Det skottet visste var det tog, rätt i foten på monarken.
Med sitt jägarvänliga uttalande lyckades Carl XVI Gustaf dels reta gallfeber på de svenska rovdjursvännerna, dels få just Världsnaturfonden att ta avstånd från vad den egna förtroenderådsordföranden sagt.
Med ett nedringt kansli tvingades WWF på fredagen säga att kungen hade fel. Det finns ingen risk för att den svenska vargstammen på knappt 200 djur ska explodera.
Akademiledamoten och ”djupa skogs-kännaren” Kerstin Ekman undrade rentav om kungen tagit en klämtare med sina jaktkompisar.
Det som Hertigen av Jämtland annars synliggjorde med sin olyckliga kommentar är den oresonliga spänningen mellan rovdjursförespråkare och varghatare, inte sällan företrädda av Jägarförbundet som har en helt annan uppfattning om hur ulvens framtid ska se ut.
Kanske gnuggar man nu händerna då förbundet plötsligt blivit Kunglig hovleverantör av vargpolitik.
I ett pressmeddelande så sent som i början av september slog förbundet fast att vargstammen ökar skrämmande snabbt. Varg finns nu åter ända ner i Astrid Lindgrens Småland kunde man hota med.
Hujedamej!
Om kungens ”Jaktuttalande 2.0” inte blev någon succé så blev inte heller det första så värst lyckat, åtminstone inte i Norge.
När han i slutet av 80-talet kritiserade norrmännen för den brutala säljakten startade en upphetsad debatt om kungen eventuellt överskridit sina grundlagsstadgade befogenheter.
Något yl från Norge lär dock inte det senaste uttalandet väcka. På egen hand har bland annat tjuvjägare lyckats halvera vargstammen på andra sidan kölen till – femton djur.
Och när det gäller svensk vargpolitik händer ingenting förrän i juni 2009 då regeringen lägger sin proposition om en ny rovdjursförvaltning.
% är glada
% är likgiltiga