Ny bok avslöjar att trafficking inte är nytt i Sverige

Det säger journalisten Anna Skaldeman, som i februari ger ut boken ”Torsksverige – om sexslaveri i välfärdsstaten”.

Anna Skaldeman ser uppmärksamheten kring Dangoule Rasalaites fall och filmen Lilja 4-ever som viktiga inslag i kampen mot prostitutionen.

Hon menar att det var först med Lilja-filmen som ordet trafficking blev ett känt begrepp för sex- och människohandel.

– Men problemen har förvärrats sedan dess. Då vände man sig till tjejer utan erfarenhet av prostitution och lurade dem till Sverige. Nu har de kriminella anpassat sina metoder och rekryterar mer tjejer med erfarenhet av prostitution, säger Anna Skaldeman.

Sexslavhandel beskrivs som ett tämligen nytt problem i Sverige, men Anna Skaldeman poängterar i sin bok att exporten av kvinnor för prostitution från fattiga till rika länder funnits i vårt land sedan århundraden. Men tidigare gick handelsvägarna i en annan riktning.

– För hundra år sedan riskerade fattiga flickor i Sverige att falla offer för ”den hvita slafhandeln”. Det drabbade de tjejer som hade det sämst ställt ekonomiskt. De lovades pigjobb i andra länder, men såldes för prostitution i Europa, Sydamerika och USA, säger Anna Skaldeman.

Anna Skaldeman ser ökad jämställdhet, minskad fattigdom och skärpta lagar mot sexköp och människohandel som effektiva verktyg mot trafficking.

Dessutom måste samhället motverka att porrindustrin växer sig för stark.

– Porrindustrin odlar en förlegad kvinnosyn som gynnar prostitution. Det handlar om att påverka mäns attityder för att få efterfrågan på sextjänster att minska.

– Sexmarknaden är ju helt avhängig av att det finns köpare som efterfrågar prostituerade.