö en beredskap att låta polisens fordon bilda smala slussar för
förbipasserande. Där skulle polisen kunna gripa dem som kunde pekas ut som
våldsverkare.
Bevisningen hade dock kunnat bli tveksam.
– Man kan aldrig acceptera att folk blir olagligt frihetsberövade, säger
Torbjörn Björkegren, som nu förväntar sig att poliser med erfarenhet från
händelserna i Malmö deltar i det fortsatta utvecklingsarbetet av den
särskilda polistaktiken.
Skånepolisens ledning beskriver polistaktiken i Malmö som en framgång, även om
kritiken från de egna leden visar att många av de deltagande polismännen
inte riktigt förstått grundtanken.