Då skakades hela södra Skandinavien av det så kallade Oslofjordskalvet, som framför allt drabbade Bohuslän och sydöstra Norge. Men det fick stora verkningar ända ner till Skåne.
I Skåne fick bland annat byborna i Mölle erfara hur byn drabbades av ett kraftigt jordskalv som fick både hus och människor att darra.
”Något dunder hördes ej, men möbler, lampor och blomkrukor med mera kommo i dallring cirka en hel minut”, hette det i en dåtida skildring i Höganäs Tidning.
Jordbävningen hade sitt epicentrum i Oslofjordens södra del, och är med sin magnitud på 5,4 det starkaste jordskalv som drabbat Sverige i modern tid.
Det kändes av så långt österut som Helsingfors och Baltikum, och söderut i Danmark, Tyskland och Polen.
Skalvet var så starkt att den nymonterade seismografen i Uppsala hoppade ur led. Flera stilla stående godsvagnar sattes i rörelse. I fiskeläget Sannäs i Bohuslän rasade 22 skorstenar. Vid Grebbestad försvann en lång landremsa i havet.
Många kyrkobesökare råkade i panik eftersom skalvet inträffade mitt under högmässan. Vid Steneby kyrka i Dalsland blev kyrkovaktmästaren rasande över gudstjänstbesökarnas uppförande:
- För helvete, sitt i kyrkan människer, te e vare ett vanligt åskevär, sade han.
Efter högmässan steg kyrkoherden fram, tackade för det rådiga ingripandet och påpekade att Gud redan hade förlåtit honom för svordomen.
50% är glada
0% är likgiltiga